Starka viljor och olika känslor

JÄTTE BRA. men käner ingen medlidande till Peter även om jag skriver en ff om honom XD

Why did the ff die?

Den har inte dött JAg har bara inte haft så mycket tid... Men jag ska verkligen försöka!!!

Det är lugnt, vi väntar, det vet du ♥

Okay Take your time!

제 친구는 천천히
(Det är koreanska)

Koreaaaaaaa 8D

*Suck* Kapitlen blir kortare och kortare och antagligen inte bättre... Men jag vill fortsätta skriva och jag har idéer för denna längre fram och för att komma dit måste jag väll skriva det här

Jaja, ni kanske gillar det i alla fall...


Kapitel 22


Remus


Remus hade haft en härlig kväll. I början hade det känts som om Remus hade dansat med vad som kändes som alla flickor i hela fängelsehålan. Åh, han var så lycklig att det inte var fullmåne!
Sen, runt klockan halv tio, hade han letat efter Lara Lee. Tjejen från trollkonsthistorian, men inte hittat henne. Hon kanske inte var här… eller inte hade velat gå. Hon verkade inte riktigt vara den som festade.
”LUPIN! SKA VI DANSA?”
Remus vände sig om och möttes av Jude Crick, Lilys vän, olivgröna ögon.
Remus ler och nickar. Jude drar honom mot dansgolvet och det pirrar till när hennes hud rör hans.
Hon är enkel att dansa med, vissa av de andra tjejerna som han dansat med tidigare har inte hängt med riktigt eller så har de varit så berusade att de bara hade hängt på honom. Men Jude rörde sig i takt till musiken utan att behöva anstränga sig. Hon var snygg ikväll, inte för att hon inte var snygg i vanliga fall men hon hade fixat till sig. Vit t-shirt med kort jeansjacka till och ett par slitna, åtsittande jeans till som framhävde hennes kurviga figur.
Det ljusa håret var rockigt rufsigt och hon var mörkt sminkad runt ögonen.
Låten tog slut och ersattes av Leo Sayers When I need you. Remus visste inte riktigt vad han skulle göra, skulle han dansa tryckare eller gå därifrån tillsammans med Jude.
Han hann aldrig bestämma sig förrän Jude ställde sig tätt intill honom med armarna om honom och då hade han ju inget annat val än att lägga armarna om henne. Inte för att han hade något emot det…
Remus luktade henne försiktigt i håret, hårspray och schampo av något slag. Sen, antagligen tack vare alkoholen, rör Remus sitt huvud mot Jude hals och drar in hennes doft samtidigt som han kysser hennes hals. Han känner hur hon drar efter andan men hon drar sig inte undan.
Tänk att jag står här, i fängelsehålorna, och kysser Jude Crick som jag känt i sju år på halsen! Det är helt sjukt! Orden upprepar sig om och om igen i Remus huvud.
Hans läppar börjar att röra sig upp mot halsen, fram till gropen bakom hennes öra. Jude vrider lite på huvudet och deras läppar möts.

Jättebra.

Remus is gooooood♥ jag kan inte sluta fangirla den här ff:n, du är så himla bra på att skriva!