Falsk Romans [SV]

Darlings, your words goes right to my heart ♥ Thank you for being awesome.
Och ja, Dramione är typ min religion. Så jag gillar detta kapitlet mktmkt. But they can never fall in love </3

Varning!!
Det gamla vanliga. A-a-a-a-a-alcohol förekommer.
_______________________________________

DRACO MALFOY

"Vad har jag gjort?"
Granger såg uppriktigt orolig ut, och Draco tillät sig att småle. Inte så mycket Gryffindormod när det verkligen kom till kritan, va?
"Inget. Tänkte bara att det kunde vara kul att skapa lite rykten. Du vet väl att ingen skulle förlåta dig om du började dejta mig?"
"DU vet väl att dina föräldrar skulle göra dig arvslös om du började dejta mig, en mugglarfödd?" högg hon tillbaks.
"Du vet ingenting om mina föräldrar", snäste han. "Och kanske litar de på mig. Kanske är de inte såna lättrogna idioter som Pottan och Vesslan."
"Vad har Harry och Ron med allt att göra?"
"De kommer att tro att ryktena är sanna", svarade han triumferande. "Ryktena om dig och mig."
"Malfoy, det finns inga rykten mellan dig och mig. Det är... ugh! Jag fattar inte att du offrar ditt eget rykte för att förstöra mitt."
Granger himlade med de dimmiga, mörkbruna ögonen åt honom och sjönk ner i sittande ställning med ryggen mot stenväggen och började ta av sig sina skor. "Du anar inte hur obekväma dom är", stönade hon och vickade och vred på fötterna när de efter hand släpptes ut ur sina fängelser. "Jag kommer inte kunna gå på en vecka. Men det är det värt, antar jag, för dom är grymt snygga."
"Du låter som Pansy", svarade Draco lätt chockat. Han kunde inte minnas att han någonsin hört Granger prata om något så tjejigt som skor.
"Gör jag?" frågade hon oberört och korsade benen i skräddarställning. "Varför står du fortfarande upp?"
"Varför sitter du på golvet?"
"Vad annars vill du att jag ska göra? Försöker jag springa kommer du bara lamslå mig eller något annat otrevligt. Dessutom är jag trött i fötterna. Har du eldwhiskey?"
Draco kunde inte göra annat än att stirra ner på Hogwarts kvinnliga försteprefekt. Inte undra på att hon var så påverkad om hon drack så starka saker som eldwhiskey. Ändå var det uppenbart att hon själv inte tyckte sig vara så full.
"Ja", svarade han med ett snett leende. "Det har jag faktiskt." Och med en snärt med trollstaven och ett icke-verbalt "accio" fick han sin halvfyllda flaska att komma susande ner genom korridoren och in i hans hand.
"Härligt. Bjuder du?"

