PRS Lupple & Medi

"Men om jag vill bli räddad av dig då?" Hon drack lite vatten och såg in i hans ögon och hon rodnade svagt.
"Åh förlåt"

Dorian såg på henne och flinade lite och la rätt en hårslinga och la huvudet lite på snedden.
" Ropa så kommer jag." Viskade han leendes.
Såg sedan hennes rodnad och drog lätt med tummen över hennes kind.
" Vad har du att be om ursäkt för?" Log han och mötte hennes blick.

"För jag är så behövande. Jag ställer till bara till med besvär för er." Hon såg på dem andra och vände sig om mot till Dorian igen.
"Jag vet att jag inte är det men det känns som så."
Tristan kom in i köket med en kanin i famnen.
"Jag fångade en kanin åt er."

"Oroa dig inte." Sa han allvarligt och smekte hennes kind.
"Vi behöver något att sysselsätta oss med." Sa han och tänkte sedan fortsätta att säga något men tystnade till när han hörde de dundrande hjärtslagen och han vände blicken åt det hållet och studerade kaninen.
Det var ett bytesdjur och den verkade väldigt medveten om att den var omringad av rovdjur.

Hon såg på honom och kröp ihop i Rions famn och drog handen genom hans hår.
"Jag är så kär i dig." Viskade hon.
"Seså nu ä jag klar. Willow vi måste utföra den här ritualen eller ceremonin nu"

Han fångade in henne i famnen och kysste henne kärleksfullt för att sedan höra Bella tala och han lossade sitt grepp om henne.
"Vi syns snart. "Viskade han och log mot henne.
"Älskar dig." Fortsatte han och hörde Simon resa sig upp och ta kaninen från Tristan och började lågt sjunga för den och den lugnande genast ned sig.

Hon kysste honom tillbaka och gick efter Simon och Bella gick sist i kön. De gick sakta till ett rum som låg i dunkel och tända ljus. En cirkel av av vitt pulver låg i mitten.
"Varsågod och lägg dig." Bella hade vätskan i en flaska satt i ett bälte.
hon satte ner kaninen i en liten bur och hon tog fram flaskan och räckte över den.
"drick allt så syns vi snart."
Willow tog emot flaskan och drack upp vätskan och grimaserade och lade sig tillrätta på golvet. Snart hade hon somnat och Bella såg på Simon och tog upp kaninen igen.

Simon studerade Willow när hon hade somnat och tog några djupa andetag innan han tog upp en väldigt vacker kniv ur bältet och mumlade några ord mot den och man kunde nästan känna kraften som utsöndras och blev komplett i samma stund han satte kniven i kaninen.
Rummet var mer säkert än mycket för tillfället.
Det var få personer som skulle kunna bryta sig in.

Hon hade ställt fram böcker och tog fram en vacker scarf och räckte över den till Simon och började att sjunga istället och såg på Simon. Det skulle bli lätt det här.
Hon såg på den sovande Willow och såg hennes händer och tog dem och knäppte den över hennes bröst.
Hon slutade att sjunga och drog sig tillbaka.

Simon började med ritualen, han lät orden sväva fritt från hans mun i alla möjliga olika språk.
Samtidigt som han fäste bok efter bok kring hennes huvud.