De utvalda

Ethan reste sig och omfamnade Eletha. "Förlåt" snyftade han. Han darrade ivhela kroppen. "Jag älskar dig så".

Eletha nickade, hon kunde inte säga något. Hon var till bristningsgränsen på att börja gråta hon med. Hon kramade om honom hårt och lutade sig mot honom.

Ethan snyftade tyst och strök henne över håret. "Vi har gråtit för mycket på sistone..." mumlade han då han tillslut lyckades lugna ner sig.

Eletha nickade, men lutade sig mot honom, hon älskade hans famn, den var trygghet och värme för henne.

Ethan sjönk ner på golvet med henne. Hans tårar droppade i hennes hår. "Jag är glad att du är hos mig".

"Jag är alltid här." sa hon tyst och kände hans tårar, hon älskade honom och det skulle inget ändra på.

Ethan log svagt. "Bra". Han kysste hennes hjässa. "Och jag älskar alltid dig". Han skulle inte kunna leva utan henen och Simon.

Eletha nickade och ställde sig sedan upp och drog honom på fötter. "Vi glömmer allt." sa hon vänligt.

Ethan kunde inte släppa henne. "Ja..." mumlade han lättat. "Vi glömmer...". Han böjde sig sedan ner och kysste henne, hon som var så mycket varmare och godare än den där kvinnan med rött hår.

Hon besvarade kyssen med värme, som hon hade saknat det, att det var henne han ville ha oh inte den där andra tjejen.