Kärlek eller hat? (L/J)

Har börjat ta mig i genom kapitlena nu! C: Superbra - det jag läst hittills iaf xD - vill du ha konstruktiv kritik?

MERA! NEJ DET KAN INTE SLUTA SÅ!

SuperMegaAwesome!!

TACK SÅ HEMSKT MYCKET FÖR ALLA KOMMENTARER, ÄLSKAR DE! ♥
Så, här får ni ett kapitel till, bara för ni är så awesome! ♥
Hope you enjoy it!

Unik: gärna!

Kapitel 18 "The End" (James perspektiv)

Jag stod på en äng. Det var mörkt överallt. Becksvart, man såg inte någon alls. Det var som om jag var blind.
Jag ville bara dö när jag såg det oändliga mörkret, som verkade aldrig vilja släppa.
Plötsligt, kom en liten strimma ljus, inte långt ifrån mig.
Jag gick närmare, och ljuset verkade också komma närmare så snart var det ljust på ängen. Blommorna som förut var vissna och fula, blommande ut och gav ifrån sig ett praktfullt ljus.
Ju mer ljuset som jag såg ibörjan kom närmare, desto finare blev blommorna.
Jag såg en enkel, men mycket vacker blomma slå ut till sin högsta grad, jag kände igen blomman.
Det var en Lily-blomma.
Då slog en tanke mig, om en person.
Personen var mycket med eldrött hår, och en blommig klänning. Vem var det?
Ljuset kom närmare och nu var hela himmlen blå. Det var perfekt.
Plötsligt såg jag vem som hade fört allt ljus, och då kände jag igen henne. Eldrött hår, blommig klänning, vacker, ja, det var verkligen Lily, min Lily, som stod där och förde ljus.
Mina ben vek sig vid åsynen av henne, och jag kom på knä.
Jag kröp fram till den underbaraste, den vackraste, och när jag nuddade vid Lily så fördes jag upp på benen.
Jag tog tag i henne, och mina läppar fann hennes.
Jag kunde stå här i flera minuter, timmar, dagar, veckor, ja, år! Jag älskade Lily, min lilja.
Men till min förvåning avslutade Lily kyssen fort, och sade med underbar len röst. "James. Du måste komma tillbaka!"
"Vart då min älskling?", svarade jag.
"Till jorden", sade hon.
"Är jag inte på jorden?", jag rynkade pannan.
"Nej. Du hade blivit övertagen av en demon, och jag och dina vänner har precis hunnit hjälpa dig med en trolldryck vid namn Boublinsgrafter, men vi har gjort vad vi kunde.
Nu är det upp till dig. Försök komma tillbaka! Du kommer dö annars!" sade Lily.
"Men, om jag dör blir jag med dig föralltid, här" protosterade jag.
Lily skakde på huvudet och log. "Egentligen borde inte jag vara här.
Jag, där nere, har precis kunnat få kontakten med dig, om du dör kommer jag fortfarande vara nere på jorden", sade hon mjukt.
"Så, nu sitter du där nere och tillkallar mig? Läskigt…", sade jag.
Lily's blick blev sträng. "Skämta inte om sånt!"
"Okej, okej…", sade jag. "Men hur ska jag göra för att överleva?"
"Du måste försöka tänka på alla där du har där nere, familj, vänner, och vad du kan vinna och förlora", sade Lily. "Det är svårt, eftersom det finns en liten del av mörker här, som ska försöka stoppa dig"
"Okej, jag ska försöka", svarade jag.
"Bra. Snälla, du måste vinna!" uppmanade Lily. "Nu, ska jag låta dig försöka. Hej då min älskling"
"Vänta!" sade jag och sprang till henne och kysste henne. "Jag lovar, jag kommer försöka.
Men om jag inte lyckas… ska du veta att jag alltid och kommer alltid älska dig"
Vi kysstes, innan Lily mumlade. "NU måste du försöka"
Sedan blev hon mindre och mindre, tills hon var borta.
Det var fortfarande ljust, men mörkret hade kommit tillbaka.
Jag blundade.
Jag tänkte på alla lyckliga minnen, första gången jag såg Lily, jag Sirius, Remus och Peter blev vänner, Lily och min första kyss, när vi var ihop, framtiden med Lily, alla skratt, tårar och sorg med Maroförerna, när vi gjorde Marodörkartan. Jag fokuserade starkt på alla minnen. Men plötsligt såg jag sorgliga minnen, när Remus var dum mot mig en gång, när Lily alltid svarat nej på inbjudningar, när min farfar och farmor dog…
Men jag kämpade imot. Jag stod säkert på ängen i 10 minuter, och bara fokuserade innan jag svimmade av av ansträngning. Allt blev svart.


