(PM)Albus Potter

Ellie och Albus åt TVÅ middagar

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Sorry... Jag ska fixa.. Man blir lite förvirrad av att skriva så mycket XD Nämnde jag att jag inte hade rättat den ? XD

Tycker den är jättebra!!



läs gärna min fanfiction oxå

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

ja det nämnde du, fast det var bara det som var fel!

meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Du skriver JÄTTEBRA!!

Vad bra då xD Juste, jag har ju lovat att lägga upp ett till ikväLL O_O

20 - Gryffindor mot Hufflepuff

På morgonen vaknade Albus perfekt tid. Han drog på sig ett par sköna kläder och tittade sedan ut genom fönstret. Lux hade varit borta ganska länge nu, men det var normalt för honom och Albus oroade sig inte. Han gick ut ur sovsalen så tyst han kunde för att inte väcka Sco, Spencer, Texas och Elliot. Han satte sig framför brasan en stund i väntan på att Ellie skulle komma ner, och hon kom nästan på en gång.
"God morgon!” sa hon med ett bländande leende. Sedan gick hon och Albus ner till frukosten och anslöt sig till resten av laget.
”Är ni taggade nu då?” sa Fred med munnen full av gröt när de satt och åt.
”Som bara den!” tjöt Ellie och Albus i kör.
”Härligt”, sa Fred med ett stort leende. Alla i laget verkade vara på mycket gott humör, och Albus kände på sig att de skulle ha mycket goda chanser i matchen.
Efter frukosten gick laget ner till omklädningsrummet för att byta om. Albus kunde höra att läktarna redan hade börjat fyllas med folk.
”Vi har väldigt lite tid på oss”, sa Fred medan han lyfte blicken från sitt armbandsur.
”Men om ni bara spelar som igår på träningen, så är jag säker på att det här kommer gå galant!”
Laget bytte om till sina mörkröda klädnader. Det hade aldrig vart en sådan här stämning i laget. Alla var superglada och jättetaggade på att få spel. Ju längre tid det gick, desto högre ljöd pratandet från läktarna som fylldes allt mer.
”Nu måste vi gå ut på planen”, sa Fred efter en stunds tystnad. Laget greppade sina kvastar, klev ut från omklädningsrummet och in på den stora planen. Precis som vid förra matchen vrålade åskådarna.
”Kaptener, skaka hand”, ljöd Alicias nästan ohörbara röst. Fred och Jamie Dirnt som var Huffelpuffs lagkapten skakade vänligt hand med varandra, och sedan ställde lagen upp sig. Alicia släppte iväg bollarna och kastade upp klonken. Visselpipan ljöd och spelarna susade iväg. Det var väldigt kallt ute, men det var soligt och klart.
Albus började på en gång spana efter kvicken, precis som Hufflepuffs sökare. Louis fick tag i klonken nästan på en gång och satte den i mittenringen.
”Tio poäng till Gryffindor!” ljöd Lorcans röst från megafonen. Inte mer än en minut senare gjorde Gryffindor mål igen. Efter fem minuter ledde de med femtio – noll.
”Gryffindor leder. Hufflepuffs jagare skjuter klonken mot mål … men nej, Gryffindors fantastiska vaktare räddar klonken!”
Albus såg sig ivrigt om efter kvicken – och han fick syn på den. Den svävade strax ovanför marken vid Gryffindors målstolpar. Han dök ner mot marken och sträckte ut handen. Hufflepuffs sökare skulle aldrig hinna ikapp honom. Nu kunde han känna luften som kom ifrån kvickens snabbt flaxande vingar. Några sekunder senare hade han slutit handen om den, och han kunde känna hur vingarna fortfarande flaxade mellan hans fingrar.
"Potter har fångat kvicken, GRYFFINDOR VINNER!" vrålade Lorcan samtidigt som åskådarna bröt ut i jubel och applåder.
Albus susade ner mot marken, där resten av laget slängde sig på honom. Det här var verkligen stor skillnad mot förra matchen: Nu kunde han verkligen njuta av segern. Laget vrålade av lycka.
"Bra jobbat Al, redan efter tio minuter!" skrek Fred. "Så länge vi inte förlorar jättestort i nästa match så har vi en säker plats i finalen!" Åskådarna skrek och hurrade.
"Vi vann med tvåhundra poäng!" hojtade Ellie. Hufflepufflaget kom fram till gryffindorlaget.
"Grattis till vinsten", sa Jamie vänligt. Hufflepufflaget verkade inte det minsta ledsna över förlusten. De log.
Resten av dagen spenderade laget med att slänga snälla kommentarer till varandra om matchen, som "Snygg räddning" och "Fantastiskt mål!"
Albus, Ellie och Sco var på mycket bra humör den eftermiddagen. Albus var rentav sagt överlycklig.