prs yehet & kkaebsong

Nöjt låter Joshua finna sina händer i Zihaos päls än en gång, mycket bättre. Täcket är ingenting i jämförelse med nittonåringens tjocka, härliga päls. Det hade blivit så kallt och ensamt när den andre skuttar bort.. Gud vad patetiskt att han inte kan klara sig själv. Blicken glider upp mot tjugoettåringen vid dörren och skakar lätt på huvudet med ett litet leende.
"Inte alls," svarar artonåringen halvhjärtat innan han återgår till att fläta med Zihaos mörka päls. Sätter dit små snoddar för att hålla fast flätorna, bedårande. "Vad är det?'

Med ögonen stint fästa på den äldre brodern, låg Zihao och tjurade buttert i Joshuas knä. Han visste mycket väl att kyssen hade varit en ren olyckshändelse, ett missförstånd, men det betydde inte att han kunde släppa tanken på den i det första taget.
”Jo, jag antar att Zihao har talat om att våra föräldrar har bjudit in oss på någon slags..ehm”, började Yaosu med tystnade sedan och såg fundersam ut. ”Alltså jag vet inte vad de egentligen vill, tänkte mest gå igenom lite basic fakta inför besöket”, förklarade han och himlade lite med ögonen. Att de ens behövde ha det samtalet var ju bara sjukt.

Joshua ser dumt mot Yaosu, basic fakta? Herregud, ska de på en middag hos drottning Elisabeth? Han kan bordskick mer än galant, han är respektfull och trevlig, så vad mer kan behövas?
"Basic fakta?" Upprepar artonåringen med rynkade ögonbryn, känner hur hjärtat sjunker igen på tal om middagen. Artonåringen vill inte tänka på det, inte alls. "Och vad kan det bara för fakta?"

”Vill bara varna dig för att vår mamma är lite av en psykopat och..drick ingenting som hon häller upp åt dig, okej?” Sade Yaosu och gjorde en grimas. Det barn inte bara Zihao som tyckte illa om modern, utan tjugoettåringen satt i precis samma båt på grund av sitt val av jobb. Inte ens Weimin tyckte om häxan, trots att han var en liten ängel utan några som helst fel. ”Och..” började han tvekande och slängde en snabb blick mot nittonåringen som såg absolut mordisk ut. ”Jag vill inte att det ska vara så jävla stelt mellan oss, Joshua”, avslutade han tyst och kliade sig i nacken. Där kom det ja. Egentligen var det helt oskyldigt, men Zihao tolkade det som vanligt helt fel.

"Åh.." börjar Joshua och känner än en gång hur hjärtat sjunker, nej nu har han själv nästintill lust att gråta. Vad är det för mor de har? I tystnad fortsätter han med flätorna i Zihaos päls, sätter fast dem försiktigt med snoddar. "Tror du verkligen att hon skulle mixtra med drickan?" Frågar han med rynkade ögonbryn och stryker försiktigt fingrarna över den mörka pälsen, Gud modern kanske inte är fysiskt våldsam som hans far, men hon är säkerligen psykiskt våldsam. Dock försvinner lite av ångesten och stressen av det sista som kommer från Yaosus mun, och läpparna spricker genast upp i ett litet leende när han ser upp mot honom. "Det vill inte jag heller," medger han och kliar Zihao bakom öronen. "Jag ber verkligen om ursäkt över det som hände.." även om det var för två år sedan kan Joshua inte sluta hata sig själv för det.

Det måste ha varit svårt för Joshua att fullkomligt greppa hur ond de tre brödernas moder verkligen var. Yaosu ryckte lite på axlarna och backade bakåt några steg när en ytterst uppretad Zihao började morra som en gräsklippare.
”Hon blandade i veritaserum i min och Weimins dricka när Zihao försvann för två år sedan, så man vet aldrig”, förklarade han och log snett över den andres ord. ”Äsch då, det var ju för hur länge som helst ju. Jag tycker faktiskt att vi glömmer det”, mumlade han och tittade på de två turturduvorna med en road blick. De såg så förbaskat lustiga ut tillsammans att tjugoettåringen nästan hade lust att brista ut i skratt. ”Så ni har förlovat er alltså? Ja, Weimin skvallrade, han har problem.”

Herregud, hur har de stått ut med modern alla de där åren? Visserligen förstår han på ett ungefär hur det är att ha en våldsam förälder. Dock har han aldrig vågat berätta det för Zihao, kanske nittonåringen skulle förstå att de har lite mer gemensamt. En djup rodnad stiger över kinderna när Yaosu nämner det sistnämnda och tvingar blicken att vila på sina händer i Zihaos päls istället.
"Det kanske låter hur patetiskt som helst, med tanke på att vi nyss mött varandra igen," börjar han med rynkade ögonbryn och lämnar en liten puss på toppen av nittonåringens huvud. "Men man kan inte bortse från kriget som antagligen kommer snart."

”Patetiskt är det inte”, försäkrade Yaosu och skrattade. Han satte sig ner vid Joshuas skrivbord, på skrivbordsstolen och lutade sig bakåt mot ryggstödet. Självklart kunde den äldre brodern inte vara rädd för Zihao, som fortfarande såg ut som ett åskmoln. Med en lätt fnysning började han, i princip, klättra över artonåringen. Väldigt barnsligt i troligen alla andras ögon.
”Jag förstår hur ni tänker, men ni kan inte låtsas som om det inte är väldigt tidigt. Hade ni tänkt att gifta er snart också eller?” Undrade Yaosu, som satt och betraktade sin yngre bror med ett höjt ögonbryn. ”Vill du verkligen gifta dig med den där barnungen?”

Med blicken fäst på Zihao, som ser ut som ett ursint åskmoln nickar Joshua instämmande.
"Det är väldigt, väldigt tidigt.. Det har du rätt i. Men vi skulle med all sannolikhet inte ha varit förlovade om kriget inte fanns i framtiden." Viskar artonåringen, fortsätter att sysselsätta sig med att plocka och fixa med den äldres päls. Ett leende stryker sig över läpparna innan han begraver ansiktet hos Zihao, kramar om honom hårt. Dock faller han ner i sängen på rygg när Zihao börjar klänga sig fast på honom. "Helt ärligt är jag säker på att jag velat göra det före eller senare, även om arton år inte är optimalt direkt. Har märkt att jag inte älskat någon på samma sätt som jag älskar honom." Nej, han har märkt att känslorna för Zach och Ethan inte alls varit samma som de han har för Zihao. Inte det minsta.

Ännu en gång fick Zihaos beteende Yaosu att vilja brista ut i skratt. Den enda skillnaden mellan den här gången och den förra, var att han faktiskt gjorde det. Jösses, när allt kom omkring, hur kunde man inte älska idioten som lagt sig raklång över Joshua.
”Du, jag tror inte att någon kan missta att ni älskar varandra”, påpekade han med ett litet skratt och lät huvudet falla på sned. Ett charmigt leende strök sig som vanligt över de perfekta läpparna och han lade armarna i kors. Inte undra på att den jäveln lyckats bli modell, då han sig lite ut som någon slags gud där han satt med benen och armarna i kors. Usch och fy. Zihao ruskade på huvudet och puttade på artonåringen, ville tvärt rikta den andres uppmärksamhet mot ett annat håll - mot sig själv.
”Det är bara så lustigt, ni är så olika och..kolla på det där, han är så jävla omogen i jämförelse med dig.”