5 steps on how to make James Potter like you [SV]

jättebra!!! FATTAR INTE HUR DU SKRIVER SÅ BRA!!

älskar att du lägger upp ofta!!
och enligt mig bästa författaren är 96hpevanescence

du har lyckats ta dig upp på 3:e platsen. inte långt till andraplatsen nu!!

MER! Nuuuuuuu, så otroligt jäkla bra

OMG kan inte beskriva känslan jag får när jag läser detta, helt sjuuukt vad bra det är!
Shippar lätt Antonius (eller vad deras shipnamn är), så sött ju!! Vet inte riktigt vad jag tycker om James och Savannah...hmm. Men iallafall!! Skitbra kapitel som vanligt, WAY TO GO 5SOHTMJPLY! ♥

Jag vill ha mer nu.
Ge mig, mer nu.
Jag vill ha, mer nu.
Ge mig, mer nu.
Tusen bokstäver som glimmar, text så långt jag ser,
Av kapitel som är bäst vill jag ha meeeeeeer!!!!!!


(Ps. Ngn som vet vilken sång det var?)

Jaa, det är väl "mer jul". Äh jag kommer inte på titeln. Men jag håller helt med dig!!

Ja, jag tror den heter så

Ni kanske undrar varför jag aldrig nämnt Lily, killarnas lillasyster, men jag struntade i henne (hon finns alltså inte i denna ffn), så ni vet

ANYHOW, här har ni en lite längre jul-del, eftersom jag kanske inte hinner skriva något imorgon! Så, GOD JUL på er! ♥

21 December

Jag slängde upp dörren till Albus rum medan han klev upp ur sin säng och klädde på sig. Just som jag gjorde det öppnades dörren till höger och James klev ut. Vi såg på varandra under tystnad en stund, tills att Albus dök upp bakom mig. “Vanna, vad gör du?” undrade han och drog på sig sin tröja, varefter han stack ut huvudet genom dörren och fick syn på James. Hans ansikte mörknade en aning. “Åh, godmorgon, James”, muttrade han.

James nickade kort mot honom och försvann sedan förbi oss nerför trappan utan ett ord. Jag höjde frågande på ögonbrynen mot Albus och han ryckte på axlarna. Jag släppte ämnet och även vi satte av ner för trappan. Tvärs genom det lilla, mysiga vardagsrummet som var inrett i varma färger var dörren till köket. Eller ja, dörr och dörr. Det fanns ingen dörr, men öppningen mellan rummen så att säga. När vi kom in i köket såg Ginny upp från att duka fram juice på matbordet och log glatt mot oss.

“Godmorgon Savannah, godmorgon Albus”, sade hon vänligt.

“Godmorgon Mrs. Potter”, sade jag artigt och slog mig ner så långt ifrån James som möjligt. Han hade redan börjat lassa upp pannkakor på sin tallrik och såg inte ens åt mitt håll.

“Snälla, kalla mig Ginny, Mrs. Potter låter så gammalt”, skrattade hon och satte sig mellan sina söner.

“Du är gammal, mamma”, retades Albus och lade upp en pannkaka på sin tallrik.

“Må så vara, men hon är fortfarande lika vacker.” Harry kom in i rummet och kysste sin fru på kinden. Ginny strålade mot honom och han slog sig ner mittemot henne vid bordet. Jag älskade att se hur kära de fortfarande var i varandra. De var de ända föräldrar jag kände som fortfarande var så kärleksfulla. Samtidigt fick det mig att önska att mina föräldrar var så och att min mamma inte bodde 100 mil bort. Hon hade inte hört av sig sedan i somras då hon ställt in vår träff, men brukade åtminstone skicka ett brev till jul.

Jag slog bort tankarna på min frånvarande, konstnär till mamma - de gjorde mig aldrig mycket gladare - och började ta för mig av maten jag med. Om det var något som kunde få mig på bättre humör så var det pannkakor till frukost hemma hos min bästa vän.

Jag såg åt Albus håll och öppnade munnen för att be honom skicka-- “Äppelmarmelad och sirap?” fyllde han i min tanke och jag såg lite chockat på honom.

Albus skrattade bara och räckte mig marmeladburken och sirapsflaskan. “Jag känner dig bättre än du tror, Vanna-panna”, sade han. “Dessutom har du alltid äppelmarmelad och sirap på dina pannkakor.” Han blinkade åt mig och rufsade om mitt hår.

Leendes räckte jag ut tungan åt honom och rättade till mitt hår, men mitt leende dog snabbt när jag lade märke till James som hade slutat äta av sina pannkakor och nu såg från Albus till mig med en anklagande blick. Jag svalde hårt och slog ner blicken. Japp, det var nog bäst att jag pratade med honom, och det sooner than later.

