LotR (Privat)

Keya nickade, "Ja, så får vi det överstökat" sa hon och kände tyngden från ringen. Skulle de klara detta?
"Vi söker efter hästarna, hoppas att de lever." sa hon och började gå åt det hållet.

Han gjorde som hon föreslog och det var med stor, stor, stor lättnad de kom fram till två helt levande hästar. Banner satt upp för att sedan titta på ringen runt Keyas hals.
"Säg till så kan jag bära den."

Keya nickade och satte upp, "Ska vi ta varannan dag? Så kanske vi inte blir beroende av den." sa hon och manade sedan på hästen.

"Så gör vi det, den kommer annars ta kål på oss."
När han slog upp blicken framåt höll han ögonen stadigt fästa på höga berg längre bort. Han drev på hästen.

Keya nickade och ja hon kände redan ringens kraft omsluta henne, som att välja ett nytt offer, och ville hon det?

Utan att tänka så mycket på ringen längre nu när de hade den i sina ägor beslöt sig Banner för att sätta kurs mot bergen. Kanske det fanns något ställe där uppe där de kunde spendera natten?

Keya red efter honom, tyst och innesluten i sig själv, hon märkte inte ens vart de färdades men hon litade på att Banner visste det.

De kom upp till de mer stenigare områdena och följde en smal stig som löpte längre in bland bergen och klipporna. Det gav en ganska instängd känsla.

Keya ruskade på sig, såhär kunde hon inte bete sig och upptäckte nu att de befann sig bland bergen, när hade de kommit hit?

"Hur går det för dig där bak? Har du somnat?", undrade han retsamt och kastade en blick över axeln. När han sedan återvände framåt stelnade han till. Där borta ovanför några trädkronor syntes en slingrande rök samt de första tio centimeterna av en skorsten. Han blinkade några gånger. Träden växte framför en avvikande stig, vilket var perfekt då man inte tänkte på det i början. Men tanken på att något levande fanns här uppe var ganska absurd och han tvivlade på sina ögon. Kunde det vara så att de spelade honom ett spratt?