The Marauders - Always and forever [SV]

Tvivlar starkt på det, men tack iallafall

Varsegod!!

NEEEEJ

Hade ju som sagt hoppat fram lite och skrivit lite på år 1995, men BARA FÖR ATT JAG HADE FEL PÅ EN LITEN DETALJ måste jag radera två sidor och skriva om.

Menmen.

Awwiee ♥ Vad synd!
Men du, awesome med det nya

awsome!!!!!!!!!!!!!!!!! Tack för att det kommer en trea du är bara bäst thats it PS du är bra på att ta order
Tack igen, NTonks du är den mest awsome ff författaren på Mugglis du är bäst

M.V.H viktor

Kapitel 16
’’Den bäste läraren vi nånsin haft’’
juni 1994

Remus alla saker stod packade. Kläderna var prydligt (eller okej, inte så prydligt…) nervikta i kofferten, och de fåtal andra ägodelar han hade låg i hans portfölj.
Han betraktade marodörkartan. De hade glömt den här, givetvis… var det inte så? Sista kvällen innan resan hemåt?


Middagen följdes av Dumbledores hejdå-tal, och sedan var det bara att gå upp till sina rum och packa ihop sina grejer för sista gången.
James tänkte fråga Lily vad som var ''felet'', men hon försvann snabbt upp till tjejernas sovsal med Alice och Mary. Eftersom James hade allt för lång erfarenhet av vad som hade hänt ifall han följde efter, tänkte han att det inte var någon idé att försöka få reda på det nu. Han gick istället upp till sovsalen där hans vänner redan väntade. Innan han kom på...
-Måntand! Sa han direkt när han slog upp dörren. Berätta nu!
-Jag tror Lily vill berätta det själv, sa Remus och tog sedan upp en brun strumpa. Är det här din Tramptass?
-Ja, sa Sirius och tog emot strumpan. Är du säker på att det inte var detdär med vaniljpajen?
-Absolut, sa Remus. Vänta lite... vad ska vi göra med Marodörkartan?
Alla fyra blev tysta och funderade. De skulle ju inte direkt ha någon användning för den, men det var ju ett ganska meningsfullt minne...
-Vi tänker på det sen, sa Sirius. Lägg den i sängbordslådan sålänge.
Remus nickade och lade ner pergamentbiten på mahognybordet bredvid hans säng.


Var det möjligt att den låg kvar i Remus sängbordslåda? Var det kanske där Harry hade hittat den…? Nej. Det var omöjligt. Det hade ju bott jättemånga där sen Marodörerna lämnade skolan. Plus att de säkert går igenom sovsalarna på sommarloven, innan det kommer nya elever…
Plötsligt såg Remus en prick komma mot hans kontor. Den var märkt med ’’Harry Potter.’’
Remus log.
-Jag såg dig komma, sa han och vände sig om.
Harry såg på marodörkartan, innan han sa;
-Jag har just träffat Hagrid. Och han säger att ni har sagt upp er. Är det verkligen sant?
-Ja, tyvärr är det så, sa Remus, och började dra ut de sista skrivbordslådorna för att tömma de.
-Varför? Frågade Harry. Trolldomsministeriet tror väl ändå inte att ni hjälpte Sirius, eller?
Remus gick fram till dörren och stängde den, för säkerhets skull.
-Nej. Professor Dumbledore lyckades övertyga Fudge om att jag försökte rädda era liv. Det var droppen som fick bägaren att rinna över för Severus. Det var nog förlusten av Merlinorden som tog honom hårdast. Därför lät han…öh…av misstag undslippa sig vid frukosten imorse att jag är en varulv.
-Men ni lämnar väl inte skolan bara på grund av det! Sa Harry upprört.
Remus försökte le. Harry hade växt upp hos en mugglarfamilj, och hade antagligen ingen aning om hur trollkarlsvärlden såg på människor som Remus.
-Såhär dags imorgon kommer ugglorna att börja flyga in från föräldrarna… de vill inte att en varulv ska undervisa deras barn, Harry. Och efter igår natt kan jag gott förstå dem. Jag kunde ha bitit ihjäl vem som helst av er… Det får aldrig mer hända.
-Ni är den bäste lärare i försvar mot svartkonster vi nånsin haft! Res inte!
Harrys vilja värmde, men Remus bara skakade på huvudet.
-Att döma av vad rektorn talade om för mig i morse räddade du åtskilliga liv i går natt, Harry. Om det är nånting jag är stolt över, så är det hur mycket du har lärt dig. Berätta om din patronus.
-Hur kan ni veta något om den?
-Vad skulle annars ha drivit dementorerna tillbaka?
Harry berättade om sin patronus. Remus kände sig varm när Harry berättade att den hade tagit form av en kronhjort.
-Ja, din far var alltid en kronhjort när han förvandlade sig till ett djur. Du gissade rätt… det var därför vi kallade honom Tagghorn.
Remus stängde de sista lådorna och slängde ner de sista böckerna i väskan. Han tog upp osynlighetsmanteln som låg på bordet och vände sig sedan till Harry igen.
-Jag tog med den från Spökande stugan igårnatt, sa han och gav den till Harry. Och…
Han räckte Harry marodörkartan.
-Jag är inte din lärare längre, så jag behöver inte känna mig skyldig om jag dessutom ger dig kartan. Jag har ingen användning för den, men jag är säker på att du, Ron och Hermione kommer att finna möjligheter att utnyttja den.
-Ni talade om för mig att Måntand, Slingersvans, Tramptass och Tagghorn gärna hade velat locka ut mig utanför skolans område, ni sa att de skulle ha tyckt att det var ett lustigt skämt.
-Ja, det skulle vi gjort också, sa Remus och stängde sin väska. Jag tvekar inte att säga att James skulle ha blivit högst besviken om hans son aldrig funnit några av de hemliga gångarna ut ur slottet.
Det knackade på dörren och Harry stoppade kvickt undan kartan och manteln.
Professor Dumbledore öppnade dörren.
-Din vagn väntar vid grindarna, Remus, sa han.
-Tack, rektorn.
Han lyfte upp sina grejer och det tomma grindyloggsakvariet innan han vände sig till Harry igen.
-Ja, adjö då, Harry. Det har varit ett sant nöje att undervisa dig. Jag är säker på att vi kommer att träffas igen. Rektor Dumbledore, ni behöver inte följa mig ut. Jag klarar mig själv.
-Adjö då, Remus, sa Dumbledore och skakade hans hand.
Remus gav ett hastigt leende till Harry innan han lämnade kontoret.



