Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona suckade djupt och klev fram mellan träden. Han verkade inte förstå vad hon menade. Hon kom fram till honom och såg upp. "Jag vet inte riktigt vad jag menar själv nästan..." mumlade hon och såg sedan ner.

"Vaaa?" mumlade Niel och såg sig om. När han fick syn på Mona lyste hela hans ansikte upp och han log precis som ett barn som fått en ny leksak.

Mona missade hans glada ansikte då hon såg ner i marken än. "Jag..Jag menade nog att du fick göra vad du ville, med mig om du fångade mig" mumlade hon.

"Och vad menas med det?" sa Niel och kliade sig fundersamt på hakan. Han fick ett lustigt uttryck i ansiktet, en blandning av förvirring, bekymmerhet och fundersamhet.

Mona kollade upp igen. "Förstår du inte?" mumlade hon och smekte honom över bröstkorgen för att få honom att förstå.

"Nej...." muttrade Niel fundersamt. Han knep ihop läpparna i koncentration, märkte knappt att Mona kommit närmre.

Mona var tvungen att le lite. Niel var inte som andra män, andra män skulle ha varit utom sig nu men han förstod inte.
Hon ställde sig på tå och mumlade vad hon menade mot hans öra, att han fick göra vad han ville mot henne, på ett intimt sätt.

Niel märkte först nu att hon var vid honom och såg överraskat upp på henne. Han rodnade kraftigt när han fick förklaringen. "Tja, jag vill vara med dig, och det är jag redan!" flinade han och kramade Mona, det gjorde det enklare att få bort rodnaden.

Mona var tvungen att le och kramade honom tillbaka. "Så du avböjer mitt erbjudande då?" mumlade hon, mest på skoj även om hon lät allvarlig. "För du har tid att fånga mig än".

Niel skrattade. "Det sa jag aldrig!" flinade han och blinkade retsamt åt Mona.