Förändrad värld Lupple & Medi

De körde in på Allans gård och tjänare var snabba att öppna deras dörrar. Hjälpte Rhiannon ut och bugade sig för Rafael.
"Om vi får nycklarna så parkerar vi undan unge herrn."

"Är du nervös?" Hon såg på Jimmy-

Rafael nickade mot dem som en hälsning och gav dem nycklarna. Gick sedan till Rhiannons sida och gav fram ett vackert paket. "Öppna." Bad han ömt.

Jimmy nickade sakta. "Väldigt." Viskade han ärligt.

Hon tog emot paketet och öppnade det och såg på det.
"Vad är det?"

Theodore lade en arm om Aurora och log ömt. Smekte hennes kind och även han räckte henne ett paket.
"Till dig."

"Älskade... " Halo såg på Dorian och höll hans hand.
De bar en matchande sett i grönt och hon tryckte hans hand.
"Du är så stilig. och jag är sakert makalös vacker." Viskade hon och smekte hans kind.
"och har jag din fulla rätt att skälla ut folk om de tror jag är din slav?"

"Öppna." Bad han leendes.

Aurora såg på paketet. Tog sakta emot det. "Det är redan för mycket." Viskade hon.

Dorian kramade hennes hand sakta. "du är helt underbar." Viskade han och skrattade sedan till. "absolut älskade." Viskade han.

Hon såg på honom.
"Jag har gjort det redan Rafael.." Hon synade honom.
"Är du okej? vad är det?"

Han log och tog hennes hand.
"Det tycker jag inte. Ska du vara vacker ska det synas." Han smekte hennes kind.


"Jag älksar dig. skäms inte för mig denna kväll." Hon höll hans hand och kysste hans ring.

Rafael log svagt. Han kände sig nervös. Det var underligt. Så underligt. Men varsamt tog han upp innehållet och knöt varsamt fast masken över hennes ansikte. "Maskerad." Viskade han leendes.

Hon svalde hårt och öppnade paketet. Det var vackert.

Dorian såg på henne. Stannade upp henne och mötte hennes blick. "skulle aldrig kunna skämmas för dig " viskade han ärligt.

Hon kände en rusning genom sin ryggrad och blickade på honom.
"Håll mig säker ..." Viskade hon. Masken var mörkt blå med silver detaljer. Oändligt vackert till hennes ansikte.


"Maskerad" han log och fiskade upp masken.


"Kommer dina föräldrar sen?" Hon smekte hans hand och fiskade upp masken.
"Hjälp?"

Han nickade sakta. "Kommer inte lämna din sida." Viskade han och kysste henne sakta över halsen. "Masken var pricken över iet." Viskade han sedan och tog hennes hand och började leda henne inåt.

Aurora såg på den, någon underlig minnesbild fladdrade förbi. Men den var borta lika fort som hon hann blinka och hon log. "Wow." Viskade hon.

"De är nog redan här skulle jag tro." Viskade han och tog masken och log. "Om du hjälper mig med min." Viskade han och knöt varsamt fast masken över hennes aniskte. Hon var gudomlig.

Hon ryste och greppade tag om hans arm. Såg på honom och kände benen vika sig nästan.
"Ska du inte ha en?"


"Vill du ha hjälp med din?" Frågade han ömt.
"För jag gör det gärna."


Hon log och nickade.
"Alltid. Jag hör det så gärna."

Han nickade sakta. Plockade fram en mindre mask från innerfickan i kavajen. "Jo det ska jag." Sa han och gav den till henne. "Vill du?" Undrade han mjukt.

Aurora nickade sakta. " Ja tack." Viskade hon och log ömt.

"Helt perfekt." Viskade han när han synade henne innan han räckte över sin till henne.