PRS Lupple & Medi

"Exakt så." Hon såg på honom och såg in i hans ögon. Hon såg in i hans ögon innan hon somnade och lutade huvudet in i hans famn.

Han log bredare och kysste hennes panna lätt och satt med henne i famnen tills hon sov djupt och då la han försiktigt ned henne på kudden igen och bäddade ned henne mjukt.
Tog upp en skrivbok och en penna och började sedan skriva, allt och ingenting.

Hon hade armen om hans kropp och kved lite i sömnen men verkade inte ha någon dålig dröm men hon ville bara ha honom nära.

Dorian tittade mot henne när hon kved till och frös till men kände sedan hennes arm omkring sig och bet sig lite i läppen.
Han såg sig omkring för att hitta något att lägga under hennes arm annars så skulle hon ju bli kall.
Han fann en tröja som låg på golvet och tog smidigt upp den för att sedan försiktigt lägga den mellan sin kropp och hennes arm.

Hon sov lugnt vidare medan natten förflöt not gryningen. När hennes mobil ringde vaknade hon och sträckte sig efter den.
"Morgon älskling."Hon pusslade Dorian ömt.

Dorian besvarade pussen och smekte hennes kind lätt.
"Godmorgon hjärtat." Log han och lät sina fingrar vandra över hennes armar och omfamna hennes midja.
Han flyttade sig närmare och kysste henne mjukt.
Kunde inte riktigt sätta fingret på vad han kände bara att han hade en otrolig längtan efter att vara närmare henne.

Hon gav ifrån sig ett skratt och lade armarna om honom.
"Så jag får inte svara?" Hon kysste honom och såg på honom.
"Du har inte vilat alls?"

" Om det är viktigt kan de ringa igen." Viskade han och kysste henne igen lite mer intensivt, men drog sig sedan bort när hans tänder helt utan hans godkännande började visa sig.
Han höll munnen stängd och skakade på huvudet åt hennes fråga innan han räckte sig efter hennes mobil och gav över den till henne.

Hon log mjukt och drog handen genom hans hår och log.
"Du är så vacker. Du behöver inte oroa dig för mig. Dina tänder är vackra." Hon såg på honom och tog mobilen.

Han såg på henne och höjde på sina ögonbryn och flinade till.
"Nej älskling, det är dem inte." Sa han ärligt och la sig lite mer bekvämt i sängen. Inte för att det egentligen spelade någon roll för honom.
Allt var lika bekvämt eller obekvämt beroende på hur man såg på det.
Han lät sin hand och sina fingrar lätt leka över hennes kropp medan han väntade på att få veta vem det var som ringde henne.