prs yehet & kkaebsong

Blicken vilar på Yaosu i tystnad, nej han håller helt med, man kan verkligen inte missta deras känslor för varandra. Blicken glider tillbaka till Zihao när han känner hur han knuffar på honom. Med ett svagt litet leende ser Joshua upp mot den äldre och stryker fingrarna över den varma pälsen.
"Här du hört om uttrycket motsattserna dras till varandra?" Frågar artonåringen och ler lite mot nittonåringen. "Du passar i flätor Zihao."

Som magneter, konsterade Zihao för sig själv och nickade förstrött. Jodå, de var verkligen motsatser till varandra vilket kanske faktiskt var en bra sak.
”Åh, en sista grej”, började Yaosu som kommit upp på fötter och stod i dörröppningen. ”Du får låna kläder av Weimin som är mamma approved, annars är det allt du kommer få höra talas om under den där middagen”, muttrade han med en grimas och lämnade rummet, stängde försiktigt till dörren efter sig. Usch, det var ju bara pinsamt att de ens var tvugna att förbereda sig på det sättet. Ms Lewis var så trevlig och omtänksam, vilken jävla kontrast..

Förolämpat stirrar Joshua på tjugoettåringen och sätter sig raskt upp i sängen, fullkomligt glömt att han har en mycket söt Zihao liggandes över sig.
"Jag har inte fula kläder," påpekar han surt och ser ner på sin silkesskjorta och bekväma kostymbyxor. Nej, det är faktiskt en mycket bekväm och trevlig outfit, så vad är problemet? Måste det vara märkeskläder för att modern ska godkänna det? Herregud. Artonåringen vänder sin sorgsna blick mot Zihao och gömmer ansiktet vid hans nacke. "Jag har faktiskt väldigt fina, bekväma och presentabla kläder."

Innan Yaosu fullkomligt hann stänga dörren, stack han in huvudet genom glipan med ett besvärat leende.
”Det sa jag ingenting om, Joshua. Du får ha på dig vad fan du vill så länge du är beredd på hennes..ehm..kommentarer”, sade han innan dörren slutligen göed igen bakom honom. Zihao, som blivit väldigt irriterad när Joshua satte sig upp, lade sig till rätta igen med en liten suck och vilade huvudet ovanpå artonåringens ben. De kanske bara borde låtsas som om de aldrig fått den där dumma inbjudningen, men då skulle modern säkert dyka upp hos familjen Lewis förr eller senare. Och det var någonting som nittonåringen absolut ville undvika. Nej, det räckte inte att ligga över benen, insåg han kvick när tankarna började susa omkring igen, och makade sig ännu närmare Joshua.

Med en skamsen ansiktsuttryck nickar Joshua lätt mot den äldre, svordomar får honom alltid att höra en annan skarphet hos rösterna. Vilket gör honom ångestfylld, sa han något fel nu? Det besvärade leendet över Yaosus ansikte hjälper inte direkt någonting heller.
"Okej, förlåt." viskar han tyst, trycker ner sig själv i sitt dumma huvud. Artonåringen gömmer ansiktet hos Zihao i tystnad, sluter ögonlocken och börjar tracka ner på sig själv. Dumma Joshua. "Det kanske är bäst om jag tar din brors råd, så att jag inte provocerar din mor alldeles för mycket." säger han bittert medan han slingrar några hårstrån av pälsen runt sina fingrar.

Provocera? Det var ingen idé att försöka tona ner just provoceringen då häxan säkert redan var så pass uppretad att kläderna inte spelade någon roll. De kunde lika gärna provocera henne lite till, det kunde knappast skada. Zihao frustade till och skakade på huvudet, vinklade öronen på ett lustigt sätt och började ännu en gång putta på Joshua. Även om de kanske inte kunde prata med varandra, verkade det som om de båda förstod precis vad den andre kände, eller ville ha sagt. Och just då kändes det som om artonåringen inte hade några trevliga tankar. Nåja, han såg åtmsintone inte glad ut, vilket smittade av sig till den äldre.

Blicken glider tillbaka till Zihao med ett svagt, magert leende strykandes över läpparna. I slutändan är det bara nittonåringen som betyder någonting för honom, och nu när de fått allt förklarat för varandra, finns det ingenting modern kan dra till med, eller hur?
"Kan du låta mig styla ditt hår sen?" frågar Joshua och klamrar fast sig över Zihao, nej han måste sluta tänka alla de där negativa tankarna. Ingen ut av de två förtjänar dem. "Flätor är bara en hårstil som du passar i, slår jag vad om."

Åh herregud, när Joshua började tala om sådana hemskheter skrämde han verkligen nittonåringen som stelnade till. Vad menades egentligen med att styla håret? Stoppa en massa äcklig gegga i det tills det blev alldeles stelt och oljigt? Zihao rös ofrivilligt till och stack in huvudet under ett litet berg med kuddar. Om det nu var vad artonåringen vill så kunde han inte direkt hindra honom. Men han kunde ju alltid försöka, genom att gömma sig och låtsas som om han inte hört ett ord av vad den andre sagt. För det skulle säkert funka alldeles utmärkt, eller hur? Jösses, kunde hans hjärna verkligen bli mindre än såhär? Det hade verkligen förvärrats under de senaste dagarna.

Det är helt uppenbart för Joshua vad det är som försigår inne i Zihaos lastade hjärna.
"Jag kommer inte använda vax om du inte vill det, ska du veta." säger han och gäspar tyst innan han begraver sig själv under täcket, för att sedan lägga sig med ryggen mot den äldre, som valt att gömma ansiktet i kuddarna. "Gud vad jag blev trött nu." viskar artonåringen med rynkade ögonbryn och sträcker på sina utmattade armar.

Vem blir inte trött av att ligga nergrävd i en säng med en fluffig nallebjörn? Eller rättare sagt, nallevarg - var det ens ett riktigt ord? Zihao måste också var varit väldigt trött för att börja hitta på sådana mystiska ord. Belåtet, kurade han ihop sig, halvt liggandes över Joshua och slöt ögonlocken. Ibland var det förvånansvärt jobbigt att tänka, jobbigare än vad det borde vara. Kanske det var därför de båda var så pass utmattade? Men vafan, nu låg han där och överanalyserade allting igen. Räckte det inte med att säga att de var trötta? Tydligen inte, eftersom nittonåringen inte kunde sluta fundera över allting mellan himmel och jord.