Prs mellan Wolfie och Jessica

Vargen tog ingen notis av Wills meningslösa försök att avvärja den. Den svarade endast med en dov morrning som fick jorden att skaka under dess tassar. Den ställde sig med ansiktet vid Wills och andades ut sin illaluktande andedräkt i hans ansikte. Den tog sikte på hans blottade hals och öppnade de starka käkarna till attack...

Will hade ingen chans mot den bestialiska vargen. Ett skrik som mer lät som ett gurglande ljöd ur honom då Ethan bet tag om hans hals.
Adele skakade och blundade hårt för att slippa se, hon hoppades bara vargen skulle nöja sig med Will och inte attackera henne eller Akille... "Spring härifrån Akille!" ropade hon åt räven för säkerhetens skll.

Ickeräven var fortfarande inte vid medvetande när honan ropade till den, men vargen var inte intresserad av den. Den tog ett stadigt tag om halsen på hanen och bet. Med ett ljudligt krasande knäcktes nacken och en skur av blod regnade över vargen. Lyckligt nog var vargen tillfredsställd över detta byte och banade därför stolt väg genom buskagen.

Adele såg efter Will och Ethan. Åtminstone var Will död nu i alla fall...nu behövde hon bara vänta till gryningen så Ethan skulle komma till henne som människa...
Snabbt gick hon fram till Akille. Hon tog räven i sin famn.

Akille

Jag vred mig i Adeles famn. Vänta nu, Adele? Hon lever! Jag öppnade tveksamt ett öga och fann Will död på marken i en pöl av blod och rynkade på nosen. Jag nös till och tittade upp på Adele.

"Ethan dödade honom.." mumlade Adele då Akille tittade upp på henne. "Men du ska inte behöva svälta, du kan komma till mitt hem när du vill och få mat..." fortsatte hon mumla.
Adele slöt sina ögon och suckade djupt. Hon längtade verkligen till gryningen, hon hade ett tag trott att hon aldrig skulle få se Ethan igen.

Akille

Jag andades lättat ut och visade min tacksamhet genom att slicka Adeles hand. Jag hade ett tag befarat att jag skulle tvingas svälta.

Adele satt så, med Akille i sin famn tills natten nästan var över och solen kunde skymtas. Hon var stel och frös något förfärligt, men tanken på att Ethan nu var människa värme henne.
Försiktigt släppte hon Akille och reste sig och gick stelt iväg åt det hållet vargen försvunnit. "Ethan..." mumlade hon.

Ethan

Jag blinkade i det skarpa solljuset. Natten var förbi och jag var människa igen. Stelt reste jag mig så att jag satt och försökte komma ihåg händelserna från natten, men det var blankt. Som vanligt. "Adele!?" ropade jag. Hade jag dödat henne?

Akille

Jag stod vingligt upp och lyssnade. Jag hörde någon ropa och bet tag i Adeles kläder. Med ett försiktigt ryck visade jag henne vart hon skulle gå.

Adeles såg mot Akille, hon visade henne vägen...."Tack" mumlade hon och strök rävflickan kort över pälsen innan hon fortsatte gå.
Hon hörde någon ropa hennes namn...Ethan? Hon började springa och kom ner i en dal, där såg hon honom. "Ethan!" ropade hon samtidigt som tårar började rinna nerför hennes kinder. Hon sprang fram till honom och kastade sig om halsen på honom. "Jag trodde aldrig jag skulle se dig igen...du dödade Will, han...han försöka kyssa mig precis då du kom" snyftade hon med ansiktet begravt i hans bröstkorg.