wolfy & rollspelare prs

//jag är inte sur// skrev han tillbaka. Inte på henne åtminstone, det ville han inte att hon skulle tvivla och vara osäker på. Han skickade sedan ett till sms åt henne: //jag är hemma hos Adrian nu, ska försöka bli klar idag//. Hon hade ju uppdaterat honom om att hon var framme, det minsta han kunde göra var att berätta om sina planer.

//snälla nej// skrev hon och log svagt mot sin släkt. Hon ursäktade sig och skyndade sig därifrån. Hon ringde upp honom direkt och bet sig hårt på läppen.

Han hade förutspått att hon inom kort skulle ringa honom bara för att hon inte var överens med honom.
”Det är upp till dig om du vill att vi använder pålen på Ben eller inte,” lovade han henne.

"Är det den delen som är farlig? Eller är det att du lägger magi i pålen?" frågade hon tyst och kliade sig i nacken. Hon svalde hårt och drog handen över ansiktet. "Jonathan, du måste förstå att jag vill inte ta något jag förlorat och få tillbaka det på din bekostnad." sade hon irriterat.

”Ingendera är farlig.” Enligt Adrian så var det tydligen farligt för honom att lägga magin i pålen, men då han var fast besluten om att inte tro på något papper som gällde något som hänt för hundra åt sedan så ignorerade han alla förmaningar. ”Ingenting kommer hända, sluta oroa dig.”

"Ge mig Adrian." sade hon bara och suckade lågt, visste att han inte skulle ge henne ett uppriktigt svar. Hon kliade sig i nacken och gick frustrerat fram och tillbaka. Hon hatade att hon inte var där och kunde prata vett i honom.

Jonathan öppnade munnen för att protestera men hade ingen orsak att inte göra som hon bad honom om, så han bjöd in sig själv i huset och räckte över mobilen till Adrian.
”Hallå i luren,” hälsade Adrian glatt efter att ha tagit en titt på displayen för att veta vem han hade äran att prata med.

"Heej." sade hon glatt och skrattade till. Han var så gullig ibland. "Ehm, det här kanske är mycket begärt men jag skulle uppskatta om du inte lät Jonathan göra något som kan riskera hans hälsa, även fast han inte tror på konsekvenserna." sade hon ärligt och kliade sig i nacken.

”Det är tyvärr lättare sagt än gjort, han är envis som en åsna när han väl bestämt sig för något.” Adrian kliade sig lite i nacken. Han kunde inte lova någonting men han var överens med Cleo om att det inte var det klokaste valet Jonathan kunde fatta.

”Han är en riktig åsna hela tiden.” Muttrade Cleo för sig själv och skakade lite på huvudet. Hon lutade huvudet mot väggen och hummade lite fundersamt. ”Okej... tack ändå och lycka till.” Sade hon, visste inte vad mer hon kunde göra.