Förändrad värld Lupple & Medi

"Jag vet vad du menar." Hon såg på henne och höll hennes hand, inte för hårt men tillräkligt för att känna sina egna skakningar.

"De ser skrämda ut. Vad har ni gjort med dem? Min svåger borde vara här så han kan ta en titt. Litar inte på någon annan läkare tyvärr." Maria log bakom sin mask.

"Den är från min mästare. Han valde för Jilly med." Viskade hon och såg över axeln och såg på kvinnan i grön klänning.
"Hon är vacker."

"På en gata i Venedig." Sa hon och gav honom ett bittert leende.
"Men jag tror han kommer ha det. Ni var tydligen inte på vårat bröllop och jag minns dig inte. Men jag är nämligen Halo Vinther, Dorians fru. Ingifta dotter till Lathan och Maria Vinther." Hon var vass och snuurrade runt.
"Den ända som är lovad är min make och älskare Dorian. Som jag förstår är min make äldre?"

Rafael såg på Maria med en ogillande blick. "Ingenting. Det är Allan de är rädda för." Sa han skarpt på ett språk han visste att Allan inte kunde men som Vinther kunde. Lathan steg fram. "Ni alla vet min ståndpunkt kring det här. Men nu är inte rätt tillfälle att diskutera det. Låt min broder ta en titt. Kanske lite lugnande skulle vara till er belåtenhet?" Sa han silkeslent på samma språk som Rafael använt.

Dorian log mjukt. "Ni är båda vackra." Viskade han och tänkte snurra bort henne när han hörde Halos vassa ton. Han satte varsamt ned flickan på en stol och skyndade sig graciöst genom havet av dansare.

Allan såg på henne, ogillande. Skaprt. Det syntes att han inte ansåg det vara en god sak. Han kände avsmak. Men hann inte säga något innan Dorian kom fram. "Jag ber om ursäkt." Sa Allan och gav över hennes hand till Dorian. "Men du är utsökt. Jag förhastade mig." Förklarade han och Dorian hade god lust att kasta ut Allan men bet ihop käkarna. "Jag kanske kan blidka er?" Frågade han och ledde av dem från dansgolvet. Till ett ställe med mindre gäster. "Du gick över gränsen min unge Allan." Viskade Dorian och helt plötsligt stod en ung man där. Han såg...knäckt ut.
"Jag betalar mästarens skuld." Viskade Jimmy hövligt.

"Vi vet eran ståndpungt men vi vill inte ha de som slavar. Vi vill ha dem som sällskap och låter de göra nästan va de vill, utan att bryta mot några regler vi har för dem." Theodore log ömt och såg Aurora.
"Om det inte är för mycket besvär. Jag har hört att docktor Claremo är duktig med patienter." Han nickade.
"Gärna... Jag vill gärna det."


Flora log ömt och blev stående på dansgolvet när Dorian lämnade henne. Såg över axeln och såg olycklig ut men det kunde man inte uttyda ordentligt bakom masken.

Hon såg på Allan och såg sedan på Dorian och lade sin hand om hans. Nog var Allan vidrig och hon såg snart en ung man. Vacker som kvinnan Dorian dansat med och hon såg oförstående på honom. Hon hade kanske varit för vass och såg sedan mot sin mor och far. Kanske hon skulle gå dit men höll Dorians hand.

Lathan svalde hårt. Hade god lust att starta en lektion i det hela men kallade hit sin bror genom tankarna och snart var Alexander och Laura där. Han såg på Aurora som såg helt blek ut. Han satte sig på huk framför henne och log mjukt. "Hej. Jag är doktor Claremo. Är det okej om jag undersöker dig?" Undrade han ömt.

"För ditt oförlåtliga misstag så tar jag båda dina för kvällen. "Log Dorian och tog ett tag om mannens arm och förde honom vänligt mot sig. "Och jag skulle önska bilder på dem, varje dag under två veckor." Sa han lugnt och Allan såg stelt på honom. "Absolut." Viskade Allan och Dorian log mot Halo. "Ta med de båda i lila, till mor och far. "Bad han och nickade uppmuntrande mot henne.

Rhiannon såg på den vänliga mannen och såg sedan på Aurora. Kramade fortfarande hennes hand ömt och följde Allan med blicken. Hennes ögon speglade rädsla och hon vände bort blicken.

Halo såg på honom med leende på läppar och gav sedan Allan en hård blick. Hon skulle velat säga mer, skälla ut honom på ett helt annat sätt men aja.
Hon tog försiktigt Jimmys hand i sin ena och log.
"Kom." Hon började gå och fångade upp Flora i sin andra. Försiktigt gick de genom balsalen till Lathan.
"Allan ville bita mig." Sa hon på italienska till Lathan och fnös.
"Mage till fräckhet."
Hon såg Alexander och log stort."Farbror." Sa hon och såg nu Rhiannon och Aurora.
"Vilka bedårande flickor!"

Dorian såg på Allan och synade honom. "Jag vill se att de är fria från...ditt humör. Om inte...tja...då kanske jag gör som du gjorde mot din mästare en gång i tiden. "Viskade han i hans öra och Allans blick visade rädsla, till och med lite nyfikenhet. "Och jag har gott om tid att spåra upp din historia. Ingenting är ju egentligen glömt. "Avslutade han och lämnade Allan och gick mot sin familj.

