Ometrixen är tillbaka (prs)

Danny började att tänka en stund.
"Du behöver inte följa med om du inte vill. Men jag & Caroline måste åka" sa Danny & såg mot Caleb.

" Jag vill inte vara utan familjen på jorden heller " sa Caleb och kramade Danny
" Om du lovar att vi kommer tillbaka följer jag med " sa Caleb.

"Jag lovar min son att vi kommer att komma tillbaka när tiden är inne" sa Danny & kramade om sin son.

" får vi ta en sista promenad ?" Frågade Caleb han gillade inte då flyttningar gick för fort.

"visst men vi måste åka om senast tre timmar" sa Danny lite lågt.

" Okej Caroline kom vi går en promenad " sa Caleb och såg på sin syster innan han gick ut ur huset.

Caroline sprang efter sin bror.
"Tewo stanna här okej?" sa Danny frågandes innan han stack efter sina barn.

Caleb njöt av sin sista promenad på jorden på ett tag han gick förbi parken. Han stannade då han såg en ledsen kille spela sorgsen musik på ett munspel. Killens var Rasmus. Rasmus hade satt upp ett tält i parken och bodde nu där.

Caroline såg frågandes mot Rasmus.
"är det inte lite väl kalt att tälta nu?" sa Caroline frågandes & såg mot Danny.
Danny nickade bara & gick fram till Rasmus.
"Varför tältar du nu?"frågade Danny lite smått oroligt.

" För att det är det snabbaste sättet att frysa ihjäl " sa Rasmus och såg upp det syndes på honom att han var allt annat än glad.
" Varför vill du frysa ihjäl ?" Frågade Caleb osäkert
" Om man dör så kanske pappa börjar bry sig mer och slutar med den jävla forskningen " sa Rasmus.