Life - Lupple & Medi PRS

"Jag borstade dig i går och sedan i morse. " Hon gick och satte sig vid hans sida.
"Det kommer bli mer häftigt eftersom vi ska bli föräldrar." Hon log och såg på honom.
"Do såg att jag var havande, Redan nu."

Gabriel nickade sakta. "Precis. "Log han och nickade. "Jag vet att vi kommer det, i sinom tid. "Log han och satt med ved i handen när hennes sista ord nådde honom. Havande? Han fattade absolut ingenting. Det var som om allting gick i slowmotion. Hur kunde hon vara det? Han kände sig så otroligt osmart. Han var egentligen glad över detta men han var i chock. Men sedan när den veden han haft i handen föll till golvet så började bitarna läggas på plats. Han såg på henne med ett stort leende. "De kunde redan se det? "Frågade han nyfiket och smekte hennes kind. "Detta är helt underbara nyheter. "Viskade han lyckligt.

"De är magiker och kan även se in i framtiden." Hon såg på honom och log stort.
"Jag trodde du skulle bli varg och hoppa runt och yla glatt." Hon skrattade.
"Jag är havande älskade." Viskade hon igen.

Gabriel nickade sakta. "Mm de har underliga gåvor. "Sa han tankfullt och nickade åt hennes ord. Han var på väg dit. Hon upprepade ännu en gång vad hon var hon han såg på henne och sedan på hennes mage. "Du menar att du är det precis nu? Det är en bebis i din mage, eller det ska bli en bebis?" Frågade han och kände sig sådär dum igen, han hade inte riktigt märkt att han pratade högre. Att han nästan skrek. "Älskling du måste vila. " Sa han stressat sedan skiftade han till varg utan att bestämma det själv och sedan tillbaka till människa och så varg igen. Detta pågick några gånger innan han lyckades besluta att stanna som varg och han nosade henne på magen och gick några varv runt hennes kropp innan han la sig runt henne. Som för att omsluta henne. Han behövde uppenbarligen skydda henne det var ett som var säkert.

"Ja jag har en bebis i magen just nu." Hon såg på honom och skrattade och såg på honom.
"Äskade jag är en dags gravid. Jag mår underbart." Hon såg på honom och blev förskräckt när han inte kunde sluta skifta och hon rörde vid honom.
"Det är okej..." Hon såg på honom.
"Du kommer bli en pappa."

Gabriel såg på henne med oroliga ögon. Men hennes beröring lugnade honom och han andades jämnare. Hon var gravid- de skulle bli föräldrar. Han la huvudet på hennes lår och såg på henne till hennes mage som om den helt plötsligt skulle visa att den var gravid. Han var så uppspelt att han dreglade men han märkte inte av det själv.

<hon skrattade och smekte hans kind.
"Du dräglar. ÄR du lycklig?" Viskade hon nyfiket och tog borsten igen och började att dra borsten genom hans päls.
"Ska du till byn ikväll? Ska jag följa med och dela den goda nyheten?" Frågade hon.

Han tvingade sig att stänga sin mun och nickade ivrigt. När hon började borsta honom så började han varva ned men inom kort hade han skakat av sig den och satt sig upp bredvid henne. Hon skulle inte anstränga sig, detta visste han. Byn, åh de behövde berätta. Han gnällde lågt och nosade henne på halsen och upp i hennes hår och nickade. Klart hon skulle med.

Hon reste sigoch satte sig på hoom.
"Och jag sitter på sig. Ända möjliga." Visakde hon och smekte hans kind.
"Men låt mig ha jacka samt skor så jag inte fryser.

Han nickade sakta och gick försiktigt ut till hallen med henne på ryggen och väl i hallen så la han sig ned på mage så att hon på ett enkelt sätt kunde få på sig skorna och jackan.