Förändrad värld Lupple & Medi

"Det är inte så bra.." Mumlade Theodore och skakade på huvudet.
"Aurora du vet att jag heter Theodore. Inget mer. Mästare är inget vi säger." Sa han lugnt och smekte hennes kind.
"Hon verkar så.. rädd?"

"Att vara slav?" sa hon och blickade på honom.
"Var Halo en slav?"


Hon kände hur hon sveptes iväg och in i ett rum.
"Rickard är det här en bra idé`" Gerhard höll henne tätt till sig och höll för hennes mun.
"Jag vet vad Allan vill men."

Hon svalde hårt och darrade lite. "Men huset." Viskade hon sorgset och kände några tårar på kinderna. "Jag märker det." Sa Dorian sorgset.

Alexander såg sig omkring. Vart var Halo? "Vänta lite." Viskade han till Rhiannon och försökte söka efter henne med näsan.


"Vi måste uppmärksamma detta. Om han skadar hans fru. Kommer inte kliniken finnas kvar." Viskade han tillbaka.

"Vadå huset? Vill du hem?" Han satte sig och tog henne i famnen.
"Shh inte gråta.. Inte gråta." Viskade han.
"Du är här... med mig, Dorian här är väldigt snäll. Eller hur? Han skulle aldrig skada dig." Sa han och suckade.
"Vill du äta något? Jag såg du fick en karamell av Dorians fru.. Vill du äta den?"

"Inne antar jag?" Hon såg över axeln.


"Vi kommer inte skada henne om vi studerar henne." Han såg på honom.
De hade fått i uppdrag att droga ner Halo, med ämne som även raderade hennes lukt och han höll henne mot sig.

Aurora skakade på huvudet. Kröp upp mer i hans famn och försökte att hindra tårarna.

Han såg henne inte någonstans. Han såg inte heller Allan.

"Jag vill inte dö, av deras vrede." Sa han sorgset. "Inte av hans heller." Fortsatte han. "Detta är en usel idé. Varför vill han detta?" Frågade han, nästan irriterat.

"Såja.. Vi kan gå ut.. Vi ska ju ha roligt." Sa hahn lugnande och smekte henne över ryggen.

Maria tog sig fram till Lathan.
"Har du sett Allan? Jag trodde han var med dig?"


"Skulle han inte dyka upp så fort vi .." Han höll i Halo som vred sig så hårt hon kunde.

Aurora höll fast honom, hårt. "Inte gå." Viskade hon.


Lathan skakade på huvudet. "Han var med mig. Men vi slutade prata för flera minuter sen. Vart är Halo?" Undrade han.

"Du inser att hela Vinther klanen är här va? De har tusentals år över oss alla tre." Sa han och skakade på huvudet. "Och vi har kidnappat deras ingifta dotter." Fortsatte han.

"Okej då sitter vi här." Viskade han och vaggade henne.
"Känns det bättre? Att jag är här med dig?" Viskade han ömt och lekte med hennes tyg.


"Jag vet inte. Det är det." Hon såg oroad ut.
"och jag känner ingen doft. Det har jag aldrig känt."

Halo hade fallit ihop I Gerhards famn och vände sig om, mot en lönndörr som hade öppnats och en tjänare höll ut sina armar för henne.

Dorian hade hört sin familjs ord och gått ifrån Aurora och anslutit sig till sin familj. "Har han tagit henne?" Frågade han. Det var en sån sak som en ung, dum vampyr kunde göra. Och enbart en sådan. "Jag kommer döda honom. Jag skiter fullständigt i konsekvenserna. Ni inser det va?" Sa han och sökte efter henne. Med alla sinna sinnen. Hon var inte här. Han kunde inte känna av henne. Han greppade tag i Jimmys arm och drog honom till sig. "Vart skulle din mästare föra någon?" Frågade han lugnt.

Jimmy tittade på honom med rädd blick. "Jag..vet inte."Viskade han med stammande ord.

Rickard skakade på huvudet. "Idiotiskt." Sa han och tog något steg bakåt.

Lathan greppade tag i ett glas och klingade i det med en sked. Rummet föll tyst. "Mina kära vänner." Började han, han sa orden långsamt med långa pauser emellan så han kunde lyssna efter Halo.

"Du kommer starta ett krig." Maria såg sig om och morrade dovt.
"Min dotter är borta.." Sa hon och skakade sedan på huvudet. Försökte lyssna. Alla hjärtslag från alla dessa människor. Hon riktade sig mot Jimmy.
"Han vet inte Dorian." Sa hon.

"Jag vet." Han såg efter mannen och han såg på honom.
"Ska vi gå efter? Jag känner mi...." Han såg nu oroad ut.

"Jag struntar i det mor. Den sjuka vampyren behöver sättas på plats. Och helt ärligt. Ingen gillar nog honom." Sa han viskande. Han kunde inte höra hennes hjärtslag. Han försökte lyssna efter Allan istället. Kanske pratade han?

Lathan fortsatte. "Jag behöver be er om en tjänst." Fortsatte han lugnt. "Vår förtjusande rödhåriga vän verkar ha gått vilse. Alla upplysningar kommer att belönas riklig. " Fortsatte han lugnt.