Life - Lupple & Medi PRS

Hon reste sig och såg sig om innan hon gick mot byn för magikarna och såg sig om. Hur skulle hon säga? Vad skulle hon säga? Med en suck svängde hon av och såg upp mot ett litet hus och lade huvudet på sned.

Gabriel skyndade sig upp till grottan och möttes av flera i flocken. De hade mycket att säga till varandra och de stod länge och bara delade med sig.

På kvällen gick Olivia tillbaka med ett halssmycke med en grön sten i och en liten flaska i handen. Huset skulle bli dubelt så stort plus en extra våning. Hon log och började att nynna glatt och hörde prassel från träden och stannade upp.
"Hallå?" Viskade hon och såg sig om.

Gabriel satt på trappan till dörren och väntade på henne. Som varg. Om hon hörde prasslet så gjorde han det också. Med ett endaste språng tog han sig till hennes sida och fokuserade sina sinnen mot trädet.

Det var bara en kanin som hoppade förbi och hon suckade.
"Åh tur." Hon såg på honom och smekte hans huvud.
"Hej där. Saknat mig?" Hon log och såg mot huset.
"Har du tänt en brasa till mig?"

Han följde kaninen hungrigt med sin blick men tittade upp på henne när hon rörde vid honom. Han gnällde tyst och pressade sig lätt mot hennes ben och skakade sedan på huvudet. Han hade suttit utanför och väntat, allt hade ju varit låst.

Hon såg på honom och såg sedan mot huset.
"Kom så låser jag upp. Jag är utsvulten." Hon började att gå och tog fram nyckeln som hängde vid ena bjälken och log.

Gabriel följde henne hack i häl och noterade vart hon hade nyckeln. Nästa gång skulle han kunna ta sig in. Samma sekund han var inne i hallen så skiftade han tillbaka till mänsklig form och gav henne en hastig puss på kinden innan han startade upp en brasa åt henne.

Hon log och såg efter honom.
"Så du har bara suttit och väntat? Frös du inte?" Viskade hon och tog av sig jackan och hon visade upp flaskan.
"Se vad jag har. Huset kommer att växa med denna formel. Större hus och det betyder att vi kan få våran familj."

Gabriel tittade tillbaka på henne och skrattade. "Älskade, med tanke på att du har borstat mig idag- två gånger så hade jag trott att du hade känt hur tjock päls jag har. Det är sällan jag fryser som människa, som varg har jag aldrig frusit. " Sa han ärligt och såg på det hon höll i. "Vad häftigt. "Sa han ärligt.