Life - Lupple & Medi PRS

Morgonen kom och hon vaknade med ett ryck. Vart var hon? Förskräckt kände hon något tungt vid fötterna men hon såg sedan Gabriel och log.
"Kom hit min fåniga älskade varg." Hon skrattade.
"Synd att du inte liknar en hund mer för då kan jag gå på stan med dig och du vakar över mig."

Gabriel hade haft svårt att somna. Han hade oroat sig hela natten för henne- för bebisen men han hade fått några timmars sömn. När hon vaknade och kallade honom till sig så sträckte han ut sig på sin sida av sängen, så gott han kunde och kom upp med ansiktet bredvid hennes och skiftade tillbaka. " Jag kommer vaka över dig, som människa eller varg. Älskade du bär något väldigt värdefullt- ovärderligt faktiskt. "Viskade han och smekte hennes mage. "Sovit gott?" Frågade han leendes.

Hon log och lade sig ner.
"Jag har sovit otroligt gott." Hon såg upp och tog ett djupt andetag.
"Så jag har en fråga. Kan jag få frukost på sängen?" Hon gav honom ett leende.
"Du kan säga nej."

Han log lyckligt. " Det är bra. "Log han för att sedan flina till. "Jag vet att jag kan säga nej älskade, men jag ordnar gärna med frukost åt dig. "Log han. "Vad vill du äta?" Frågade han och reste sig ur sängen och drog på sig en morgonrock.

"Mackor går alldeles utmärkt." Hon log och drog filten om sina axlar.
"Det skulle vara skönt att bara få vara normal ibland."

Han nickade leendes och gav henne en lätt puss. "Vad vill du dricka till? Juice?" Frågade han innan han gick ut från rummet och ned till köket.

"Gärna det skulle vara gott." Hon såg upp på honom och log sedan mot honom och såg sig om i hans rum och rodnade. Hon hade sovit i Gabriels säng och hon lade sig ner och drog hans kudde närmare näsann och drog in hans doft.

Gabriel nynnade lite för sig själv i köket medan han ordnade hennes frukost och när den väl var klar så bar han upp en bricka med den serverad på till henne och la den bredvid henne i sängen. "Varsågod. "Log han.

Hon satte sig upp och log stort.
"Tack." Hon tog en av mackorna och gjorde plats åt honom.
"Du är en sådan händig man." Hon log.
"Så vad har vi kvar att göra? Söka igenom vårat nya hus."

Gabriel skrattade lågt och satte sig bredvid henne. "Inte speciellt händig egentligen. "Sa han ärligt. "Men tillräckligt. "Log han för att sedan nicka. "Det ska vi göra. "Log han.