Skriva av sig-tråden

Jag har tråkigt. Och chattar med Clara.

candycookie
Om den här tjejen går dig på nerverna med hennes falska beteende har du två val, som jag själv anser vara de lättaste: antingen säger du hur det är till henne, eller så ignorerar du henne totalt.

Om du väljer att prata med henne, skäll inte på henne och hoppa inte på henne - hon kan bli sårad i onödan. Det är mycket viktigare att du förklarar för henne vad det är som faktiskt är falskt och ifrågasätta varför hon gör sådär. Självfallet måste du vara bestämd, men inte elak.

Om du väljer att ignorera henne så borde du varken prata med eller om henne (med andra). Mycket enklare att bara sluta bry dig om personer som du stör dig på, OM du inte orkar prata med dessa det vill säga.

Lycka till!

Li
Jag förstår att det är en jättejobbig situation, men mitt tips är att förklara för honom att du inte är något vidare intresserad av att, tja, skapa någonting djupt med honom? Om du känner att han flörtar med dig och som du beskriver det verkar det verkligen som att han gör det, bör du säga ifrån, speciellt då det verkar göra dig obekväm.

Visst är det synd att han inte har andra att vara med, men du behöver inte heller känna att du har någon slags skyldighet att ägna din tid på honom, speciellt när du upplever att han visar en sorts otrevlighet.

Kram! ♥

letswatchitburn
Jag tycker det låter som en bra idé om du tar tag i att besöka en psykolog eller liknande. Jag tror det kommer hjälpa - men det är ju också individuellt. Hur det än går hoppas jag att det löser sig och att du, tillsammans med någon - kanske en psykolog - finner ett sätt att hjälpa dig på. Stay stronng!

Amandan
Jag vet inte vad det handlar om, men jag sänder lite kärlek till dig. Uggla mig om du vill prata! ♥

SnowDarling
No offence, men den här tråden är inte till för att skriva sådant i ;p

Childhoodlight: Jag vet inte. I så fall borde jag kolla upp massa andra saker också... fast jag gillar inte psykologer. De jag har provat att gå till hittills har inte hjälp ett piss(Vilket nog till största del är mitt eget fel, jag vägrar liksom öppna mig. Är den typen av person som är väldigt känslokall och håller allt för sig själv).

^ Åh jag förstår. Men om du känner så - prova att ändra på det, hur svårt det än är. För att kunna få hjälp av andra måste du även bidra med information, för det är svårt för en utomstående att förstå hur du känner om du inte förklarar själv.

Jo, jag vet. Fast ändå. Jag litar inte alls på folk(Funderar också på om jag typ... har paranoid personlighetsstörnings-grejs, det är ännu en sak jag borde kolla upp), speciellt inte random folk som tror att jag ska berätta om mitt liv.

Tack childhoodlight, det värmer. ♥

Min relation med pappa har blivit lite mer positiv Han bad om ursäkt och berättade att han ångrade allt och han ville bli en bättre pappa. Ibland tycker jag synd om honom då han inte hade en faderlig figur i sitt liv. Men vi är inte så där ''KRAM O PUSS O NU ÄR VI VÄNNER!'' det kommer ta en tid då vi aldrig har varit riktigt nära. Men jag är villig att vara med och förbättra relationen Han ska på terapi säger han och vara snällare mot mig, mamma och min lillasyster.

MelodyJoseph
Gud vad skönt, det kanske löser sig ändå.

En relation kräver arbete, tyvärr men ni kan nog fixa det här .

Jag tycker att vi är för många elever på min skola.
och det är 111 elever + personal
Ville bara få det sagt

Fast jag är ingen riktig optimist just nu. Har hört många ursäkter och bortförklaringar men jag vet att han har problem och ibland är han för stolt för att skaffa hjälp. Ena dagen säger han något och den andra säger han något helt annat. Men jag tror inte att han är frisk...