prs yehet & kkaebsong

"Zihao, det var inte det jag menade." påpekar Joshua och putar med läpparna. Nej, han ser inte Zihao som liknande en hemmafru. "Om du väljer att se allt negativt kommer du aldrig kunna leva med dig själv, se det positivt istället." Artonåringen har lärt sig det efter de senaste åren med att vara sjukskriven tre gånger. "Vi kan fixa rått kött till dig om du vill? Jag menar, du behöver inte sluta med det för att jag gjort det." Joshua slutade med köttätandet för ett par år sedan, strax efter han kommit ut ur sjukhuset den tredje gången. Det hade fått honom att kunna äta lite mer, och må bra över det. "Du är väldigt duktig på att pressa dig själv Zihao. Även om det kan vara både dåligt och bra. Gör bara vad du vill, okej?"

Med ett gnällande läte började Zihao gnaga på Joshuas axel, precis som en liten bäver med väldigt vassa tänder.
”Jag försöker men det går trögt, hatar mig själv över att allting ska vara så jävla jobbigt hela tiden”, klagade han och började halvt om halvt klättra över den andre. Nej, nu hade han inte någon som helst aning on vad han höll på med. ”Vad skulle du säga om jag kom indragandes med en hjort en vacker dag? Skulle du verkligen vara okej med det? För min hjärna är defintivt det”, fortsatte nittonåringen med ett lätt tjut och satte istället tänderna i den yngres nacke. Nafs, nafs. Kinden han verkligen bete sig mer som en irriterande liten hundvalp? Usch.

Nej det är klart, Zihao har faktiskt bara varit i mänskligform i fyra dagar, att tro att den andre skulle hantera det så bra är alldeles för mycket.
"Jag kan relatera, hoppas du förstår det. Om två år kommer du nog vara lite mer insatt i det." Säger Joshua som glider ner ännu längre ner i vattnet när nittonåringen börjar klättra på honom. "Nej, du får aldrig, aldrig dra in en hjort, eller hare in till mig. Jag vet att katter gillar att visa upp deras byten, men du får mig fan inte bli sån. Ät den ute." Påpekar han gnällande, kvider till när Zihao börjar nafsa honom i nacken istället. Åh Gud. "Även om du helt generellt beter dig som en klängande hund."

”Hm, jag förstår faktiskt precis”, mumlade Zihao som betedde sig väldigt ohyfsat för tillfället, där han satt med både armar och ben slingrade runt den yngre. ”Men tänk om jag inte vill äta den ute då”, fortsatte han gnällande och putade med underläppen. ”Man vill ju visa upp sin fynd förstår du väl? Tänk om du hade stickat en fin tröja till mig bara för att jag skulle rynka på näsan och be dig slänga ut den? Det är precis så det känns för mig”, förklarade han med ett retsamt flin valsande över läpparna. Jo, en kläningig hund var precis det nittonåringen var. De borde sätta upp en skylt på ytterdörren som varnade för den galna varulven och hans perfektionist till ägare..gud vad fel det lät.

"Skillnaden här Zihao är att jag inte drar med ett dödat djur in till huset, du kan inte jämföra en stickad tröja med en död hjort." påpekar Joshua med rynkade ögonbryn, knäpper med fingrarna mot den andres kind när han ser det retsamma leendet över läpparna. "Särskilt inte när jag är vegetarian, du får äta hur mycket kött du vill, men snälla släpa inte in en död liten hare vid mina fötter och tro att jag skulle bli imponerad." med ett lätt, skämtsamt leende ser han upp på den äldre och låter huvudet falla på sniskan.

Jovisst, men den skillnaden kunde lilla korkade Zihao inte se. Han tittade på Joshua med stora ögon med ett missnöjt ansiktsuttryck.
”Och jag som verkligen sett fram mot att ge dig en död hare”, sade han med rösten drypande av sarkasm. Så dum var han faktiskt inte. Bara nästan. ”Jag lovar att jag aldrig ska göra någonting sådant, helt galen är jag inte än”, påpekade han sedan och skrattade till, strök fundersamt över kinden där den artonåringen knäppt till honom. ”Påtal om gåvor och allt sånt där, vadå önskar du dig?” En väldigt bra fråga. Om han nu inte kunde ge Joshua en så pass godtycklig present som en död hare, godtycklig host, så kunde han väl ändå få några andre idéer?

Joshua kan inte hindra sig själv från att skratta till medan han lutar ryggen mot badkarskanten. Hur kan någon ens se fram till något sådant? Det är oförståeligt för artonåringens välutbildade hjärna.
"Bra, det får mig att må bättre." påpekar han med ett magert leende och lutar huvudet mot badkaret. Tårna leker lite med bubblorna som doftar ljuv jordgubb. Med höjda ögonbryn höjer Joshua blicken mot den äldre med ett frågandes ansiktsuttryck. "Önskar mig?"

”Ja, du vet i födelsedagspresent”, sade Zihao och lutade huvudet mot en av Joshuas smala axlar. ”Hur kan man ens tolka den frågan på något annat sätt?” Frågade nittonåringen och skakade lite på huvudet. Nu när de talade om just födelsedagar så var han tvungen att erkänna att han itne hade den blekaste aning om när den yngre fyllde. Det ända han var helt säker på var att artonåringen skulle fylla nitton, men det var ungefär det. ”Jag vet inte om vi har pratat om det här innan, men när fyller du egentligen?” De var förlovade och Zihao visste inte ens när hans blivande make fyllde år - någonting som bådade väldigt gott för deras förhållande.

Herregud, vet de inte ens när den andre fyller år? Och de är förlovade? Joshua har lust att skratta åt dem, så himla skrattretande. Weimin hade haft rätt, de går alldeles för snabbt framåt.
"Hur har vi inte pratat om det här innan?" frågar artonåringen, mest till sig själv än till den äldre bredvid honom. "Sjuttonde September, vi var tillsammans då för två år sedan." påpekar Joshua med ett litet skratt och begraver ansiktet hos Zihaos nacke. Jo, han följer tätt intill skolstarten, vilket är lite typiskt.

Den sjätte september? Det var inte då jättelångt efter Zihao som fyllde en sjuttonde juli. Han dunkade huvudet löst mot Joshuas axel med en grimas.
”Jag vet inte, men desto mer jag tänker på den här förlovningen tänker jag bara på allting jag inte vet om dig”, erkände nittonåringen och lutade sig tillbaka en aning. Vad mer visste han inte om den yngre? Även om det var väldigt otroligt kunde han ju vara en yxmördare och Zihao hade inte haft en jävla susning om det. ”Vad är din favoriträtt? Gillar du musik? Kan du spela något instrument? Vad är din favoritfärg?” Urk, helt plötsligt kändes det som hela huvudet skulle explodera igen.