Ett plus ett är lika med fyra

(Jag är ju tvungen att hitta på något xD)

Zuko stirrade på väggarna. "Vad är det här? Hur kan väggarna vara prydda med ädelstenar?" Sa han och rörde vid stenarna. Han vred på huvudet när han hörde en sång. Ut ur ett hål kom fem män sjungande på en sång. Zuko såg förvirrat på dem och sedan på Aravis.

(Haha xD Ja, och nu hände något xD)

"Smaragder, antingen en gruva eller någon som satt de så. Vi hade slott vars väggar eller tak såg ut så." Sa Aravis och backade förskräckt undan sin häst för de sjungande männen.
"Va fan." svor hon till och hon ställde sig så att hon nu var vid Zuko.

(Haha ja jag behöver fler händelser i mitt liv )

"Det verkar opraktiskt att ha ett rum täckt med ädelstenar" sa han och tänkte på att deras palats var fint men de hade ändå inte ädelstenar på väggarna. Männen hade slutat sjunga och stod nu och stirrade på dem.
"Inkräktare" skrek en av männen.
"Gäster" skrek en annan och innan Zuko hunnit svara hade männen börjat skrika åt varandra.

(Ja, som du inte har tillräckligt många xD)

"Det är ganska fint, vi har slavar som putsar dem." sa Aravis med en rynkad panna då hon inte gillade det.
Aravis stirrade på männen som började bråka, hon satte fingrarna till munnen och blåste en gäll vissling och männen tystnade vid ljudet.
"Vi är både och, sluta bråka nu." sa hon till dem och undrade hur dumma de var då de börjar bråka inför främmande människor de inte visste något om.

(Klart jag inte har :3)

"Se hon tycker till och med att ni bråkar för mycket" sa en tredje man och genast började de andra två gorma åt honom. Zuko himlade med ögonen och tittade på de andra två män som gick fram emot dem.
"Vi ber om ursäkt för dem, de är fortfarande unga" sa han och Zuko såg tveksamt på honom, ingen av de här männen verkade direkt unga.
"Vart har vi hamnat?" Frågade Zuko bara.

(Jodå xD)

Aravis såg på dem, unga? Nej knappast gamla och inte mogna, ja så var det.
"Unga?" umlade Aravis förvånat och såg på männen och sedan på de två som verkade ha vett i skallen.
"Bara för att man är ung kan man faktiskt behärska sig." sa hon och såg på Zuko, vart hade de hamnat?
"Sant, blott allt för sant." svarade en utav dem och såg på henne.

"Ja de är bara hundra" svarade mannen och Zuko stirrade förvånat på dem, hur gamla blev de här männen?
"Ni har hamnat i vår gruva" svarade mannen och Zuko himlade med ögonen. Skulle de säg dem något?
"Kom vi skall visa er runt" sa mannen och började gå. Zuko skänklade på sin häst för att följa efter.

"Ja, det var ju lite." sa Aravis och försökte dölja ironin i orden men lyckades inte helt. Dock verkade männen inte märka det. De två äldsta gick först och efter Aravis och Zuko följde resten. Männen visade runt i gruvan som mer var som en stor sal med många sidgångar och många höga väggar som man inte såg slutet på.

"Ja visst är det" sa männen glatt
"ibland vet jag inte vad vi skall göra med de unga" sa mannen glatt och Zuko valde att inte svara. Han hade aldrig varit i en liknande grotta.
"Ni skall få möta våran drottning, Snövit" sa mannen och Zuko tittade på dem, Snövit, vad var de för namn.

Aravis bara skakade roat på huvudet, ärligt betedde de sig som ungar allihopa, men hon sa inget om det och såg endast sig om.
Då de nämnde något om Snövit stelnade hon till, namnet kände hon igen, en saga, något som Lucy hade nämnt, men det kunde väl inte?....
"Läppar röda som blod, hår svart som ebenholts och hy vit som snö?" sa hon frågande till dem.