In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon nickade.
"Precis det är Greve Markel. Jag vet inte vem han är eller vad han gjort. Men ser du honom förstår du varför jag är rädd. Rion backade även från honom verkade det som." Hon såg oroad ut.

"Är du rädd på grund av hans utseende? Anna, du kan en döma någon för ens utseende." Ändå blev han nyfiken, Anna hade ju så tydligt reagerat på mannens närvaro. "Vad gör han här? Vet du det?", frågade Leo och gjorde sig beredd att gå över för att ta reda på mer om den här Greven.

"Inte bara det. Det är hur han beter sig. Han är obehaglig till settet." Hon såg ner och såg över axeln på Alice.
"Om jag skulle veta skulle jag vara lugn. Men jag vet inte. Det är en vän till Ivan." hon såg ner. Han var väldigt snäll Leo och hon såg upp.
"Om du inte tror mig hälsa själv."

Leo såg på henne och försökte komma på vad som skulle vara så farligt med mannen. Leo hade stött på olika vampyrer i sina dagar- vad skulle vara för skillnad på den här?
Han nickade då. "Okej, jag går och hälsar. Ska du med?" Han nickade åt Markals kammare. Sedan vände han sig om och gick över dit.

Hon såg på honom och nickade.
"Om jag få stå bakom dig." Hon såg ner.
"Jag vet att jag är feg men jag vill inte att du ska vara ensam." Viskade hon tyst och såg upp på honom.

Leo svarade henne inte utan började gå över till Grevens kammare och stannade upp då han stod i hans dörröppning. De samtal som Ivan och Markal haft mellan varandra upphörde och Ivan kollade upp på Leo. "Leo!", utbrast han och slängde ut armarna, tydligt glad att se honom. Han log brett. "Vi saknade dig på middagen. Kom och träffa min vän- Greve Markal. En av mina äldsta vänner." Han visade med handen åt Markal och Leo såg på den äldre herren mittemot Ivan.
Markal stod med ryggen mot Leo så han hade ingen aning om hur han såg ut. Men det var tydligt att han var gammal, kortare än Ivan. Han stod rakryggat med händerna vilade på käppen sin.
När Ivan hade talat till Markal vände sig Markal, långsamt, sig om och såg på Leo. Leo flämtade när deras blickar möttes. Markal hade en mörk blick och lika obehagligt leende- samma som Anna talat om. Han verkade grön i huden som fick honom att se sjuk ut.
Markal skrattade på det där kraxiga sättet när han fick syn på Leo. "Leo! Ännu en vampyr. Så.. underbart. Underbart, min gosse." Han verkade road. Men skrattade fick Leo att rysa. Det var inte varmt, utan mekaniskt och kraxande, snäppet till galenskap. Leo svalde och samlade dig för att våga möta mannens blick.

Anna hade gått med honom men stannade upp när Ivan hade tagit med honom och hon stannade utanför dörren. on kände kylan från rummet och hon svalde. Skulle hon be någon av de manliga tjänarea att hämta mer ved? Hon stod tyst i några minuter innan hon gick fram och knackade på.
"Ursäkta mig. Greve Markel skulle ni vilja ha mer ved? Om ni så önskar så blir det min sista uppgift för kvällen." Hon blickade rakt frammt och såg på en punkt på väggen

Leo ville fråga vem mannen var och samlade sig för att ställa frågan, men just som orden skulle lämna hans läppar talade Anna och Leo hejdade sig.
Frågan som Anna ställde fick Markal att lågt blicken vila på henne och i flera sekunder tittade han bara på Anna. Mycket märkligt beteende. Men tillslut så särade Markal på läpparna och ett hest ljus lämnade honom. Han tog käppen i ena handen och gick med långsamma steg närmare åt Annas håll tills han stod en bit ifrån henne. "Du ser rädd ut, mitt barn." Han flinade och hostade ett skratt. "Javisst. Hämta ved." Han fortsatte le sitt obehagliga leende. Det var tydligt att Markal var medveten om sin skrämmande uppsyn.

Anna svarade inte på hans kommentar utan försvann ner till köket, gick in i vedbon som låg vägg i vägg och tog en hel famn med ved. När hon kommit upp. Försiktigt såg hon in igen.
"Får jag komma in och lämna veden?" Frågade hon och bet sig själv i läppen.
Hon hade en hel famn full med ved och hennes ben skakade av skräck.

"Anna, förse Greven med ved är du snäll. Stå inte bara där, vi har inte hela natten på oss. Det är dags att vi alla drar oss till sängs. Eller hur?" Ivan såg på Markel som bara hade ögon för Anna. Men så reagerade han, lite senare och såg på Ivan. Han nickade då. "Ja. Sova.", sa han och vände sig om för att börja gå tillbaka till Ivan.