---

Efter frukosten stack Albus och jag iväg till ett mugglarköpcenter i närheten av deras hus för att handla lite nya kläder. Personligen älskade jag att shoppa kläder, framförallt åt killar. Det var så mycket roligare att leta killkläder än tjejkläder. Problemet var bara att Albus var så himla insnöad på sina t-tröjor att han vägrade testa något nytt. Det kvittade vad jag höll upp. Föreslog jag en snygg skjorta skakade han bara på huvudet och hittade en t-tröja någonstans i närheten med något fult tryck på.

Jag suckade för femtioelfte gången. “Men du har ju redan tio sånna tröjor, Al!” protesterade jag när han vände sig mot mig i det lilla omklädningsrummet iklädd ännu en svart t-tröja.

Albus skakade på huvudet. “Nej, nej, denna har ett annat tryck, se”, sade han och pekade på sitt bröst.

Jag slog handen för pannan och sjönk ner på pallen som stod i hörnan. “Okej, jag ger upp”, muttrade jag. “Köp vad du vill.”

Albus flinade segerrikt och drog av sig tröjan. “Jag tar den”, sade han och slängde den i mitt knä. “Kan du hänga upp den på galgen igen?”

Just som han sade det öppnades dörren till omklädningsrummet och både Albus och jag vred på huvudena. En brunhårig kille i vår ålder stod i dörröppningen. Han såg på Albus nakna överkropp, rodnade och slängde ner blicken, varefter han mumlade ett “oj, förlåt” och skyndade sig att stänga igen dörren igen. Albus och jag utbytte blickar och brast i skratt.

“Fan vad han checkade in dig, Al!” frustade jag. “Du borde ta hans nummer!”

Albus rodnade lite. “Äh, gjorde han väl inte! Dessutom har jag ju Antonio.”

Jag lugnade ner mig själv och log.

“Hur går det mellan dig och Ryan förresten?” ville Albus sedan veta.

Jag svalde och ryckte lite på axlarna. “Jo det går bra...”

“Men...?” sade Albus menande.

Jag suckade och såg ner på mina händer som höll på att trä Albus tröja på galgen. “Men jag vet inte vad jag känner för James, och jag måste reda ut det innan det kan bli något seriöst mellan oss.”

Jag såg på Albus att han inte var så glad över det faktumet men han sade inget om det. Det hade ju inte slutat så väl senast, liksom. “Du borde kanske prata med honom”, föreslog han.

Jag nickade. “Jag vet. Men du borde nog också prata med honom. Han verkar tro att vi två skulle vara intresserade av varandra, men om han visste att du gillar killar--”

Albus blick mörknade genast. “James skulle aldrig förstå.”

Jag såg på honom. “Kanske, kanske inte. Men du borde i alla fall ge honom en chans, han är ju din bror. Och vem vet, han kanske överraskar dig?”

Albus tvekade och drog på sig sin egen tröja. “Jaja, vi får väl se hur det blir med den saken”, sade han avvikande och lämnade omklädningsrummet. Jag följde efter, men lämnade kvar t-tröjan. Den kunde han klara sig lika bra utan.

---

Andas in, andas ut. “Kan vi prata?”

James såg upp och fångade den gyllene kvicken i sin hand. Han satt bakåtlutad i sin kontorsstol med benen uppslängda på skrivbordet i en avslappnad pose och nu såg han på mig. “Okej”, sade han och satte sig ordentligt. Jag klev in i rummet från att ha stått på tröskeln och stängde om mig, varefter jag slog mig ner på kanten av hans obäddade säng.

Vi satt i tystnad ett tag samtidigt som jag försökte få fram orden som stockade sig i min hals. James hade börjat släppa och fånga kvicken igen och jag harklade mig lite besvärat. “Jag vill att du ska veta att det inte är något mellan dig och min bror, ifall du har fått för dig det”, slängde jag ur mig.

Detta fick James att glömma kvicken och han såg på mig samtidigt som den gyllene lilla bollen flög sin väg. “Jag tror dig inte. Jag ser ju hur ni tittar på varandra, och du kysser honom alltid på kinden, och ni skrattar en massa och vet allt om varandra... varför skulle det inte finnas något mellan er?”

Jag bet mig lite i kinden. “Men det där... alltså, vi har alltid varit så mot varandra, och det är klart att det finns något mellan oss, jag menar, vi är bästa vänner och jag älskar honom, men inte mer än som min bror. Jag svär, James.”

James såg fortfarande tvivelaktig ut. “Är du säker på att han vet om det?” fortsatte han envist.

Jag suckade. “Snälla, tro mig. Ingen av oss har sånna känslor för den andra.”

Han nickade sakta. Sedan såg han mig i ögonen så plötsligt att jag fick en instinkt att flämta till. “Har du sånna känslor för mig då?” sade han rättfram.

Frågan gjorde mig lite ställd. Hade jag det? Hade jag känslor för James? Jag svalde hårt, för jag visste redan svaret, och jag gillade det inte.

“Ja”, andades jag fram.

Haha, Albus har visst många beundrare XD
Meeeer!!

asfgaSDgasd 8D

Klart hon har känslor för James... och Albus borde använda skjortor haha. xD

Jättebra som vanligt!!!