The mugglis games nummer jag vet inte vad... - uppföljaren [SV]

BRA!

jag gissade att det var du som hade skickat den. Tack!

Ginny.:.Weasley TELL ME!! dock tror jag att kag fattade del mondo om det är som i spanskan

Mina läppar är förseglade, ledsen Du får veta det snart!

Eller snart och snart... Det får dröja tills jag fått ett bra tillfälle att avslöja det

Apropå ingenting, jag ska försöka få upp ett kapitel till ikväll (var tvungen att säga det, för om jag inte lovat det så slutar det bara med att jag inte skriver x))

Nu har du två saker att säga till mig!!!

Annars kanske jag kan råka uggla iväg det till Luna


Aaaaa yeeeee! Nytt kapitel=always make me happy!

Haha, bara du lovar att inte göra det med flit, så... x)
Och så måste du se till att det inte är karaktären som får veta det, för annars är min story körd

Kalla mig hanna!

Dag 7

En vecka har det gått. En vecka sen spelarna kom in på arenan, en vecka sen de började döda varandra. En av spelare har redan dött. Plågsamt.
Celest Gaunt tittar upp mot en av skärmarna i spelledarnas rum, den där amanda1104 visas. Det gör ont att veta att hon nästan garanterat kommer att dö innan de här spelen är över. Hon går bort till spelledarna och sätter sig där istället. Hon vet inte riktigt varför hon gör det, men det kändes så ensamt att sitta ensam i handledarnas hörn. Hon tittar bort mot överste spelledaren, Luna.Lovegood, som har ett spänt uttryck i ansiktet och stirrar stelt upp mot en av skärmarna. Hon undrar om kanske inte ens spelledarna ser spelen som så underhållande som de påstår.
Luna.Lovegood vänder huvudet mot henne och gör en grimas som tydligen är tänkt som ett leende. Celest Gaunt ger henne en arg blick och tittar sen bort. Hon vill inte ha med en sådan person att göra, som lever av att döda. Men samtidigt funderar hon på om det kanske inte är vad det ser ut att vara.

Hermia går igen. Hon tänker hitta någon annan ensam spelare som hon kan slå sig ihop med. Det dröjer inte länge innan hon faktiskt stöter ihop med någon. amanda1104 tittar fram ur en buske med en pilbåge spänd, redo att skjuta.
Hermia får panik, men hon håller upp händerna för att visa att hon inte har några vapen. Det dröjer en stund, men snart sänker amanda1104 bågen och kliver fram. Försiktigt, men ändå.
”Partners?” får Hermia fram.
”Varför skulle jag?” amanda1104 låter avvisande, men inte helt omöjlig att övertala.
”Snälla? Jag klarar inte arenan ensam.” Hermia hinner inte längre innan hon brister ut i gråt. amanda1104 går fram och kramar om henne försiktigt, samtidigt som hon försöker hålla tillbaks sina egna tårar.

”Nej, jag har hört det någonstans! Jag minns bara inte vart!”
”Snälla, kan du inte bara släppa det?”
”Nej, jag vill veta, jag vet att jag borde veta!”
”Jaja, men du kan väl vänta tills vi har fått i oss lite mat åtminstone?”
Luna Chang är hungrig och det börjar gå henne på nerverna att Ginny.:.Weasley bara verkar bry sig om meddelandet på pilbågen. Till slut plockar hon i alla fall fram en brödlimpa som de delar lika, men hon fortsätter babbla på om texten.
”Om det skickas en pilbåge med ett meddelande in på arenan så måste det ju betyda något! Det är inget som bara blir av en slump!” säger hon med munnen full av bröd.
”Men Ginny.:.Weasley” säger Luna Chang. ”Du vet ju hur de är i huvudstaden, det vore precis typiskt dem att lura spelare att ägna flera dagar åt att tyda ett meddelande som sedan visar sig vara nonsens.”
”Kanske det, men jag känner igen det någonstans ifrån. Och det låter viktigt.”

klonken är hungrig, trött, törstig, allt man kan tänka sig. Men mest av allt är hon arg. Hon vet inte varför, men hon skriker på -Taggsvans- om allt mellan himmel och jord. Snart har hon en kniv framme och höjer den. Hon vet att hon inte har en anledning, men hon bryr sig inte. Kniven far iväg, och -Taggsvans- hinner precis ducka. -Taggsvans- slänger sig fram mot klonken och drar ner henne på marken.
”Sluta!” skriker hon.
klonken drar några djupa andetag. Ilskan har släppt och hon sätter sig upp. Hon förstår inte varför hon gjorde som hon gjorde. Något är fel.

