The rich man's daughter(PRS)

Mona såg förskräckt på Hilde och nickade darrigt. "Jag tror det". Hon grät häftigt och bara följde med i skakningarna.

"Tror? Det lär du veta, gjorde det ont? Blöder du? Mona exakt med vad kom han in i dig?" sa hon och skakade henne ytterligare, hade någon sett henne nu med den fina lilla fröken hade de väl mer eller mindre slagit ihjäl henne.

Mona nickade darrigt till det första och visste inte vad hon skulle svara åt det andra. Hon lyckades tillslut snyftandes mumla fram resten av svaren och föll sedan ihop i en hög.

Hilde tog tag om henne och höll om henne.
"Såja, det går bra, det finns örter." sa hon tröstande och lyfte upp henne. Det svartnade för hennes ögon men hon lyckades komma på fötter, hon kom ut och möttes av Monas vredgade fader.

Mona förstod inte vad hon pratade om utan bara begravde ansiktet mot hennes axel igen och snyftade. Då de kom ut tog hennes far henne och såg oroligt på henne och argt på Hilde. "Vad hände?!".

Hilde kände det lätta från hennes armar och vacklade till.
"En man kom in, varför har ni inga vakter när ni vet hur män är." skriker hon argt till fadern, än oroad och tänkte inte på sin röst.
"Vad jag fick ut av det hann han." sa hon och sjönk ihop på golvet, orkade inte kämpa mer.
"Jag slog sönder ett fönster."

Fadern såg rasande ut. "Slog du sönder ett fönster?" var det enda han sa även om det var mer han var arg för. Mona såg inte upp utan bara mumlade "Sluta far, var tacksam mot Hilde".

Hilde nickade och kröp ihop, kvidande. Nattlinnet hon virat om armen var nu rött och hennes fötter gjorde obeskrivligt ont.
"Jag kom inte in annan väg." sa hon ynkligt och vågade inte ens se på honom.

Fadern sa inget mer till henne utan var mest orolig för sin dotter nu. Han kallade på vakter. "Se till att hon får vård" sa han och nickade mot Hilde innan han gick iväg med Mona.

Hilde lyftes upp i någons armar.
"Klättrade du? Slog in fönstret?" hörde hon någon säga imponerat och Hilde bara nickade slött med halvslutna ögon, de hade visst inte tänkt på något liknande förr.
"Du kunde dött." sa en röst och Hilde nickade åter, hon var medveten om det.