In the dark PRS Vidomina & Medi

Anna kom in och satte sig vid eldstaden. Hon lade in två vedbitar innan hon lade resten intill väggen. "Då önskar jag er godnatt." Hon neg för dem och gick för att sedan ta sig till sin säng.

När det var alldeles tyst i det stora hemmet, och alla låg och sov gick Markal upp från sin säng för att dra på sig sina kläder och röra sig ut från sin kammare. När han kommit ut mötte han Ivan i korridoren som också var fullt påklädd. De tittade på varandra och gick sedan tillsammans mot Alices rum.
Ivan vred om handtaget och öppnade dörren så att den svängde inåt, men långsamt och tyst för att inte väcka Alice eller någon annan.
Lika försiktigt gick Ivan och Markel in i rummet och fram till Alices säng. Markal hade sitt onda leende på läpparna igen och iakttog Alice med stor förtjusning. "Alice..", viskade han tyst för att smaka på hennes namn. Han sträckte sig efter hennes fot som stack fram under täcket och rörde med ett knotigt finger över hennes hud för att sedan räta på sig igen. Ivan och Markal såg på varandra och sedan plockade Ivan upp Alice i sina armar. Hon verkade alldeles för sjuk eller trött för att vara medveten om händelsen. Han tog med sig henne ut i korridoren sedan, med snabba, tysta steg tog de sig mot utgången för att komma ut i mörkret där en vagn väntade på de att ta med sig henne och vampyrerna därifrån.

Alice sov tungt och hade inte märkt när varken Markel eller Ivan kommit in. kvidande vred hon sig tyst i Ivans famn men hon var ju trots allt väldigt sjuk.
Hon var varm från febern och hon kved tyst.

Ivan placerade Alice i vagnen så hon satt upprätt och lutade sig mot väggen. Markal steg in efteråt och strax därpå satt vagnen i rullning. De lämnade Rions herrgård bakom sig och red in i natten i mörkret. Ivan och Markel sa inte så mycket till varandra, men Markal hade ett intressant öga på Alice. Doften hennes gjorde honom hög, men trots det sa han inget.
Vagnen styrde mot hamnen. Det blev tydligt på grund av havslukten. "Markal, det kanske är dags att du väcker henne?" Markal skakade på huvudet. "På skeppet. Inte här."
Vagnen stannade och de klev ut. Ivan tog Alice i sina armar och bar henne mot skeppet. Det var ett mindre skepp, med besättning och kapten som skulle resa bort från land. Ivan hade betalat kaptenen i förväg för att ta med de därifrån. De steg på och gick till Alices kammare för att lägga ner henne i hennes bädd.

Alice hade lagt huvudet mot Ivans arm eftersom hon sov tungt. Märkte varken av resan eller deras tlanaden.
Aice hostade till efter blivit lagt i sängen och vände sig om. Vred sig och drog ihop sig. Tårar rann ner för hennes kinder. Febern plågade henne.

En mann såg på Ivan och lade huvudet på sned.
"Ska jag göra något åt henne? Hon ser väldigt sjuk ut."

Ivan och Markal såg på Alice när hon vred sig om för att lägga sig tillrätta.
Ivan var först att reagera då en av sjömännen sökte sig till de. "Nej, vi har det under kontroll. Hon är sjuk, men min vän här är läkare. Vi tar hand om det." Han lät övertygande och bestämd. De ville ju inte dra till sig allt för stor uppmärksamhet. "Hur mycket för din tystnad?" Ivan grävde i sina fickor efter guldmynt.

"Det är ingen fara. Om hon vill ha mat så kommer det att finnas." Han log och rynkade på pannan.
"Min tystnad? Vad pratar ni om?" Han lade huvudet på sned.
"Inga?" sa han efter ett tag och kliade sig i nacken.

Ivan suckade frustrerat. De hade inte tid med sådana artigheter.
"Hör här. Vi är här för att vi har betalat din kapten. Han försäkrade oss er diskretion. Ingen ska störa oss, inte du, eller dina män eller kaptenen. Vi ska bara ta oss till vårat mål och sedan stiga av och ni kommer aldrig att träffa oss igen." Han spände blicken i honom. "Om du har något problem med det så måste vi göra något åt det. Så. Jag frågar dig- finns det något problem?" Ivan gick närmare mannen som så tydligt inte var en vampyr.

Han höll upp händerna.
"Ni missförstår mig. Jag undrade bara om hon skulle vara hungrig så kommer mat att finnas. " Han skakade i hela kroppen och svalde hårt.
"Jag kan gå om ni önskar."
Alice hostade yill i rummet och vred sig. Hon lät förskräckligt.

Ivan svarade honom inte utan höll kvar den spända blicken efter mannen som visat sig för de.
Ivan vände sig till Markel. "Men han har rätt, vi måste få ner febern på henne." Markel hade stått och tittade på Alice länge och tittade upp då Ivan talade till honom. Greve Markal svarade honom inte utan plockade fram något från sin innerficka från sin kavaj och tog fram en liten flaska. Han höll den under Alices näsa för henne att andas in doften. Detta skulle lugna henne och även lindra febern.