De utvalda

Ethan log och smekte henne över kinden. "Att du älskar mig ännu gör mig överlycklig...". Han släppte henen och lyfte upp Simon ur stolen.

Eletha strök Simon över kinden som skrattade ljust och lyckligt, "Och vi älskar dig med, Simon." sa hon leende.

Ethan gungade Simon i sin famn. "Ja, vi älskar dig så mycket" upprepade han glatt och skrattade han med. Pojken började jama plötsligt, och Tristan kom springandes in och började svara.

"Jag längtar tills han kan tala om för oss vad djuren säger." ler Eletha och tar upp den nu spinnande Tristan i famnen.

Ethan nickade. "Jag med, det vore kul". Han sträckte sig efter en liten trähäst som hans far snidat och räckte den till Simon som började banka med den lite överallt på Ethan.

"Inte banka på din far." sa Eletha men hon skrattade och gosade med Tristan. Tristan spinande och barnaskratt, allt var så lyckligt.

Ethan log bara. "Han får göra det, tur nog så har han inte din styrka än". Simon fortsatte och verkade tycka det var oerhört roligt. "Bättre det här än att han drar dig i håret".

"Han bör inte få min styrka." sa hon och nickade, var det något man kunde plåga henne med var det att dra henne i håret.

"Jag vet, jag skojade bara" log Ethan mjukt och Simon släppte ner leksaken och började leka med hans ansikte istället.

Eletha släppte ner Tristan, gav honom mjölk och började ta reda disken och diskade.