Skriva av sig-tråden

Åh, jag önskar dig all lycka till! ♥ Önskar att jag kunde följa ditt exempel...

Min mamma har haft problem med alkohol förr men jag trodde att hon hade klarat sig ur det. Men nu är hemma är hon full igen och är konstig. Blir så himla deprimerad av henne.

^
^
Thanks♥
Vi får se om jag klarar det. Det är lättare sagt än gjort. Och du skulle klara det, du är sjukt stark.♥

^ I doubt it... Inte som det är just nu! Men någon dag, då jävlar! Puss vännen ♥

Somnium: kommer komma här och låta helt jävla okunnig, men tro mig jag vet mer än vad folk tror. Din text var den bästa jag verkligen hört på länge, så helt klart värt det. Så helt klart sant. Jag har med följt exakt dom ordet, i alla fall försökt. Om jag klarar det, vet jag att du gör det. Nu, går jag med linnen bryr mig inte ett skit om vad folk tycker och tänker, ärren ÄR inte synliga på långt håll och så längre. Man måste titta jävligt noga. Jag vet att du kommer få det svårt, det får alla någon gång. Men jag känner att du klarar det, du är liksom stark. Känner det bara på mig, i magen. Så fortsätt köra din stil, var dig själv och våga leva med det.

Edit: Jag har ett beroende, en ovana. Precis som ett självskadebeteende eller anorexia, jag klarar mig inte utan att göra det. Jag vill inte, det är inte bra. Men jag klarar inte av tvångstankarna, dom jag känner. Jag känner mig fjantig, att jag gör såhär mot mig själv. När allt börjar bli bra. Detta förstör mig, jag klarar av det. Jag är inte rädd för det. Jag är bara rädd för att göra det värre och tillslut tappa en del av mig själv. Jag vågar inte sova. Jag räknar timmarna, får absolut inte sova mer än 6 timmar, det håller mig vaken även när jag håller på att dö för att jag är så sjukt trött. Förut kunde jag sova tio timmar på helgerna när detta började. Nu? Knappt 6 timmar. Jag orkar inte, får ångest om jag vaknar försent och är rädd för att det ska bli värre. Varför? Detta är ändå ingen stor deal, men vill verkligen inte fastna i detta. Räknar hela tiden, hela tiden.

Somnium: lycka till, du klarar det! ♥
Sovsvampen: *kramar om* jag finns här, bara ett meddelande iväg, om det är något ♥
MelodyJoseph: *kramar* min styvpappa är alkoholist, och ska alltid påpeka att jag gör saker fel osv. Så jag vet lite hur det är att ha en förälder eller så, som har problem med alkohol. Var stark! ♥

Jag önskar er all lycka till ch tror på er ♥. Att sluta med självskadebeteendet är fruktansvärt svårt, jag vet. Och kan ta tid, min metod var att 'Go cold turkey' slängde alla rakblad, och varje gång lusten eller behovet att skada gjorde sig påmint fick man bara tänka på annat.

Men varje år den 8/8 känner jag mig så sjukt stolt över att ytterligare ett år passerat. Trots att jag alltid kommer ha påminnelsen rakt framför ögonen.

Finns här bara ett meddelande iväg om ni vill prata. ♥

*Kramar om*

Somnium: Du kommer klara det, för du är en stark tjej. Och om folk kommenterar ärren på ett negativt sätt, säg precis som du skrev; håll käften.

Somnium Du klarar det, om du lägger ner tanke och tid.
Om någon idiot skulle kommentera ärren så är det helt förståligt om du vill slå människan i ansiktet, hårt. Se bara till att ha en bra ursäkt efteråt så att du inte hamnar i trubbel .

Viktigast av allt är att du inte börjar igen, det är det värsta när det har gått en tid och man vill gå tillbaka.

Jag önskar att jag kunde säga att allt blir bra tillslut, men det är helt individuelt. Men jag tror på dig, du kan klara det.

MelodyJoseph
Jag vet inte hur det är att ha en förälder som dricker, men jag kan anta att det inte är en dans på döda rosor. Kan du hjälpa henne på något sätt? Finns det någon annan som kan?

InspiredPsycho: Tack, måste faktiskt ta och säga det samma ♥