Har ett Siriuskapitel, ett Remuskapitel och många flashbacks att skicka så när någon kommenterat skickar jag ett nytt.

JÄTTE BRA, JAG ÄR SÄKER PÅ ATT DU VILL DÖDA MIG!!!

Öh va nej...

Är du också sjuk tjejigadia?
MEN NU TÄNKTE JAG MOBBA ER LITE SÅ NI FÅR INGET NYTT NU DIREKT.

Ni får något gammalt.
(För er som läste Lily-James-delen är det gammalt)













Sådär ja nu ska ni få ett ''riktigt'' kapitel.
Det är det första ''Flashback''-kapitelt.

Kapitel 17
Plugg, plugg, plugg…
mars 1994
(Tredje året)


-Hejar du fortfarande på Tutshill Tornados, Sirius? Efter att de bytte sökare? Skämtar du eller? Tutshill Tornados är VÄRDELÖSA utan McGreen som sökare.
Sirius skakade på huvudet.
-Efter att ha samlat på spelarkort i fyra år orkar jag inte byta favoritlag.
-Och därför hejar du på ett urkasst lag? För att du inte orkar börja om med samlingen på spelarkort? Sa James och höjde på ögonbrynen.
-Stämmer, sa Sirius och sköt upp dörren till sovsalen. Men… var är Peter?
-McGonagall skulle prata med honom om något, sa Remus, som satt på sin säng med en tjock bok i knät. Jag misstänker att det inte gick så fruktansvärt bra för honom på provet i förvandlingskonst.
James log och slog sig ner jämte sin vän.
-Vad läser du?
-Åh, sa Remus och lyfte upp boken för att visa titeln. ’’Hundra trollformler som är användbara i vardagen.’’ Intressant, faktiskt. Jag tror några av de kommer komma med på provet, professor Flitwi…
-Det låter intressant, avbröt James. Bra att jag frågade. Hursomhelst har jag och Sirius viktiga saker att göra, så om du ursäktar…
Han reste sig upp.
-Vad nu då? Sa Remus förvånat. Ni kom ju nyss?
-Ja, sa James otåligt. Vi tänkte hämta Peter, men han var ju inte här. Som du minns ska vi försöka förvandla oss till djur, helst utan att någon får reda på det då vi inte känner för att bli relegerade. Vi ses till middagen.
Remus log åt sin väns formulering och mumlade ett hejdå innan han kollade ner i boken igen.
I samma sekund som Sirius skulle öppna dörren drog någon i den från andra sidan.
Det var Peter.
-H-hej, Sirius, sa han bistert.
-Hejsan, sa Sirius. Vi skulle precis gå till biblioteket, det är ingen där så vi kan lätt smyga in med osynlighetsmanteln utan att det märks.
-M-måste plugga, surade Peter. Jag s-ska göra omprov k-klockan sju ikväll.
Remus mumlade något om ’’vad var det jag sa’’. James hoppade ner från sängen och gick till dörren.
-Madam Pince kommer vara där hela veckan, det är sista chansen för oss nu, vi har ju påsklov sen. Jag och Tramptass river ut sidorna som kan vara användbara och tar med oss de hit. Okej?
Peter nickade.
-Då så. Lycka till med pluggandet. Och förresten – en fördel kan ju vara om du kommer ihåg skillnaden på metramorfmagus och en animagus. Det borde du komma ihåg vid dethär laget. Just sayin.
Peter grinade åt James kommentar, innan han satte sig på sin säng och drog fram en hög med böcker från sin koffert.
-Adjöken, sa Sirius, puttade ut James ur rummet och gick själv ut innan han stängde dörren bakom de.

Totally awesome

SUperawsome som vanligt