Prs mellan Masato ochSagaG

Mannen såg på dem och sa.
- På återseende.

Michael gick ut genom dörren och följde efter männen

Hon följde efter mannen hon höll sig nära Michael för hon lottade inte på menen ett dugg.

De kom snart ut till en bil och männen hoppade in i framsätet och Michael öppnade bagen och slänge in väskan.

Hon satte in sin väska precis som Michael.
Hon satte sig sedan i backsättet.

Michael satte sig i baksätet stirrade rakt fram precis som han alltid gjort på det där dumman sjukhuse.t
När männen började köra så märkte Mihael knappt det.

- mår du bra, frågade hon honom han stirrade ju bara rakt fram.
Hon tycker så synd om honom.

Han vände knappt på huvudet och bara nickade innan han återvände för att stirra rakt fram.

Männen flinade och sa.
- Såklart man stirrar rakt fram kära du, när man man först suttit inspärrad på mentalsjukhus i minst 15 år och sedan in och ut in och ut in och ut,.

Hon förstod.
Hon tyckte verkligen synd om honom.

Michael hörde dem men lyssnade inte så mycket.
Han reagerade bara lite när de nådde flygplatsen och såg de privata flyget.

När dom var framme klev hon ur bilen.