prs med ingetledigt

Jag vaknade med ett ryck.


( Men varför skulle hon freaka?)

(inte vet jag, antar att hon inte vill att Marcus ska växa upp så fort )

- Nu är jag tillbaka, sa jag tyst.

Jag kröp ihop i hans famn.
- Jag älskar dig Marcus, sa jag.

- Och jag dig Beca, svarade jag och omfamnade henne.

Jag log och kysste honom länge.
- Hur länge har du gillat mig och jag vill att du är helt ärlig, sa jag.

- Oj det minns jag knappt om jag ska vara ärlig, det måste nog vara från den gången då du lyfte ut den där spindeln från klassrummet. Alla andra tjejer bara hoppade upp på bänken som om det var en atombomb eller något. Durå? Svarade jag tyst.

- När jag insåg att det fanns en snäll och mysig kille under all den här tuffheten, sa jag.

Jag log generat, fanns det verkligen det?
- Du är så vacker, sa jag.

Jag log och lät tummen mjukt gå över hans läppar.
- du är också vacker, sa jag.

Jag smekte hennes babylena kind och såg henne djupt i ögonen.