wolfy & rollspelare prs

Han kliade sig i nacken och stod tyst en stund, väntade på att hon skulle berätta vart hon var på väg men då hon förblev tyst gissade han på att det kanske inte var något hon tänkte dela med sig av.
”Vart då?” Det hindrade honom inte från att fråga.

Cleo suckade högt och bet sig hårt på läppen, det kändes dåligt att bara åka nu när hon var tvungen att säga det.
"New York." sade hon tyst och la handen över ögonen. Hon svalde hårt och försökte hålla inne tårarna, kände sig hemsk som inte sa något i förväg. "Förlåt."

”New York?” upprepade han, visste inte hur han skulle reagera. Det enda han visste var att han behövde lugna ner sig innan han gjorde eller sa något fel. ”Vad ska du göra där?” frågade han, ansträngde sig för att hålla rösten både lugn och stadig.

"Min kusin bor där och jag måste tänka klart. Jag kan inte tänka när jag är nära dig, jag kan inte välja mellan dig och Ben när jag är med dig hela tiden. Jag behöver andas." sade hon tyst och la handen över munnen för att inte börja gråta.

Han stod tyst en lång stund igen. Han kanske tolkade det på fel sätt men han fick dåligt samvete. Hade han fått henne att må dåligt? Upplevde hon att han kvävde henne genom att spendera för mycket tid tillsammans?
”Ta den tid du behöver,” mumlade han.

"Nej, usch du får det att låta så tragiskt. När jag är med dig så är jag lyckligast i världen, jag kan inte tänka klart för jag är så kär i dig. Jag behöver komma bort, där du inte är lika lättillgänglig för att kunna förstå vad jag ska göra." sade hon tyst och bet sig på läppen.

Något annorlunda skulle han säkert ha kunnat göra, då kanske hon inte hade känt sig tvungen att åka till New York för att få tid att tänka och andas ut. Något som hon inte klarade av i hans närhet.
”Om du säger det så.” Han försökte låta mer munter på rösten.

"Jonathan lägg av, jag älskar dig mer än något annat." sade hon tyst och bet sig hårt på läppen. Hon fick så mycket skuldkänslor över att ha lämnat honom utan att säga något men hon visste inte hur hon annars skulle göra.

”Jag vet, jag älskar dig också. Jag önskar bara att du skulle ha sagt något tidigare om hur du kände, inte bara åka iväg helt plötsligt.” Jonathan satte sig ner på sängkanten. ”Men jag vill bara ditt bästa och om du tror att det bästa för dig är att bo hos din kusin ett tag.. så är jag glad över att du fattat det beslutet.”

"Jag känner inget och jag ska inte bo där! Jag ska dit över helgen, hälsa på och ta det lugnt bara. Det känns som att det har blivit en så stor grej för inget." sade hon och rynkade lite på pannan. "Det här är verkligen spontant, annars hade jag tagit flyg men det var slut." suckade hon.