Life - Lupple & Medi PRS

Hon gick för att sätta på sig jackan och skorna och klappade hans huvud.
"Så kommer du att vara snäll? Kommer du låta mig gå tror du?"

Gabriel såg på henne, länge. Liksom studerade henne. Gå? Det kunde inte vara bra i hennes tillstånd. Å andra sidan kanske det inte var bra att sitta still heller. Han frustade frustrerat till och gav henne en lätt nick. Men de skulle gå sakta.

Hon log och smekte honom över huvudet.
"Så jag ska få gå?" Viskade hon och låste efter sig och började att gå.
"Om jag springer?" Hon såg på honom med ett leende.

Gabriel gick tätt intill henne men när hon tog upp springa så stannade han framför henne för att blockera hennes väg och gav henne en mycket allvarlig blick.

Hon log retsatmt och tog hans huvud mellan sina händer.
"Jag är två dagars gavid. Det är inget farligt att springa lite." Hon kysste hans nos och log svagt.
"Du är fortfarande väldigt vacker. Du är nyborstad och elegant."

Han kände hennes händer, hörde hennes retsamma ton och såg oroligt på henne men vid hennes kyss så tappade han bort sig lite. Två dagars gravid. Det var underbart. Han skiftade tillbaka till människa och smekte hennes kind. "Men det är ju riskabelt i början älskade, det är lättare att förlora barnet. "Viskade han och suckade. "Vi kanske ska vänta med att berätta för alla, tills första tiden är över? " Sa han och smekte hennes mage försiktigt.

Hon log och lade armarna om honom.
"Du får välja älskade. Vi kan vänta om du vill och jag har inga svårigheter att vänta. Men jag vill att du blir en bra pappa."
Hon log.
"Du är redan en bra ledare." Viskade hon

Gabriel nickade sakta. "Okej." Viskade han och smekte henne över ryggen. "Jag tycker vi väntar lite, denna första tid vill vi ändå ha för oss själva. "Viskade han leendes. Skrattade sedan till. "Såklart jag kommer bli bra, jag menar jag ska göra mitt allra bästa för att bli bra. "Viskade han.

Hon log och såg på honom.
"Men ska vi gå tillbaka då? jag måste göra huset störra och det kommer bli så coolt. Jag tror de sa att det är en illusion. Huset blir bara störra på insidan men utsidan blir fortfarande lika smått. De sa att de gillar att de ser så ut." Hon skrattade.

Gabriel nickade leendes. " Vi går tillbaka. "Log han och lyssnade på henne. "Det låter häftigt. "Sa han ärligt och skiftade tillbaka till varg och gick vid hennes sida.