"James! Snälla, kom tillbaka!", hörde jag en röst bönfalla. En underbar len röst, som tillhörde … Lily!
Jag slog upp ögonen, men fick genast betala med smärta.
Mina ögon möttes av ett vitt tak.
Jag vred på huvudet och såg att Lily, Sirius, Remus och Peter satt där. När Lily såg att jag tittade på henne, tjöt hon ett glädje tjut och hoppade in i min famn.
Jag låg i en säng, och antagligen i Sjukhusflygeln. Det blev tungt att ha Lily i knät, men jag njöt.
"Lily", mumlade jag och kysste henne på håret.
"James!", svarade Lily, och kysste mig.
Marodörerna suckade lättat. "Jag trodde aldrig du skulle tillbaka", sade Remus lättat.
"Välkommen tillbaka Tagghorn", sade Sirius och flinade.
"James!", pep Peter.
"Hej allihopa", mumlade jag.
Jag och Lily kysstes mer, och tillslut harklade sig Remus. "Vill du inte veta vad som hände dig?"
"Jo, såklart!", sade jag och gungade Lily i sitt knä.
Lily började berätta.

"Wow", hasplade jag ur mig när de hade berättat färdigt. "Demon? Elak?"
"Ja", Sirius log.
"Förlåt Lily!", sade jag.
Lily log mjukt. "Det gör inget"
Jag kysste henne.
"Okej, men hur gick det med din förvandling?", frågade jag när vi var färdiga.
"Jo, jag sprang ut till Hogwarts område direkt, men hann skada en fågel på vägen....", började Remus.
"Vad bra då!", log jag. "Men vad har Snape med detta att göra?"
"Han hjälpte oss" erkände Lily.
"Då måste jag tacka honom", log jag.


Det var en solig morgon, när jag steg upp. Vad var det jag tänkte innan jag blev demonsktig? Hm..... Just det! Fria till Lily.
Jag tog på mig mina finaste kläder, svarta jeans och blå T-shirt. Jag kammade håret och sprejade parfym över mig. Sedan tittade jag mig i spegel. Bra.
Jag gick till min koffert och tog ut en svart ask, och la den i bakfickan.
Sedan gick jag ljudlöst ut tur sovsalen, och gick ner till Hogwarts stora port.
Det var sista skoldagen någonsin, så det var inte många elever ute. Jag öppnade porten och gick ut. Det var väldigt ljuset väder i dag, och solen sken.
Jag såg till min lättnad att Lily stod bara några meter bort.
Jag gick fram till henne.
"Kan du följa med här lite?" Frågade jag oskyldigt.
Lily tittade misstänksamt på mig, som om hon rodde jag skulle göra slut med henne.
Hon nickade stelt och följde med mig när jag gick till det stora trädet, ovanför där bläckfisken. Lily var strax bredvid mig. Det var solnedgång, perfekt.
Jag gick ner på ett knä.
"Lily Rose Evans. Vill du göra mig den lyckligaste mannen på jorden och gifta dig med mig?", jag tittade spänt på Lily.
Tårar kom upp i ögonen på henne, och hon snörvlade till.
"Såklart!" Viskade Lily, och jag blev så lättad.
Jag tog asken och öppnade den, där det låg en vacker ring med safir hjärta i mitten, och trädde den på Lilys finger, som skulle betyda ett äktenskap.
Jag ställde mig upp och kysste Lily, min Lily, intensivt.
Jag, James Theo Potter, var den lyckligaste mannen i världen, jag kommer alltid vara det, så länge Lily finns vid min sida.

