Monster High School

Jag rodnar och tittar ner i knäet. "Tack......" säger jag knappt hörbart.

Läraren börjar prata. "Illusioner. Det är ett av de viktigaste ämnena på vår skola. Det finns överallt, bara man vet hur man ska framkalla dem. Till exempel: Stjärnorna. De är inte så nära som man tror. En illusion. Eller mera komplicerat, när man helt försvinner...

Läraren fortsatte att prata på om konsten att bli osynlig, att kamouflera sig och sånt. Jag lyssnade intresserat.

"Alla äger inte kraften att bli osynlig, först måste man ha en förmåga att kunna ändra sin kropp, som änglar och formskiftare. Varulvar har också fysiken att kunna ändra sin kropp, så för dem går det också, även om det är svårare. Ni kommer att delas in i olika arbetsgrupper om några lektioner, mer om det ska jag berätta strax..."

Jag suckade och började leka och flytta saker med hjälp av mina krafter.

Jag delas in tillsammans med den där humla tjejen, Lirima, Satoshi och Julie. Vi ska öva på att bli osynliga, och för mig går det lätt. Jag har kunnat det här sedan jag var ett litet barn.
"Bra, Miss Ayaka!" Säger läraren glatt och ler mot mig. Jag ler tillbaka.

Jag koncentrerar mig så att jag blir blå (bokstavligen) men allt som händer är att jag krymper ihop och får en sjukligt blek och genomskinlig hudfärg.

Jag sitter i en grupp med totala främlingar, det är två magiker och något som har grön hy och är skrämmande likt ett troll.
För magikerna går det bra, för trollet går det inte lika bra ,men han lyckas skapa något kamouflage liknande som får honom att bli nästan osynlig.
Jag försöker själv och lyckas efter några misslyckade försök.
Efter att alla i gruppen har lyckats hyfsat tar jag ledigt rästen av lektionen och stirrar på dom andra grupperna medan dom försöker göra sig osynliga, det värkar gå ganska bra för dom andra grupperna (förutom en grupp där en satyr ansträngt sig så mycket att han ,efter några försök tuppat av och ramlat av stolen).

Äntligen! Jag lyckas nästan, efter i stort sett hela lektionen, med att gör min arm osynlig. Läraren nickar åt mig och jag ler brett. Efter ett par minuter till avslutas lektionen och jag tittar på mitt schema. Stridsträning? Skumt.

Jag suckade. Var det allt vi skulle göra?Visst. Jag koncentrerade mig, blundade och på några sekunder hade jag blivit helt osynlig. Jag log för mig själv, det mesta som hade med magisk utövning att göra hade jag redan koll på.