Rollspelare & Wolfy prs

"Nej älskling." suckade han och kramade hårt om henne. Han tänkte inte vara självisk när det kom till hennes hälsa. Han kysste mjukt hennes läppar och drog fingrarna genom hennes långa hår.

”Snälla?” bad hon, var beredd på att göra nästan vad som helst för att försöka övertyga honom om att det vore en god idé. Jason var inte en person som lätt lät sig bevekas men det var inte hon heller när det kom till saker och ting.

"Leah lägg av." sade han och lyfte bort henne från sin famn. Han reste sig upp och drog handen över ansiktet. Han gillade verkligen inte diskussionen de hade och ville verkligen inte hålla sig till den.

Leah blåste upp sina kinder och andades sedan långsamt ut, återgick till att gulla med en av katterna en stund. Hon fattade att det inte alltid gick att få sin vilja igenom men det hindrade henne inte från att bli ledsen. Jason hade ingen aning om hur hon kände. Inte för att hon förväntade sig att någon skulle kunna förstå.
”Ska vi gå då?” frågade hon efter en stund och släppte taget om katten.

Jason drog handen över ansiktet och tog några djupa andetag för att lugna ner sig, ville ju inte bråka med henne när de äntligen kunde vara med varandra. Han kollade leendes på henne och nickade lite.
"Aa visst." log han och sträckte fram sin hand.

Hon tog hans hand i sin innan hon styrde stegen mot utgången, tyckte att en promenad lät bra eftersom det skulle ge henne tid att fundera ut en restaurang. Det var inte alls en lockande tanke och det skulle ta evigheter innan hon ens lyckats äta upp halva tallriken, men åtminstone skulle ingen kunna klaga på att hon inte åt någotl.

Jason gick efter henne och flätade samman deras fingrar, älskade henne verkligen otroligt mycket. Han suckade lågt och kysste mjukt hennes knogar, visste inte hur han kunde gottgöra henne för att inte ha låtit henne flytta hem igen.

”Titta så fint de blommar,” log hon och pekade mot några stora körsbärsträd. Hon gick fram för att dofta på de några blommor, tyckte om den här årstiden då allt blommade. Hon själv levde kvar i dyster vintertid med tanke på att hon inte blommade och inte skulle göra det på länge heller.

Jason log svagt och nickade lite, brydde sig inte alls om växter men trädet verkade göra Leah glad så han tänkte inte säga något för att förstöra hennes humör.
"Jag tror jag har några såna i bakgården." sade han fundersamt och rynkade på pannan.

”Ja, såna ser jag inte från balkongen på behandlingshemmet.” Det var inte direkt menat som en pik trots att det kanske lät som en sådan. Hon doftade en gång till på blommorna innan hon fortsatte framåt.