Sorgens tider [SV]
Forum > Fanfiction > Sorgens tider [SV]
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Ginny.T
Elev 
|
jätte bra! meeeeer!
 "We've all got both light, and dark inside of us. What matters, is the part we choose to act on." -Sirius Black 30 okt, 2011 15:41 |
Borttagen
|
Tack
Mer kommer snart, om någon bara kommenterar här efter xD30 okt, 2011 15:45 |
|
Bombarda
Elev 
|
du är riktigt duktig!
 Kärlek till alla! 30 okt, 2011 15:50 |
|
Borttagen
|
30 okt, 2011 17:00 |
|
Borttagen
|
Godo ♥
Du är BÄST, visste du det? 30 okt, 2011 20:13 |
|
Borttagen
|
Jag är icke bäst, visste du det? Jag gör vara så gott jag kan
 _____________ Kapitel 46 - George Weasley En lugn morgon var vad det var här. Ingen kom och väckte mig, så jag vaknade först vid 12 utav en smäll. Det gjorde så att jag nästan flög upp ur sängen och greppade min trollstav. En smäll till ljöd. I min pyjamas gick jag in till köket, där jag fann ingen mindre än Agustus Rookwood. Den hjärtlösa personen som dödat min bror. Ilska vällde upp inom mig när jag såg vad han hade gjort emot Fleur, lamslagit henne. "Petrificus Totalus" vrålade jag, och såg Rookwood falla till marken med en duns. Jag gick fram till honom medans mina ögon var fyllda med hat. "Ditt..svin. Hur kunde du döda honom, och hur kunde du lamslå henne?" min röst var arg, och okontrollerat sparkade jag till Rookwood så hårt jag kunde. "Det var för Fleur" mumlade jag, innan jag sparkade en gång till. "Det var för Fred" fortsatte jag. "Men vänta, det gjorde inte lika ont som min sorg för honom". En till spark. "Jag hade gärna dödat dig, men så lågt tänker jag inte sjunka. Bättre låta dig lida i Azkaban, ditt hjärtlöse svin" fräste jag. Sedan lämnade jag honom liggandes och gick emot Fleur. Hon var stilla. "Vad gjorde han emot dig?" min röst var inte längre så arg, utan mer ledsen. Som om jag skulle bryta ihop vilken sekund som helst. Konstigt nog svarade hon svagt, svagt. "Cruciatus-förbannelsen" var det hon fick fram. Jag hade haft fel. Det hade inte varit lamslagnings förtrollningen.. det hade varit en oförlåtlig förbannelse. Morgonen blev inte så lugn som jag hade trott. En timme senare, satt jag inne på St.Mungos sjukhus tillsammans med Fleur. Bill och några auror fängslade åter in Rookwood i Azkaban. Han hade tydligen rymt därifrån. "Hur mår du?" frågade jag henne. Men Fleur svarade inte, utan bara slöt ögonen. Som om hon var helt slut. Fleur somnade säkert, och medans hon sov så kom en läkare in med en väldigt bekymrad min. 30 okt, 2011 22:56 |
|
Bombarda
Elev
|
Jag tror jag vet vad som händer....
skiiiit bra kapitel! Kärlek till alla! 30 okt, 2011 23:17 |
|
Ginny.T
Elev
|
ååååååh jätte bra (som vanligt)!!!
undrar varför läkaren är så bekymrad??? "We've all got both light, and dark inside of us. What matters, is the part we choose to act on." -Sirius Black 30 okt, 2011 23:18 |
|
Borttagen
|
30 okt, 2011 23:34 |
|
Borttagen
|
Jag tror jag vet varför läkaren är bekymrad, men jag är inte säker^^ Precis som Bombarda säger ett bra kapitel! ♥ 30 okt, 2011 23:36 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen