The living dead(Dragon Fantasy)

"Ja, det gör vi, här är vi trygga." ler hon och kysser han mjukt. Hon hade börjat tina upp nu och hade fått rosiga kinder av eldsvärmen.

Mark kysste henne och kramade om henne mer. "Jag går till staden och tar det sista maten och kläder". Han gäspadr till innan han drog dem till sängen och la sig.

"Mark, ge dig." sa Alex och surar till.
"Jag är bra nu och du går inte själv." svor hon åt honom och vägrar att kliva i sängen försen han har gett sig.

Mark suckade. "Okej då...Men jag går först längst fram". Han slöt ögonen och suckade återigen. "Men jag kan klara mig själv, jag är inget barn".

"Varför inte gå samman? Herregud Mark, jag har varit mer ute än du, kan du någonsin ta och fatta det?" sa Alex än sur och vänder honom ryggen. Hon sätter sig på en av stolarna, hon var inte heller ett barn och hon klarade sig minst lika bra som han.

Mark suckade och tog sig upp. Han kom fram och såg henne i ögonen. "Förlåt...Men jag är rädd om dig, jag vet att du kan men jag vill inte förlora dig". Han suckade djupt och slöt ögonen.

"Tvinga mig inte att stanna då. Fattar du inte att jag är rädd om dig med?" hon la armarna om honom, hon hade varit i ett förhållande med bara befallningar och krav, hon ville inte dit igen.

Mark snyftade faktiskt lätt till. "Men jag tvingar dig inte...Jag bad bara.. ". Han kramade om henne och kyste henbes panna. "Jag vill inte at du ska skadas...Aldrig".

"Du tänker jag ändå följa med dig, jag vill vara samman med dig." sa hon med allvar och tog mjukt hans hand, ledde dem till sängen.

Mark gav upp och gav med sig. "Okej" mumlade han och la sig ner igen, drog henne vid sig. Han drog av sig skjortan och strumporna.