”Vad får dig att tro att du hör hemma här?”
”Du kan inte tänka på det viset om du ska vara med oss!”
”Du är inte en av oss längre!”
Varje ord är som ett hugg av smärta för Ingis. De vill inte ha henne där längre. Det är självklart händelsen igår som de tänker på. En äkta karriärist gör inte så, det förstår hon själv. Men hon kunde inte se någon lida så en gång till, på samma sätt som Clementin gjorde. Kanske har de rätt? Hon kan inte vara en av dem längre.
Hon står inträngd mot en vägg. De andra verkar fast beslutna att göra sig av med henne på en gång och PotterHunger är på väg mot henne nu med kniven i handen. Ingis blundar. Hon vill inte se kniven komma mot henne.
Plötsligt hör hon något, något som hon inte väntat sig. Hon öppnar ögonen igen och får se att PotterHunger har tappat balansen. Malva Lovegood har knuffat sig förbi henne och går fram mot Ingis. Miskel och -Patronus- gör en ansats att komma emot dem, men Malva Lovegood håller upp en kniv hon håller i handen. Båda backar några steg.
Ingis tittar tacksamt på Malva Lovegood som tar ett steg emot henne och kramar henne hårt.
”Vi går då,” säger Malva Lovegood trotsigt. ”Jag stannar med Ingis och om ni inte accepterar henne accepterar ni inte mig heller.” Hon vänder sig om och drar med sig Ingis. De börjar gå och Ingis undrar varför ingen följer efter dem. Hon vänder sig snabbt om och ser de tre kvarvarande karriäristerna stå kvar vid klippväggen. PotterHunger försöker följa efter dem, men både Miskel och -Patronus- är starkare och de håller emot. Ingis försöker sig på ett leende och vinkar mot dem. De nickar tillbaka.

Hermia och amanda1104 har precis slagit läger när Hermia kommer på amanda1104 med att titta förväntansfullt upp mot himmelen.
”Vad tittar du efter?” frågar hon nyfiket.
”Jag brukar få sponsorgåvor av någon anonym sponsor, en om dagen,” svarar amanda1104 glatt.
”Så ofta? Det måste vara en rik snubbe.”
”Japp, och så är det massa konstiga råd också. Jag kan visa dig de jag fått hittills.”
amanda1104 plockar fram en bunt med lappar ur fickan och lägger dem i en rad.

"Hoppet finns kvar, även när allt annat rämnat. Lycka till."

"Låt inte din förlust fördärva framgången."

"Kom ihåg att allt har en mening, även denna enkla gåva"

”Vem det än är så kan han inte vara riktigt klok,” säger Hermia roat.
”Kanske inte, men det låter ändå ganska vettigt,” sävarar amanda1104 glatt. ”Och titta, här kommer nästa!”
Mycket riktigt kommer det en fallskärm från en svävare på himmelen. amanda1104 hoppar upp på fötter och fångar den.
”Titta, en ryggsäck,” säger hon.
”Och några visdomsord?”
”Självklart,” säger amanda1104 och håller fram den lilla lappen.

"Bär inte dina bekymmer från igår, tänk på framtidens vinster."

”Vad kan det där betyda?” frågar Hermia förvirrat.
”Vet inte... Kanske vi ska se till att äta upp maten jag fick igår, så att det jag får imorgon får plats i ryggsäcken istället?” svarar amanda1104 eftertänksamt.
”Sponsorn kanske inte är klok, men det är då rakt inte du heller,” skrattar Hermia. Det är första gången hon skrattat på länge och det är en härlig känsla. Och bättre blir det, för när mugglislåten spelas ser de inte ett enda ansikte på himmelen så långt ögat kan nå.