Förändrad värld Lupple & Medi

Hon tog emot masken och knöt den på plats och stannade upp. Hon såg nu vem som stod vid sällskapet, Allan.
"Nej.." hon tog hans arm.



Halo såg på Allan och reste sig upp och gick mot dem. Såg till att Aurora inte var nära
"Jag tycker ni kan gå iväg. Min vän verkar lite orolig" hon log mjukt

Alexander såg på henne och nickade. "Då går vi ett varv." Sa han lugnt och tog hennes arm och ledde henne bortåt. In mot folksamlingen.

Allan såg på henne med en ogillande blick. Men han sa inget utan tittade mot Lathan. Blicken ss 'tygla henne'. Lathan log mjukt. " Det är känslig information min unge herre. " Sa han lugnt. " Och min dotter ska behandlas med lika stor respekt som jag behandlas." Sa han och la en arm om Allans axel och styrde honom bortåt. Allan hade inget val än att följa.

Hon började att gå och såg upp på hans ansikte.
"Varför är ni så vänlig mot oss?" Sa hon tyst och såg över axeln.

Halo såg på Allan innan hon vände sig om och kom tillbaka till Flora och Aurora.
"Så då var det avklarat." Sa hon och viskade upp två karameller till.
"Du ser blek ut Aurora. Vill du gå ut?"

Alexander skrattade lågt och funderade någon minut på hur han skulle svara. " Min familj anser inte att människor är...slavar. Vi ser dem som människor." Sa han lugnt. Kanske var det för långt, men hur skulle han annars svara på frågan?

Aurora tog försiktigt Halos hand. Kramade den och skakade lite på huvudet. Det kändes inte som om hennes ben skulle bära henne.

"Men kan du rädda mig då?" Frågade hon och såg nu upp på honom.
"Jag .... Borde jag vara en slav?" Frågade hon.

"Vänta ett tag." Hon såg upp.
"Älskade kan du komma ett tag? Aurora behöver hjälp." Hon log.
"Hon ser ut som hon sett döden, kan gissa varför."

Alexander såg på henne. Med en sorgsen blick. "Hur vill du bli räddad?" Undrade han. Kanske för att köpa sig tid.

Dorian vände runt och gick till Halo men såg sedan på Auorora. Han satte sig försiktigt på huk framför henne. "Hur mår du?" Frågade han mjukt. Nästan viskande.

"Vet inte..." Hon såg ner. Var hon en slav? Hon ägdes ju av Rafael.
"Jag vet inte.." Hon skakade på huvudet.
"Vad är jag egentligen?"


Halo såg på Jimmy och viskade ett förlåt och nickade mot Aurora och reste sig.
"Ska bara hämta lite mat okej?" Hon reste sig.

Aurora såg ut att vara i plågor. Hon verkade som fastlåst i mardrömmar. Dorian svalde hårt. Han ville helst av allt gå in i hennes sinne och bryta ut henne från mardrömmarna men det var att gå alldeles för långt. Han synade golvet, fick ögonkontakt med Theodore och vinkade honom till sig.

Alexander såg på henne. Suckade tyst. "Måste vara fruktansvärt att vara så...okunnig om ditt eget öde. " Sa han sorgset. "Jag känner bröderna La Cour. De är bestämda men vänliga. Om de ser er som kompanjoner så är det vad ni är." Förklarade han lugnt.

Theodore kände Auroras blick och vände sig om. Gav henne ett vänligt leende och gick fram.
"Vad har hänt?" Sa han mjukt och tog hennes hand och såg på Dorian.
"Är det han som har stört henne?"

Halo tog sig lätta steg runt i balsalen och dansade sig nästan fram mot ett litet bord och kände någon greppa tag i henne.

"Vad menar du?" Rhiannon såg på honom och letade sig till sin höft.
"Är det inte normalt?"

Dorian nickade sakta. "Han mest var här och hon verkade låsa sig. Ingen aning om varför." Sa han lugnt. "Jag skulle vilja bryta loss hennes tankar men det är inte min plats." Sa han lugnt.

Aurora kände en kall hand runt sin och flämtade skrämt till. "Mästare." Viskade hon.

Alexander log mjukt. "Definiera normalt." Sa han lugnt.