wolfy & rollspelare prs

Jonathan tvekade en stund. Det kändes dumt att lämna allt på hälft efter besväret, men det kändes viktigt för honom att åka hem om hon behövde honom.
”Jag kommer snart,” lovade han henne tillslut, gav Adrian en blick innan han gick ut till hallen.

"Tack." sade hon tyst och la på. Hon kramade hårt om sin mobil med handen och slöt ögonen, visste inte alls hur hon skulle hantera att hon valt bort sin egna bror för sin pojkvän. Hon skrek frustrerat ut och sparkade bort täcket, blev irriterad på allt.

Bilresan gick onödigt långsamt, det kändes som om de aldrig skulle vara framme. Knappt hade beskyddaren hunnit stanna bilen förrän han hade kastat sig ut och fortsatt vidare mot ytterdörren. Tid att hälsa på någon ansåg han sig inte ha utan han fortsatte vidare upp till sitt rum. Det första han gjorde var att stirra på pappret som han dumt nog lämnat efter sig innan han närmade sig sängen för att omfamna Cleo.

Cleo kollade åt sidan när dörren öppnades och kände sig direkt lugnare när hon såg Jonathan. Hon reste sig upp och kramade hårt om honom.
"Gör det inte." sade hon tyst och bet sig hårt på läppen. Hon ville inte att något skulle hända Jonathan, hans familj skulle aldrig förlåta henne isåfall.

”Varför inte?” Han såg ingen anledning till varför han inte skulle kunna försöka åtminstone. Ben betydde mycket för Cleo och kunde han lösa problemet skulle det väl vara glädjens dag för alla? ”Jag vill göra det,” fortsatte han och strök handen längs med hennes rygg.

"Jag vill inte att du gör det. Om något händer dig, vad ska din familj göra då? Min mamma har redan accepterat att Ben är borta. Jag tänker inte låta din familj gå igenom samma sak med dig." sade hon allvarligt och kollade på honom.

”Du oroar dig i onödan.” Jonathan tyckte att det var otroligt löjligt att varva upp sig över ett papper om något som hänt hans förfäder för herrans många år sedan. Mycket hade förändrats sedan dess och han tvivlade på att han skulle bli galen över att använda lite magi.

"Det är inte värt risken." sade hon allvarligt och kollade på honom med stora ögon. Hon suckade lågt och kramade hårt om honom. Hon skakade lite på huvudet och blundade hårt, det skrämde henne hur lite han brydde sig om sig själv.

”Risken att något händer är liten.” Jonathan fortsatte stryka sin hand längs med hennes rygg en stund innan han placerade två fingrar under hennes haka för att vända upp hennes ansikte mot sitt eget. ”Jag vill försöka,” sa han allvarligt, utan spår av tvivel eller oro i blicken.

"Men det är fortfarande en risk!" sade hon och kollade på honom med stora ögon. Hon suckade högt och drog handen över ansiktet. Cleo knuffade mjukt bort honom och skakade på huvudet. "Hur kan du bry dig så lite om dig själv?!"