~Vi Möts På Hogwarts~ [Öppet Roll]

Ally
"Professor, spindlar kan vara giftiga du vet inte ens vilken det var de kan vara farlig och när jag var liten fick jag en spindel som ett gossedjur då min stora syster var arg på mig och jag är säker på att Jennifer och Neona har andra förklaringar till varför de är rädda för spindlar."

" Nåväl, iväg till sängarna med er nu, omedelbart! Och inget mer sådant här från er sida!" hon spände blicken i oss. Jag nickade häftigt.

Jag gav Nea och Ally tacksamma blickar.
"Tack... Och förlåt för att jag var så sur mot er tidigare, det är så jag blir när jag blir stressad," mumlade jag ursäktande.

" Du är inte ensam" Log jag och tog deras händer
" Tack Ally, you saved us"

Följde efter en Prefekt till uppehållsrummet för Ravenclaw. Det var ett mysigt rum med blåa möbler. Prefekterna visade oss till sovsalen. Min koffert stod vid en vacker blå säng i hörnet vid ett fönster.

Limwa
Jag följde efter perfekterna till Hufflepuffs uppehållsrum.
Det var ett fint rum. Gula väggar och väldigt ljust. Jag gillade det, tänkte jag och log stort.
Perfekterna hade precis haft en lektion om vart allting fanns. Jag och några andra tjejer gick till en sovsal och jag såg att mina grejer var upp packade vid en säng och jag gick belåtet dit.

Släppte ut Bonso från buren och betraktade dem andra tjejerna. Skulle jag fråga om dom hade något emot katter? Nej... Jag tittade bort från som och bytte ögonfärg till mörkblått, som rummet.

Hand i hand gick vi igenom korridorerna, jag, Nea och Ally. Jag var så tacksam över att ha så bra vänner som de! Jag hade verkligen tur! Idag hade rent ut sagt vårt skit, en våg av mörker. Det enda ljuset var dem.
Till min besvikelse var vi tvungna att skiljas åt då Ravenclaws uppehållsrum ligger i ett av tornen medans Slytherins ligger nere vid fängelsehålorna. Vi kramades snabbt innan vi gick skilda vägar.

Ensamheten fyllde mig när jag på egenhand masade mig upp för trappsteg efter trappsteg upp mot Gryffindortornet efter att ha tvingats lämna Jennifer och Ally. När jag kom fram till den tjocka damens porträtt insåg jag att jag inte hade en aning om vad lösenordet var eftersom att vi gått innan festen avslutats. Panikslaget såg jag in i den tjocka damens ögon. Hon log skadeglatt och sköt fram hakan.

Gick ut i sällskapsrum (eller vad det nu heter) med Bonso i famnen. Satte mig i soffan och såg mig omkring.