Allmänt rollspel! {HP}

Rachels leende blev större.
"Jag tror att du gillar en viss person", flinade hon och Adeleine öppnade munnen för att säg något, men blev avbruten av Cassandras röst.
"Så... vad händer här då?" undrade hon.
"Adeleine tänker på sin stora kärlek", fnissade Rachel.

Ethan stirrade på när hans bröd blev uppskuret men han reagerade först när svikaren Anthony tänkte börja äta.
"Hörru", protesterade han. "det där är MITT bröd!" och han slet brödbiten ur Anthonys hand och stoppade det i munnen. Han log belåtet och vände sig om för att leta efter en godare frukost.

Cassandra stämde in i Rachels fniss. "Vem är den lyckliga personen?", frågade hon sedan och log brett. Hon var noggrann med att säga personen istället för ett specifikt kön eftersom hon själv inte var helt straight även fast hon inte haft känslor för någon på väldigt länge.

---

"Eyy", skrattade Damon och gjorde en chockerad min. "Jag vill göra toast", sa han sedan och förklarade för killarna vad den underbara mugglarmackan var för något.

Rachel fnissade och klappade en rödkindad Adeleine på ryggen.
"Fröken förälskad får säga det själv", skrattade hon.

Ethan rynkade på ögonbrynen.
"Och hur ska vi göra en tost då?" frågade han.
"Toast", rättade Damon, vilket fick Ethan att himla med ögonen.

"Vi behöver smör..", Damon gjorde en snärt med staven och ett smörpaket landade på bänken. "..skinka..", han upprepade handlingen och skinkskivorna landade i en prydlig förpackning på bänken."..och ost". En stor rund ost trollades fram. "Och sedan ska man typ hälla på lite av varje, slå ihop två bröd och grilla dem. Eller det var iallafall så min mamma gjorde", fortsatte han sedan.

Ethan nickade. Han hade, enligt sitt minne i alla fall, aldrig smakat deg vad Damon kallade toast. Men eftersom att hans kompis verkade tycka att det var gott var han på.
"Så, hur ska vi grilla...?" Ethan avbröt sig själv. "Vad dum jag är. Magi."

Adeleine blossade upp i ansiktet. Hennes ögon blev större än vanligt. Hon gapade och stängde munnen gång på gång, innan hon tillslut fick ur sig en protest. "Jag är inte kär i Ethan!" Hon slog handen för munnen. Fan, hon hade sagt det, och det skulle inte lämna Rachel och Cassandra obemärkt. Helvete också.

Anthony rynkade på pannan men flinade sedan. "Bråkar ni om ett bröd?", undrade han och slängde kudden han höll i sin säng igen. "Aja. Toast eller whatevs verkar bra", menade han.

"Jaså är du inte? För jag skulle snarare säga tvärt om med tanke på ditt ansiktsuttryck", flinade Cassanda och slog Adeleine löst på axeln.

---

"Det är så gott. Jag lovar", försäkrade Damon Ethan och Anthony medan han viftade på staven i ett mönster för att förbereda mackorna. När tre likadana dubbla mackor var klara lät han dem flyga bort mot elden och lät dem stanna kvar i luften. När han hade vänt på dem och de var färdiggrillade lät han två av mackorna landa i Ethan respektive Anthonys händer och den sista landade hons han själv. Han tog en tugga och lät den underbara smaken fylla munnen.
"Inte lika god som mammas. Men den funkar", sa han sedan med munnen full med mat.

Rachel skrattade åt Adeleines blossande kinder.
"Och vi ska tro på det, va", flinade hon.

Ethan studerade toasten han höll i handen. Man visste ju faktiskt inte ifall Damon försökte lura i dem något, men när han såg att Damon faktiskt tog en njutningsfull tugga tog han prövande en tugga i kanten och genast tog han en lite större tugga av brödet.
"Mjättemott", fick han fram.

Adeleine putade med underläppen mot Rachel och Cassandra innan hon fiskade upp tuggummipaketet ur väskan. Hon stoppade två bitar i munnen, och en stark smak av jordgubbssaft spred sig i hennes mun. Det var på sätt och vis hennes signum, att hon alltid luktade sött av jordgubbar. Hon kastade paketet i väskan igen, lutade sig bakåt mot stolen och himlade lekfullt med ögonen. "Jag hade varit galen om jag hade trott att jag kunde lura er. Aja, ni fick fram det. Men det stannar mellan oss", menade hon med ett flin.

Anthony kände hur hans mage kurrade till, och tog ett bett av den saftiga, men ändå frasiga mackan. Han himlade njutningsfullt med ögonen. "Merlin, det här skulle jag kunna leva på", konstaterade han, och tog ännu en tugga.

Rachel skrattade och rufsade om med handen i Adeleines hår.
"Jag hoppas jag kan lova det", flinade hon. "Jag lovar på hedersord att jag inte säger om jag får lite tuggummi." Hon kastade en blick mot tuggummipaketet.

Hade Ethan sett en person med samma min som Anthony hade han skrattat, men när han själv visste hur Anthony kände gjorde han inte det, istället tryckte han i sig resten av toasten.
"Mugglarna har inte så dåliga idéer ändå", konstaterade han.