Lathan såg på henne med förvirrad blick när hon kom med fler slavar. Men sedan kom orden. Bita? Han morrade lågt. "Vad säger du?" Frågade han och slängde iskalla blickar på Allan. Vilken...skymf. Det var som om någon skulle ha bett Maria till sängs. Dorian korsade rummet och gick till sin familj och de numera adopterade. "Far. Jag har hanterat det." Sa han och Lathan fnyste och drog Maria intill sig.

Aurora fann det hela underligt. Det kom två nya nu. En pojke och en flicka. En pojke? Hon flyttade sig så långt från honom som möjligt och stirrade ned i sina knän. Skulle hon fått ett nytt hem nu? Hon kanske bara skulle springa. Kanske skulle hon få dö då? Det var ju många...blodtörstiga här ikväll. Hon såg sedan på mannen framför sig. Hade han sagt något? Han såg varm ut och hon rörde försiktigt på hans kind. Lika iskall som alla andra. Hon flyttade fort undan handen och la huvudet på snedden. Hon såg sedan frågande på Theodore. Vad skulle hon göra? Flickan, kvinnan med det röda håret var storslagen och hon var så himla varm. "Eld." Viskade hon mot henne och log större.

Jimmy följde villigt med bortåt. Vad hade han för val? Han hade hört talas om Vinther, men aldrig mött dem. De verkade så annorlunda. Väl framme så ställde han sig som en skugga, ljudlöst. Utanför centrum. Dorian pressade en matbit i hans hand och log. "Ät." Sa han leendes. Sedan såg han på Flora. "Du dansade väl. "Berömde han och hjälpte henne ned på en stol.

"Du skulle sett honom. Han blev ganska arg att jag var hans fru." Sa hon och såg på Aurora och gick närmare. Log ömt och satte sig vid henne.
"Snälla låt Alexander ta en titt på dig. Han är min doktor och jag litar på honom så mycket." Hon smekte hennes kind och log.
"Du är riktigt vacker. Vad heter du?"

Rhiannon såg mot Rafael. Var han sur på mannen som skulle ta hand om dem? Vem var kvinnan med det röda håret? Varför var hon så öppen mot vampyrerna?


"Du dansade bra med trots du var lite..av?" Flora sjönk ner på en stol.
"Vad sa du till vår mästare?"

Lathan skakade på huvudet. "Vissa anser att vampyrerna är det överlägsna släktet. Att gifta sig med människor är...smutsigt." Sa han irriterat. Utan någon som helst oro över vem som hörde. Alexander såg mot sin broder. "Frid broder. " Viskade han på ett gammalt språk. Deras första. Lathan försökte samla sig.

Aurora såg på henne. Hon var varm. Harmonisk. "Kan du stanna då?" Viskade hon. "Aurora. Vad heter du?" Frågade hon och blev lite mer avslappnad.

Rafael satte sig på huk framför Rhiannon. "Jag vet att jag lovade dig att vara vid din sida ikväll."Viskade han. "Men är det okej om jag går ett varv? Måste prata lite affärer. Dessa vampyrer. Dom är snälla. Dem skadar inga människor och absolut inte dig. De har ju lovat att hjälpa dig en stund." Sa han lugnt. Frågande. Hon verkade så...orolig. Kanske skulle det vara bättre om han gick iväg en stund?

Dorian skrattade lågt. Hon måste vara ganska ny. Hon hade...en bit av sig själv kvar. "Min fru dansade med en annan. Klart man fokuserar på det." Sa han lugnt och log sedan snett. "Vi bara pratade ut lite." Sa han lugnt.

"Du ska bara veta vem som är den överlägsna här pappa." Hon såg på honom och såg på Dorian.
"I din rockficka kan jag få karamellerna jag stoppade där?" Hon log ömt och såg mot Aurora.
"Det är ett helt underbart namn. Jag heter Halo." Hon log och såg på Alexander.
"Hur är det med dom?" Hon sa det på Italienska och höll Aurora i handen.


Rhiannon tog tag i hans hand, såg in i hans ögon innan hon nickade.
"Om Allan inte tar mig så... Om du lovar att de ska skydda mig." Viskade hon och snyftade till.


Flora nickade och hon sträckte på sig. Blicken föll på Jimmy och kände en bit hunger riva henne.
"Är det gott?" Viskade hon.

Dorian plockade fram karamellerna och gav över dem till Halo. Lyssnade uppmärksamt på hennes fråga men blickade ut över rummet. De flesta var helt fokuserade på festen. De hade roligt. Allan verkade knyta kontakter.

Alexander log svagt. "Fysiskt tror jag de mår bra. Vad jag kan avgöra nu. De är nog bara lite tagna." Förklarade han lugnt. Han ville säga att de var livrädda. Men visste faktiskt inte vilka språk som bröderna La Cour kunde.

Rafael log. "Jag lovar dig. Dessa är mycket respekterade." Viskade han och smekte hennes kind sakta för att torka bort tårarna.

Jimmy hade inte tagit en tugga. Jo han var tydligen Vinthers för kvällen men han visste bättre än att gå emot Allans önskningar. Han försökte meddela detta via blickar till Flora men visste inte om han lyckades.