Uppdraget! (Rollspel Privat)

"Ja!" utbrister Lea och vänder sig om. "Upp med hakan Torccie! Jag har hittat en lösning på problemet"

Jag ser upp på henne. "vad?" Svarar jag och ser samtiigt på James.

"Det finns ett hål här, stort nog så att till och med James kan komma igenom utan problem" säger Lea. James skrattar åt hennes entusiasm och går fram till henne.

Jag skrattar åt det Lea sagt och ställer mig upp och grå fram. "Kom Mikaela" Mikaela kommer och vi kryper försiktigt igenom först.

Även fast Lea insisterade på att James skulle gå först så gav han sig inte så tillslut klättrade hon igenom. Men något hände...
Stöten brände till något så förfärligt. Hon vred sig i plågor när hon lyckats ta sig igenom. Elchocken hade bränt hål på hennes kläder och till huden på ryggen och sidan. James hade snabbt hoppat igenom hålet och satt nu vid hennes sida.

Mikaela flämtar till bakom min rygg. Jag vänder mig om och ser påän gång vad som hänt. "LEA" viskar jag och sätter mig påän gång ned bredvid henne. "Vad hände?" frågar jag James.

"Hon råkade nudda stängslet" säger James sammanbitet. Han drar av Lea ryggsäcken. Han drar upp hennes tröja för att titta till såren.
"James" viskar hon hest, men han hyshar henne bara.
"Har ni någonting mot brännskador?" frågar han Torccie. Oro speglar sig i hans ögon när han ser på Lea.

Jag ser på James och kastar mig sen ner på Leas väska och kollar igenom den, "Nej, bara en vattenflaska och ett bandage" Säger jag och tar ut det ur väskan.

"Det får duga så länge" säger James, tar bandaget och snurrar en bit runt benet och en runt magen så att de värsta skadorna är skyddade. Sedan lyfter han upp henne. Lea själv har nästan förlorat medvetandet.

Mikaela kommer och ställer sig bredvid mig. "Det blir nog bra" viskar jag till henne när hon fäller en tår. "Men vi måste röra på oss, här är inte säkert" Säger jag och ser menande på på James.