Mordet - Dramione

Kapitel 25:

Hermione:

J*vlar skit! tänker jag modfällt och slår händerna för ansiktet och tänker på hur hopplöst läget är. Mannen har försvunnit och är långt borta nu. Jag har haft min trollstav sedan första gången hos Olivanders. Under alla år hade jag lyckats behålla min trollstav, fin och hel. Sen lyckas någon mugglare sno den! Hur kunde jag bara slänga den i väskan i morse så ansvarslös? Även ifall jag var stressad skulle jag hunnit stoppa ner den i innerfickan på rocken jag hade.
Sen fattade jag nytt mod. Mugglaren skulle inte få komma undan med det här, bestämde jag. Men jag visste inte hur jag skulle hitta honom nu när jag inte hade någon trollstav. Jag bet mig i läppen, vilket jag gjorde vid svåra situationer.

Kvinnan som också hade fått sin väska stulen hade hunnit fram till mig, andfådd över spring marschen.
”Hej”, flåsade hon. Kvinnan hade mörkbrunt hår uppsatt i en slarvig knut, en hög panna och en liten näsa. Ögonen var allvarliga och slutade lite utåt, vilket fick henne att alltid se liten ledsen ut. Hon var någon centimeter kortare än mig, kanske runt 1 och 70.
”Hej”, svarade jag trött. Kvinnan märkte det trötta tonfallet på mitt svar och tittade upp på mig.
”Stal mannen också någonting från dig?”, frågade hon och gav mig en medlidande blick.
”Ja”, sa jag tyst.
”Det gänget brukar hålla till i närheten, det är inte första gången de själ något från mig”
”Är det inte?”, frågade jag förvånat. Kvinnan hade fått min fulla uppmärksamhet nu. Hon kanske kände till var de befann sig någonstans.
”Nej, för gången var det en mobil jag hade i fickan. Den var alldeles ny. Det var bara någon vecka sen det hände. Jag hade fått den i julklapp av min pojkvän. Så gick jag ute på stan en dag, ensam. Plötsligt stöter en man till mig bakifrån, han ber om ursäkt och verkar jätteledsen. Jag säger att det är okej, och fortsätter gå därifrån. Då märker jag att min mobil har försvunnit.”
”Men hur vet du att dom kommer från samma gäng?”, frågar jag nyfiket.
”Såg du det märket mannen hade på bröstet?”
”På jackan menar du?”. Kvinna nickar.
”Ja, exakt det. Det symboliserar deras grupp”
”Vad är det på symbolen?”, frågar jag.
”En döskalle tror jag”, kvinnan rycker på axlarna.
”Vet du var de brukar befinna sig någonstans?”
”Ja, i den gamla lager lokalen där borta”, kvinnan pekar söderut och jag följer hennes blick. Då kan jag skymta en stor gammal byggnad några kvater här ifrån. Trots det är mörk kan jag redan här ifrån kan jag se hur väggarna på lokalen var fullklottrade av graffiti. Jag tackar den unga kvinnan från hjälpen och börjar i rask takt gå det hållet som jag tror är närmast till lokalen.
”Vart ska du?”, hör jag kvinnan ropa till mig.
”Jag ska hämta min väska”, svarar jag.


Jag smög försiktigt närmare lokalen, solen börjar gå upp i öster nu och färgar himlen rosa. Klockan var nog runt halv nio nu, och jag borde ha varit på jobbet för länge sedan. Men att gå ditt nu hade jag inte en tanke på ens, jag var tvungen att hitta min väska. I den hade och också alla viktiga papper som jag skulle behöva på jobbet.

Lagerlokalen är en stor grå byggnad, som ligger ganska nära centrum. Och jag kan inte förstå varför den ligger just här. Lokalen skulle passa bättre ute i industri området, men just nu tycker jag det är ganska bra att den ligger så nära ändå.

Jag hittade en liten dörr på västra sidan av byggnaden. Den var väll undan gömd bakom några buskar och tog mig ganska länge att hitta. Jag antog att den en gång i tiden hade varit en nödutgång.
Jag kände försiktigt på handtaget. Dörren var inte låst, och dörren gled lätt upp utan gnissel. Antingen hade dom glömt att låsa dörren, eller så trodde dom inte att ingen ändå skulle gå in där frivilligt.
Jag svalde hårt, och undrade för första gången vad jag höll på med. Egentligen var jag nog helt dum i huvudet som bara gick hit. Men... trollstaven var min viktigaste ägodel, och jag ville inte skiljas från den utan en kamp. Jag tog ett djupt andetag, torkade mina svettiga händerna på byxorna, och tog sedan steget in i lokalen och stängde dörren efter mig.

Allt ljus försvann genast, och det blev beck-mörkt omkring mig. Inne ifrån den stora lokalen, hördes hög musik, och glada röster. Jag undrade hur många gänget bestod av och hur många det fanns här. På rösterna lät det som att det i alla fall fanns mer än 10 stycken, vilket gjorde mig nervös. Jag hade hoppats på, kanske 5 stycken så här tidigt på morgonen. Men jag hade tydligen haft fel. Frågan var bara hur jag skulle kunna få tag i min trollstav obemärkt, och sen smitta här ifrån utan att ingen märkte någonting.

När mina ögon hade vant sig med mörkret tittade jag mig om. Jag stod i en liten korridor som ledde ut till en stor lokal. Jag gissade att hela byggnaden bara var ett ända rum. Jag smög framåt längs korridoren vilket egentligen var onödigt eftersom de spelade så hög musik. Men jag ville vara på den säkra sidan.
När jag ha de kommit fram till korridorens slut, fanns det bara en liten vägg som avskärmade korridoren från resten av stället.
Försiktigt kikade jag ut, och mina misstankar bekräftades. Allt var bara en ända lokal. Ungefär i mitten av lokalen, stod flera stora högtalare som dunkade ut musik på högsta volym. Där hängde också ett gäng killar vid 20 år ålder.
Bredvid mig stod ett par lastpallar
Jag ställde mig bakom dom, och försökte komma på en smart plan, när jag hörde dörren öppnas och någon kom in.
Snabbt dök jag ner på golvet, bakom lastpallarna, och höll andan.
Sen var det ända jag kunde göra att be till gud att han inte skulle upptäcka mig.

Superdupermegaawsome!

Jättebra!!!!

jättebra! Snälla, skriv fortsättningen.

Superbra!

super!!!

Meeeeeeeer!!!!! Snälla!! Annars dör jag!!!!

Mer, mer,mer ,mer!!!!

Bra

jättebra mer, meeeeeeeeeeeeer!