--

En dryg timma senare fann Draco sig själv sittandes sida vid sida med sin nya bästa vän. Allvarligt!
"Kan du *hick* fatta att vi... att vi slutar Hogwarts om *hick* drygt ett halvår?"
Granger log upp mot honom och visade alla tänderna. De var jämna och vita och framtänderna var inte alls så stora som de var när hon var liten. Just det. Hon hade väl förminskat dem? Draco mindes inte, och inte heller brydde han sig, utan han skakade bara om henne lite med armen som redan låg bekvämt om hennes bara axlar.
"Japp. Och vet du vad? Jag kommer... jag kommer sakna Hogwarts."
"Aww, jag med." Granger lutade huvudet mot hans axel och utan omsvep la han kinden att vila mot hennes hjässa. "Jag kommer sakna *hick* alla människor."
Hon var så varm och mjuk och Draco kände sig varm och närapå sömnig. Med näsan i hennes hår mumlade han:
"Jag kommer sakna dig. Förlåt... förlåt för att jag kallade dig en sm-smu... du vet." Han fattade inte att han någonsin kunnat säga något elakt mot denna varma, snälla, roliga häxa och han blev lite ledsen när han tänkte på alla gånger han retat henne. Hon suckade och tog den nästan tomma flaskan ur hans lediga hand och tömde den.
"Du är förlåten." Sen fnissade hon och kastade bort flaskan, som landade med ett kras några meter ifrån dem. "Jag älskar eldwhiskey. Har du... *hick* har du mer?"
Men Draco var som förtrollad av doften av Gryffindorarens hår och innan han visste ordet av så hade han borrat in hela ansiktet i det. Granger skrattade och försökte vrida sig undan.
"Malfoy, sluta... det kittlas..." Men hennes högra hand hade vandrat upp till hans kind och rörde sig därifrån upp i hans vitblonda hår. "Mmm... du har mjukt hår."
"Du med", mumlade han mot hennes nacke, men Granger blev plötsligt helt stilla. Han drog bak huvudet tillräckligt mycket för att kunna se hennes ansikte, och de bruna, stora ögonen var uppspärrade. Hon var så söt, och Draco gjorde det som föll sig mest naturligt, det han hade lust att göra- han slöt avståndet mellan dem och kysste henne rakt på munnen. Kyssen varade inte längre än några sekunder och ingen av dem rörde sig under tiden, men när han drog sig tillbaka upptäckte han till sin förbryllning att hennes underläpp darrade och ögon fylldes med tårar.
"Vad är det?" Han ville inte att hon skulle gråta. Han ville kyssa henne igen, och han ville att hon skulle kyssa honom tillbaks.
"Kan inte", viskade hon bara. "Fel... inte... inte du och jag, Draco." Sättet hon sa hans förnamn på gjorde honom bara mer säker på att han och hon just nu var rätt.
"Jo", andades han mot hennes läppar och pressade dem mot hennes igen. Hon drog lätt efter andan men när han inte drog sig tillbaks började hon kyssa honom tillbaks, tvekandes, som om hon prövade sig fram. Draco log och tog hennes ansikte mellan sina händer för att kunna besvara kyssen ordentligt, och passade på att torka bort två tårar med tummarna.
Bortsett från den dova huvudvärken som började smyga sig på så var Draco i himmelen. Han kände sig lätt om hjärtat och fullkomligt nöjd med att leva i nuet.
Det dröjde inte länge innan de var tvungna stanna upp för att hämta andan och Draco begrundade återigen Gryffindorflickans ansikte. Till sitt missnöje upptäckte han att hon fortfarande inte såg alltför övertygad ut. Fortfarande med hennes ansikte mellan sina händer kysste han hennes panna, näsa och sen ögonlock.
"Draco... Susan, då?" Hon hade fortfarande ögonen slutna och namnet Susan ingav en stickande, störande känsla i all salighet. Susan... Susan! F.a.n.
"Fan", stönade han och släppte taget om henne. "Fan."
"Du borde gå till... *hick* henne och säga... säga hur du känner.”
Susan Bones. Han borde gå till henne, hitta henne, och säga hur han kände. Just det. Granger hade rätt. Han borde göra det. Han skulle göra det.
"Jag kan... följa med dig." En liten hand smög sig in i hans och kramade till, hårt.

Det tog sin lilla tid för dem att resa sig upp, och att gå rakt var ännu svårare för korridoren gungade som ett skepp i full storm, men tungt stödda mot varandra lyckades de ta sig framåt. Ju närmre de kom rummet, desto högre hördes musiken, och folk började dyka upp längs korridorens sidor. De ömsom stirrade, ömsom pekade, men Draco brydde sig inte. Dimmigt mindes han hur några av Gryffindors snyggaste tjejer hade suttit på en bänk precis utanför dörren till fängelsehålan, men nu var den bänken upptagen av Theodore och Dapne som såg ut att vara väldigt upptagna av varandra. Draco visste att han skulle bli tvungen att gå in i rummet själv, och gav Granger en lång och hård kram till avsked.
"Klarar du dig?" undrade hon med huvudet lutat mot stenväggen och ögonen halvslutna.
"Jag klarar mig. Klarar du dig?" Hon nickade vagt, och Draco lutade sig fram för att ge henne en sista öm kyss i pannan, innan han begav sig in i vimlet som var dansgolvet. Förvånansvärt många var fortfarande uppe på benen även om knappt någon var nykter längre. Lätt olustig spanade han efter Susans karaktäristiska långa, rödbruna hår, men såg det ingenstans. Däremot såg han freaket, Megan Jones, dansa förbi och slängde ut en arm för att håva in henne. Hon var ju också Hufflepuffare.
"Heeej Draco", sa hon sluddrigt och la händerna på hans bröstkorg. "Ska vi dansa?"
"Nej." Han skakade på huvudet för att förtydliga sig. "Var... var är Susan?"
Megan svarade inte, utan gjorde istället ett tappert försök att räta på sig igen och såg allvarligt på honom.
"Hon mår... inte bra." Megans tur att skaka på huvudet. "Du *hick* måste prata med henne. Prata med henne..."

Meeeeer!!! Så sjuukt bra, sluta aldrig skriva!♥

Aw, meraa!

Ligger bara en liten del före nu på fanfiction!

Meer!

sjuuuukktt brraaa!! älskar den här ff!!! ♥

så himla bra, äckligt bra!!!!

"sm-smu..." SMULPAJ! Draco kallade Hermione för smulpaj! Inte schyst, Draco, inte schyst, alltså..

Well, Totally awesome! ;D

meeeer