Prs(Dragon Fantasy)

Uriah drog tyst efter andan. Han såg in i hennes blåa ögon. Undrade om han gjorde rätt i att luta sig fram.

Mina stirrade på honom men gjorde inget för att dra sig undan. Han hade valt rätt tillfälle, troligen kunde han läsa av henne som en öppen bok när hon var tillgänglig för ömhet eller ej. Så hon lyfter upp sig och deras läppar möts.

Uriah slöt ögonen i samma stund som deras läppar möttes. Han kysste henne försiktigt och lätt, och öppnade ögonen direkt efter den mycket korta kyssen. Han rodnade kraftigt.

Mina log mjukt och mötte hans blick med ett blygt leende. "Du är söt när du rodnar, vet du det?" sa hon.

Såklart rodnade Uriah ännu kraftigare. "Jag...jag vet inte riktigt vad jag ska säga..." mumlade han och satte sig upp. Han sneglade lite på Mina. Han såg bort igen ganska fort. Vad skulle han nu göra?

Mina skrattade till, "Du borde väl vara van? Har du inte haft en tjej?" frågar hon förvånat.

Uriah skakade på huvudet och skrattade. "Jag är helt och hållet oerfaren. Eller nej....jag har ju blivit våldtagen ett par gånger, men annars kan jag ingenting...." Uriah tystnade, han svamlade så mycket när han var nervös. Dåliga minnen började komma fram ur sina mörka hörn, de färgade Uriahs ansikte med plågan.

"Va" sa Mina chokat och satte sig upp tvärt. Sedan lugnade hon sig och påminde sig själv, inte göra stor sak av det. Hon hade inte velat att han skulle reagera som om hon berättat.
"Jag visste inte." sa Mina då och satte sig vid honom, hon la armarna försiktigt om honom.

Uriah suckade. "Ja, jag är ett freak..." muttrade han. Han log vagt då han kände hennes armar runt sig. "Nej, du visste inte. Jag ville inte berätta för....jag skäms. Jag skäms över att vara jag, vet du det?"

"Du är inte ett freak och du ska inte skämmas det är inte ditt fel." sa hon och fortsatte, "Men jag förstår dig, förstår känslan." sa hon, av att det var ens eget fel, att man hatade sig själv. Skämdes gjorde hon väl aldrig, men hatade, hatade så hon inte brydde om vad som hände henne.