Jag märkte inte att Severus Snape hade stått och hört och sett allt. Snape sparkade bort en sten. Lily Evans, skulle aldrig vara Lily Evans mer.
Hon skulle bli Lily Potter.

_______________________________________________

Nu, klockan 21:57, sitter jag och skriver det sista kapitlet på denna ff, Kärlek Eller Hat? (L/J), med både tårar i ögonen och glädje i halsen. Gråten eftersom detta är det sista kapitlet, för alltid på denna ff. Glädje för att jag har klarat det, att skriva en ff som folk gillar!
Jag har fått så fanatiskta och underbara kommentarer som alltid har fått mig att skriva mer, och gjort så jag blir så glad.
Ni, mina läsare, betyder så mycket för mig.
Ni är så snälla, peppar mig när jag behöver det, väntar på kapitler utan att klaga, och gett mig all respons jag behövde. Tack, tack för allt ♥
Eftersom ni alla mina läsare verkar gilla min ff, ska jag göra en fortsättning! Jag lovar att tagga er om ni vill, länka här eller i ugglepost. Fortsätt läsa mina ff:s!
Ja, nu är denna ff:n slut ♥
Nu, vill jag göra en tacklista.

FÖRFATTARENS TACK
Jag vill tacka många nära och kära för stöttning och hjälpsamhet, för att de hjälpte mig att skriva denna berättelse.

Tack till min storasyster, som har hjälpt mig att hitta på grundhandlingen, och för du stöttar och uppmuntrar mitt skriv intresse. ♥♥. du hjälper mig med skrivandet, hjälper mig att komma på idéer och berömmer mig för mina idéer.
Tack till min storebror, som hjälpt mig med texten och stavfel och peppeat mitt skrivande samtidigt han vill att jag ska springa med honom ♥♥
Tack till lillasyster, som har varit snäll och bjudit på godis när jag behövde det för att skriva, och peppat mig. ♥♥
Tack till mina föräldrar, som först och främst har födit mig och uppmuntrat mitt intresse för skrivning och hjälpt mig genom åren med allt. ♥♥
Tack till min farmor, som har sagt (och tycker) att jag borde bli en författarinna, och även säger att jag är duktig på att skriva. ♥♥
Tack till min IRL bästis, som har gillat min berättelse och alltid bett om mera, tack för du uppmuntrar mig med din eauntiasm och gladhet. ♥♥ (Dobby!!)
Tack till Lillan Potter min bästis på datorn, som alltid har velat ha mer och alltid varit tålmodig med att vänta, och som alltid stöttar mig. ♥♥
Tack till lily, luna, som alltid har gjort mig tårögd när jag ser din kommentar, och alltid är snäll. ♥♥ Tack till [user]glina2, Souso, Bree Smith, Nuna = Luna + Neville, chokladgrodan , Lolly0101, Fanficiton,Fellredión, ella potter, Winny Geasley Unik & Kendra Lupin, Hermione 1234,[/user] som har gjort mig glad och peppad att skriva mer när jag ser era kommentarer. ♥♥
Tack till J.K.Rowling, Brandom Mull, johhana & twisted, mina skirvar idoler. Ni har visat att man kan skriva en jättebra ff, och att magin blir till verklighet. ♥♥
Tack till alla mina läsare (jag tror jag fick med alla däruppe ^^), jag skulle aldrig ha klarat det utan er ♥♥


Tack allihopa, tack för allt ♥ ^^

Åhh...vad vackert! Du är jätte begåvad!

Du tackade inte mig .

Nä, men det har varit en fantastisk fanfiction!

Fast jag kan inte låta bli att tycka synd om Sev där i slutet:+.

Aw jag gråter jag gråter allvarligt!!!!!!!! Så sorligt att det är slut....jag älskar din fanfiction!!!!! AMAZING!!!!!!!!! Vilket underbartawsome kapitel!!!!! Love♥ ♥ ♥

Bra!!!

AWESOME!
Fast än en gång ska jag ut med min hund....

Fantastiskt slut!
Ps kicka en uggla eller tagga mig i din nästa ff är du snäll för jag vill hemskt Järna läsa den också!