PRS Emma07 och wolfy

Thomas log brett och lade armarna om henne med en gång, log roat åt hur hon höll på.
"Min sötnos till drottning", retades han, visserligen var hon inte drottning än men han var helt bestämd på att en dag få henne som drottning, vad det än krävde. Han log roat och gav henne en lite försiktig kyss.


Sophie lyssnade och log.
"Längtar redan", svarade hon mjukt, dagen skulle bli mycket bättre då. Hon skakade lätt på huvudet, hennes pappa hade lovat att möta upp henne.
"Pappa skulle möta mig, men tack ändå", sade hon snällt.

"Sötnos?" upprepade Alysia missnöjt och putade med underläppen, hon ville inte bli betraktad som en sötnos. Åtminstone inte just nu. Hon kunde tänka sig en mängd andra ord som skulle vara mer passande av honom att kalla henne för. Men han retades antagligen bara. Bara tanken fick henne att himla lite med ögonen.


Han nickade instämmande, längtade redan till följande dag. Efter den här kvällen skulle det nog också krävas en hel del av honom för att lugna ner sig så pass att han kunde somna.
"Jag följer dig ut i alla fall," slog han bestämt fast och erbjöd henne att kroka arm med honom.

Thomas såg på henne och log retsamt, han kunde med lätthet komma på en hel del andra saker med att kalla henne.
"Är snygging bättre då?", tillade han retsamt, granskade henne med en retsam blick.


Sophie log mot honom, undrade hur hon skulle kunna bärga sig fram tills nästa dag och få vara med honom igen. Hon log nöjt över hans erbjudande, glad över minsta lilla extra stund hon fick tillbringa med honom och tog genast hans arm.
"Tack", sade hon direkt.

Alysia höjde blicken till taket och låtsades fundera efter en stund.
"Det får lov att duga," nickade hon sedan och böjde sig närmare för att mjukt kyssa honom. Hon lät samtidigt sina händer klättra längs med hans överkropp, det var inte lätt att hålla tassarna i styr då hon var i närheten av honom.



Då Sophie hade krokat arm med honom så började han gå mot utgången. Han försökte att inte gå så fort eftersom han ville vinna lite till tid, inte skiljas från henne riktigt än.
"Var någonstans skulle din far möta upp dig?" frågade han då de kommit ut på gården.

Thomas lyssnade och flinade roat.
"Så bra då", retades han och besvarade genast mjukt hennes kyss. Han lade direkt armarna om hennes midja och lät händerna vandra över hennes rygg.


Sophie gick lugnt med honom, undrade hur kvällen hade gått så fort, hon önskade att den kunde ha varat i några timmar till.
"Vid baksidan, vid vagnarna ungefär", förklarade hon ärligt, då han mötte upp henne då och då där ifall hon hade jobbat sent och inte ville gå själv hem i mörkret. Trots att det redan var sent - han borde redan vara där egentligen - så kunde hon inte se till honom och rynkade pannan lite.
"Han borde redan vara här egentligen", sade hon.

Senare på kvällen fick hon använda en hel del viljestyrka för att ta sig upp i sittande ställning. Det hade bara blivit så att de legat kvar i soffan och njutit av värmen från den öppna spisen.
"Kom," uppmanade hon tyst Thomas och puffade lätt till honom med armbågen. Därefter reste hon sig upp för att gå över till sängen. Där kröp hon ner under täcket och suckade nöjt.


Caspian nickade lite och spanade omkring men kunde inte se någon äldre herreman som skulle kunna vara Sophies far.
"Han dyker nog snart upp," log han och drog åt sig sin arm för att istället hålla hennes lilla hand i sin. Än behövde de inte jaga upp sig över att Sophies far inte var där, de kunde ge mannen några minuter till.

Thomas log till lite och drog sig också han upp till sittande istället.
"Kommer", sade han snällt, reste sig efter henne och smet efter bort till sängen. Han fick erkänna att den var åtminstone skönare än soffan, men så länge han var med Alysia var han nöjd iallafall. Han kröp ner under täcket och lade sig intill henne direkt.

Sophie log till mot honom, på ett vis var det ju skönt att få en stund till med honom innan hennes far dök upp. Hon flätade försiktigt ihop deras fingrar.
"Antagligen", sade hon snällt och såg runt lite, snart tyckte hon det hade börjat ta väl lång tid, han borde definitivt ha dykt upp vid det här laget. Tänk om det hade hänt något? Hon började genast bli lite orolig.

Alysia kunde inte låta bli att skratta åt det Thomas sa. Det kunde ju tolkas på flera sätt. Hon var ganska barnslig ibland. Eller hennes sätt att tänka ibland kunde ifrågasättas, och speciellt tas med ro. Nu var hon mest bara trött vilket resulterade i att det mesta hon hörde och såg var roligt enligt henne.
"God natt." Hon pussade honom mjukt på kinden innan hon vred på sig i en bekvämare ställning och slöt ögonen.



Då minuterna flög förbi och ingen man fortfarande hade dykt upp, så började också Caspian bli lite fundersam. Det måste ha kommit upp något förhinder. Han vinkade åt en stallpojke att komma fram med en droska.
"Jag åker tillsammans med dig." Det var inget förslag heller utan han tänkte åka med henne som sällskap.

Thomas log lite åt hennes skratt, men tänkte inte nåt mer på det då han var lite trött nu. Han log til lmot henne, lade en arm om hennes midja och lade sig lite mer bekvämt.
"Godnatt", svarade han mjukt, slöt sedan ögonen i hopp om att kunna sova.

Sophie nickade lite och spanade runt, i hopp om att hennes far skulle dyka upp. Hon blev bara oroligare och oroligare nu över att något skulle ha hänt, gatorna var inte särskilt säkra efter mörkrets inbrott. Hon såg på Caspian och nickade lite.
"Tack", sade hon, glad över att få komma hem och kanske få reda på ifall det hade hänt något eller inte.

Följande morgon vaknade hon av att det knackade på dörren. Alysia drog hastigt täcket över huvudet så att ingen skulle kunna se henne. Tjänaren som kom in med en hög rena kläder skulle kanske förstå att Thomas inte var ensam, men någon aning om vem som gömde sig under täcket kunde tjänaren inte veta. Då kusten var klar igen satte hon sig med ett skratt upp i sängen.


Följande morgon kände sig Caspian på gott humör. Efter frukosten skulle han behöva delta i ett tråkigt möte men därefter skulle han ha gott om fritid. Och den tiden skulle han spendera med Sophie. Vilket han såg fram emot. Han klädde på sig innan han tillsammans med några vaktvänner gick ner till matsalen.