wolfy & rollspelare prs

Jonathan spärrade upp ögonen och slog upp boken, bläddrade i all hast genom sidorna men hittade inte det gamla papperet. Det hade hamnat i helt fel händer. Han visste inte om han borde försöka köpa tid åt sig själv genom att skratta bort det eller leka dum, eller bara gå rakt på sak.
”Vad menar du?” frågade han och försökte låta så oberörd på rösten som möjligt.

"Jonathan!" utbrast hon då han lekte dum. Hon misstänkte att han visste exakt vad hon snackade om och det irriterade henne enormt mycket att han låtsades om annat. "Du berättar nu!" Hennes tålamod höll verkligen på att rinna ut och det enda som höll henne från att gripas av panik var det lilla hopp om att inget stämde.

Han suckade och drog en hand över ansiktet.
"Några släktingar till mig har visst råkat bli galna av den här sortens magi," berättade han undvikande, "Adrian tror att jag kan råka ut för samma sak. Men det är inte troligt med tanke på att de senaste fallen har hänt för många herrans år sedan."

"Gör det inte, Jonathan. Inte för min skull." sade hon tyst och försökte hålla inne tårarna. Hon hade verkligen varit livrädd över att ha behöva välja mellan Jonathan och Ben, men det behövdes. "Ben ska inte kosta dig din hälsa. Jag vill inte att du g-" började hon men kunde inte fortsätta då hon började gråta. Hon la handen över munnen och tog några korta andetag, kunde inte mer än så. "Gör det inte." snyftade hon.

Jonathan satt tyst en stund, det gjorde ont i honom att höra henne gråta och veta att det hade med honom att göra.
"Ben är din bror," påpekade han mjukt efter en stund, precis som om hon inte själv var medveten om den saken, "han är viktig för dig." Trots att han inte uttalade frågan rakt ut så ville han ändå veta vem som var viktigare för henne. Det var fel av honom att ge henne ett sådant val men han behövde ändå veta.

"Ben är redan borta, det är inte du." sade hon tyst och la på. Hon ville inte prata om det mer då hon kände sig som en otroligt hemsk människa som valde bort sin egna bror. Hon stängde av sin mobil och kröp ner under täcket. Hon la händerna över ansiktet och grät ut.

Jonathan svor till då hon avslutade samtalet, försökte ringa upp henne flera gånger utan resultat. Istället för att direkt åka tillbaka klev han ur bilen. Hon hade en poäng i att Ben var borta men han skulle kunna bli omvandlad till människa igen. Sedan fanns det ju den minimala risken att något skulle gå snett för honom men då skulle Cleo ändå få sin bror tillbaka.

Cleo somnade efter en stund då hon grät sig utmattad. Hon vaknade efter ett tag och stirrade in i väggen, behövde prata med Jonathan. Hon tog sin mobil och satte på den igen innan hon ringde upp honom, hade ingen koll på tiden eller hur länge hon sovit.

Jonathan hade svårt att koncentrera sig på att utöva magi, han kunde inte kontrollera sig när han oroade sig över Cleo och vad för kaos han ställt till med nu. Han borde ha varit noggrannare med det där papperet, det hade varit bättre om hon inte fått reda på det hela. Han hade snabbt förflyttat sig över rummet då mobilen ringde, var snabb med att svara.
”Varför har du inte svarat?” utbrast han utan att bry sig om att hälsa först.

Cleo rynkade lite på pannan åt hans hälsning men sa inget. Hon visste inte riktigt varför hon hade ringt upp honom egentligen.
"Jag somna. Kan du snälla komma hit? Jag vill inte mer." sade hon tyst och drog täcket över huvudet. Hon svalde hårt och bet sig på läppen. "Jag behöver dig här..." sade hon hest.