Sjunde året på Hogwarts

Cara tittade upp när Pansy kom in i rummet och himlade med ögonen.
"Om jag minns rätt så har du haft en hel del killar här nere från både Ravenclaw och hufflepuff" sa Cara och Pansy stirrade hatiskt på henne.
"Det är något som inte angår dig. Och sprida falska rykten är inget du bör sprida" sa Pansy och log elakt.
"Detta angår inte dig heller. Och sist jag kollade var det du som spred falska rykten inte jag" sa Cara lugnt.

Solara skrattar roat till, "Så ingen slytherinkille vill ha dig så du får nöja dig med andra elevghem? Stackare." sa Solara ironiskt och slängde en blick mellan Cara och Pansy, de verkade inte vara vänner så det gjorde inget, hon hade aldrig gillat Pansy.

"Kommer från tjejen som har ett förhållande med böcker!" sa Pansy och stirrade på Solara. Cara reste sig upp.
"Jag har varnat dig förr från att tala illa om mina vänner" sa Cara vasst och Pansy såg på henne men tystnade. Cara visste att hon mindes vad som hänt förra gången.
"Jag tänker tala med professor Snape" sa Pansy och stormade iväg och Cara log roat, hon kunde ju försöka.

Solaras leende försvann direkt vid Pansys ord och hon sänkte blicken och stirrade ner i golvet. För visst var det sant som Pansy sa, hon var en vanlig nörd, en tönt och ett mobboffer som enbart levde för att läsa och studera. Men det värmde henne enormt att Cara försvarade henne och det roade henne att Pansy skulle gå till Snape.

Cara satte sig ner när Pansy hade gått och la en hand på Solaras axel och log.
"Tänk inte på henne. Hon är bara svartsjuk för att hon inte har några riktiga vänner. Hon har velat bli min vän i evigheter men jag har aldrig gillat henne och i stället försöker hon såra mig på alla sätt. Tyvärr går det ut över mina vänner" sa Cara sorgset.

Solara nickar, men ser inte upp, "Tack" mumlar hon och ler sen lite, "Jag skulle vilja se samtalet mellan henne och Snape." flinar hon roat.

Cara såg på Solara och nickade.
"Vi får be Snape återberätta det senare" sa Cara och log roat. "Om hon bara visste vad hon ger sig in på" sa Cara och tittade upp när Draco och Blaise kom in och slog sig ner på sängen. Draco la armarna om henne och hon kysste honom.
"Är du okej?" Frågade Blaise och såg på Solara

Solara såg på Blaise och nickade så nervöst att det nästan var synd om henne. Hennes händer var iskalla av nervositet och automatiskt drog hon undan armarna för att ingen skulle märka något. "Jo, det är bra." mumlade Solara ljugandes och visste inte vad hon skulle säga.

Cara såg på sina vänner och log svagt. Blaise såg orolig ut och Solara nervös ut.
"Det är en tjejgrej Blaise. Du kommer inte förstå, inte än i alla fall. Solara berättar när och om hon känner sig redo" sa Cara och lutade sig emot Draco.

Hon nickade och kastade en tacksam blick på Cara. "Precis, glöm det bara." säger hon och ler lätt mot Blaise som för att visa att allt var hur bra som helst.