Life - Lupple & Medi PRS

"Det är mycket jag inte känner till." Hon rodnade och såg ner.
"Men jag hoppas de låter mig gifta mig." Sa hon och tog hans hand.
"Seså bli min älskade varg."

Gabriel log och lyfte upp hennes ansikte med ett finger under hennes haka. "Du kommer lära dig. "Viskade han leendes och kysste henne mjukt på läpparna. " Det kommer de. "Sa han och kramade hennes hand försiktigt innan han släppte taget om hennes hand och skiftade. Han stod på alla fyra på golvet och fick lyckligt upp sina framtassar på sängkanten på utsidan av Olivias ben.

Hon log svagt och nickade.
"Hoppas alla kan acceptera mig med:" Hon såg hur han skiftade och log.
"Så ner och lägg dig så kommer jag snart." Hon smekte hans huvud.

Gabriel pressade huvudet mot hennes bröstkorg. Som för att säga att det redan var gjort men blev snart beordrad att gå ned. Han stod motvilligt kvar i kanske någon sekund innan han fick lov att ta bort sina tassar. Det var en oerhört märklig känsla, som om han inte haft något val. Han slängde en snabb blick på henne innan han vände runt och tog sig smidigt och snabbt ned.

Hon log svagt och ruffsade honom bakom örat.
"sedå ner." sa hon igen och reste sig när han hade gått i väg och kom snart efter.
"Ska jag ta den grova igen? Kan vara försiktig." Hon öppnade upp fönstret och satte sig vid spisen och log.
"Så kan börja jobba nu."

Gabriel hade precis lagt sig bekvämt när hon kom ned. Han tittade upp när hon nämnde den grova och studerade sitt ena ben lite och bet tag i en tova som för att rycka bort den men misslyckades och nickade sakta. Den grova fick det bli.

"Hur har du lyckas få en tova så fort? Du är inte klok. Jag borstade dig så länge." Hon började borsta men det var nästan inga och hon såg på honom.
"Du är ju så fin."

Gabriel såg på henne men tittade sedan skamset ned, det hade verkligen gått fort. Han hummade nöjt av hennes borstdrag och tittade upp på hennes komplimang och la sin tass på hennes lår som för att berätta att hon var den som var fin.

Hon log och skrattade.
"Åh du kommer bli en sådan bra pappa." Hon borstade ut den sista och reste sig sedan.
"Så iväg med dig. Om Sammy vill få bli borstad låt honom." Hon såg på honom.
"Han kommer bli en bra och nära vän när jag inte kan nå dig."

Gabriel såg på henne med mörka ögon när hon drog upp Sammy. Varför ville hon borsta honom? Han ville inte att någon annan skulle bli borstad av just henne. Men det hon sa senare var logiskt. Han var en bra och nära vän, åt honom men också åt henne. Han samlade sig och slickade henne lätt på handen innan han vände runt och sprang ut ur huset, mot byn.